Jag vet inte om jag varit riktigt tydlig med det här på bloggen, men jag är ju utbildad till civilingenjör.
En av de mest framträdande egenskaperna med att vara ingenjör är den ständiga blicken efter att förändra saker. Förbättra.
-Hur kan man skruva lite här, ändra lite där? För att få det effektivare?
Incheckningen
Ingenjören i mig är denna tidiga morgon till att börja med sjukt nöjd. För jag har, alldeles själv, kommit på att jag kan ju vakna på mitt hotellrum på Clarion Arlanda klockan 4, dra på mig kläderna och ånga ner till Terminal 5 och checka in resväskan. För att därefter återvända till Clarions hotellfrukost i lugn och ro och sedan borsta tänderna och dra en borste genom håret innan jag checkar ut från hotellet och går genom säkerhetskontrollen. Effektivt och bra.
Men hur kan det vara samma kö för check-in och bagage drop? Då förlorar man ju tid på att checka in själv i automaten?
Om detta varit Inre Afrika hade resenären i mig tagit över och myst i välbehag över den exotiska ineffektiviteten. Men nu är vi i Sverige och ingenjören härskar.
Jag märker dock snabbt att killen som ensam bemannar Solresors check-in idag inte alls är lika intresserad av att diskutera frågan som jag. Förmodligen inte ingenjör? Kan inte rå för det.
Busstransfern
Någonstans finns en reseledarkurs. Där får man lära sig att prata med ett ord i taget. Så måste det vara, för så har alla reseledare på mitt livs 6 charterresor pratat.
-Om. Ni. Känner. Er. Riktigt. Äventyrliga. Kan. Ni. Prova. Glassen. Med. Rödlökssmak.
-Nu. Kommer. Vi. Strax. Att. Köra. In. I. Tropea. Då. Kan. Det. Bli. Att. Vi. Kör. I. Lite. Smala. Gränder. Men. Ni. Behöver. Inte. Vara. Rädda. Vår. Chaufför. Är. Mycket. Duktig.
-Vattnet. I. Tropea. Är. Inte. Farligt. Men. Vi. Rekommenderar. Ändå. Att. Ni. Inte. Dricker. Det. Eftersom. Det. Innehåller. Bakterier. Som. Våra. Svenska. Tarmar. Inte. Tål.
Varken ingenjören eller resenären inom mig känner sig det minsta rädd faktiskt, men ingenjören undrar lite över logiken i det sista påståendet. För om våra svenska tarmar verkligen inte tål vattnet då är det väl lite halvfarligt för oss att dricka det? Åtminstone för dem av oss som inte ett dugg ser fram emot att bli magsjuka?
Pärmen
33 år har förflutit sedan min första charterresa. Men det mesta verkar vara sig likt. Busstransfer med guide som pratar med ett ord i taget. Och utläggningen om statusen på kranvattnet. Välkomstträff på hotellet. Eller ett närliggande hotell. Utflykter. Fasta tider när reseledarna finns på plats på hotellet för frågor. I skinnsofforna vid entrén.
Och sist men inte minst pärmen. Jodå pärmen har inte bara överlevt, den verkar till och med ha flyttat fram sina positioner.
-Bättre. Än. Google. säger vår reseledare stolt.
Ingenjören i mig… Nä, ingenjören i mig är tyst. Nickar bara instämmande från min plats i bussen. Bättre än Google! Japp. Appappapp. App? Mumlar ingenjören i mig.
På hotellet
Det blir siesta på rummet. Man får vara så god att ta seden dit man kommer. Och en lunch. Det får bli en råkosttallrik. Jag har ju trots allt den där safarin med ett genomsnitt på 1500 steg om dagen att plikta för fortfarande.
Jag vandrar nedför en öde trappa mot stranden. Tropea har kallare väder än Stockholm idag. Jag hör på långt håll de tre trädgårdsarbetarna som på melodisk italienska avhandlar livets väsentligheter med djup passion. Flyger upp när jag kommer, låtsas kratta lite. Men en av dem flinar och rycker på axlarna mot mig.
-Italia!
Ja, jag vet. Det här är Italien och så måste det få förbli.
Nere på stranden ligger villrådiga nordeuropéer ändå på solsängarna insvepta i tjocka badlakan.
Och här är det ju. Havet. Som jag kommit för att träffa. Och nu blir det där hemska giftgröna armbandet som jag motvilligt låtit personalen trä på mig till en glass! Och här kommer visst solen också. Ingenjören i mig får ta och slappna av. Och resenären får ta över.
Men rödlöksglass ska jag smaka. För jag känner mig wild and crazy.
Läs om min resa till Tropea här.
Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser i ditt flöde.
Hahahahaha sjukt roligt inlägg. Kände igen mig i mycket, jag gillar charter, det finns liksom en speciell charm med det – och alla resor påminner om min första utlandsresa. EVER. 11 år gammal med mormor med Sunwing på Kreta. Det var aiolikurser, konstiga utflykter, vattenmelon till frukost (superkonstigt) och samma buffé varje kväll där mormor bad mig sno med kycklingvingar från barnbuffén. För några år sedan tog jag med mornor på hennes sista utlandsresa (nu är hon för gammal för att orka med sådana äventyr), charter till Torremolinos spanien – deras favoritställe från 80-talet, samma hotell, samma mat, samma strand, samma barer – och hon tyckte sig till och med känna igen vissa av personalen. Charter har ändå en charm må jag säga.
Minns MIN första charter, 14 år gammal 1985. Efter att ha spanat in charterkatalogens bilder på kosntbevattnade poolområden var jag svårt chockad över att allt var så torrt och brunt. (och smutsigt och solkigt och armeringsjärn som stack ut ut alla hus osv. 🙂
Haha, så underbart skrivet! Har inte tänkt på att de pratar så men det stämmer faktiskt. Jag är ju inte civilingenjör men däremot lärare i botten och då kan man ha lite synpunkter på pedagogiken, haha … 🙂
Jag tänker att det FINNS en pedagogik i det. För när det går så långsamt, liksom tvingas man lyssna för man blir så frustrerad. ”Vad sjutton är det du försöker säga” liksom. 🙂
LOL. Är väldigt nyfiken på rödlöksglassen…
Har redan stiftat bekantskap med själva originalråvaran. Dvs den mycket milda och söta rödlök som tydligen bara kan odlas precis just här.
När jag hittar glassen så ska jag absolut give it a go! 🙂
Så bra och roligt skrivet! Och rödlöksglass låter ju lite spännande 🙂
Nu är glassen provad också. Mer annorlunda än gott kanske. 🙂
Hahah – skrattade gott! Både jag och min sambo är ingenjörer och känner så väl igen honom i det du skriver. Jag tappar på något mystiskt vis ingenjörskontrollen direkt då jag stiger över tröskeln och lämnar hemmet. Men vackert så, är skönt att vara resenär!
Hehe, jag släpper den när jag reser utomlands. 🙂
Underbart! Det är länge sedan jag åkte på charterresa till ”varma länderna” men känner igen allt. Om inte öronen suttit i vägen hade leendet gått runt 360 grader!
Hehe! Jo som sagt, det är sig likt. 🙂