Resebloggare är ett märkligt släkte. Och för det mesta tänker man inte ens på det själv, för det har ju kommit gradvis och man är så inne i det man gör (och saknar uppenbart sjukdomsinsikt). Kanske är det först när man reser med andra, ickebloggare, som insikten liksom riktigt landar. För det här kan ju aldrig vara normalt.
10 saker bara resebloggare gör när de reser
1. Fotar omsorgsfullt all mat och dryck innan den får inmundigas
Ok, många fotar maten, no big deal tycker du nu. Men så här då, det händer att vi köper mat och dryck bara för att vi vill fota den. Nä tänkte väl det, så gör inte förnuftiga människor med hiss till högsta våningen.
Alla drinkar ska hållas upp mot solnedgången eller utsikten och fotas från alla håll innan det är tillåtet att dricka. Alltså en gång gjorde jag misstaget att ta en sipp turkiskt te innan jag insåg att jag förstås måste fota tekoppen mot dalen nedanför vårt hotell. Förstås hade en skorpsmula fastnat på kanten och jag fick fotoshoppa i timmar för att ta bort den och ersätta glaskanten med en nästintill identisk bit kant. Sånt gör man inte om.
2. Flyttar inte in i hotellrummet innan alla foton är tagna
Äntligen på plats på ett riktigt fint hotell. Vad är det första man gör, tro? Slänger sig på sängen? Rusar ut på balkongen? Känner på den orimligt tjocka frottén i badrummet? Beställer upp en drink, kastar upp fötterna på balkongräcket och njuter?
Njae, inte riktigt så för oss. Först lämnar vi all packning utanför rummet, rör inget, och fotar omsorgsfullt. Gärna en liten film också. Sedan kan allt det ovanstående börja hända.
3. Är nyfiken
Man provar en ny restaurang varje kväll. Fastän man hittat en favorit. För hur ska man annars kunna skriva att den var bäst?
Man går de där extra kilometrarna, undrar vad som finns bakom det där hörnet. Går en annan väg tillbaka än man kom. Finns det en höjd så går man upp på den. Finns det en flod så går man ner till den. Och så hittar man alla de där ställena och vyerna som man aldrig skulle ha hittat annars. Om man uppfört sig som folk.
4. Sparar kvitton
För kunna berätta vad inträdet kostade. Eller för att göra det där inlägget Hur dyrt är egentligen Venedig? när man kommer hem.
5. Googlar solnedgångs- och soluppgångstider innan
För att inte missa bästa ljuset och kunna boka flyg, tåg och bussbiljetter så att man hinner i tid. Kommer i god tid. Gyllene timmen ni vet. Fotar, tar en kaffe. Fotar igen. Tar en promenad. Man vet först efteråt när bästa ljuset egentligen var. Stannar kvar när alla andra drar efter solnedgången. Väntar på den rosa himlen i twilight. Om den kommer.
6. Fotar rent knasiga saker
Som informationsskyltar, menyer, entréer, busstidtabeller. För att minnas fakta, priser, tider och namn.
Sen är det lika bra att fota allt annat också för förr än man anar vill man skriva ett inlägg om minibarer eller gratisschampo på hotellrummet.
7. Nöjer sig inte med hotellstranden hur bra den än är
Som under hypnos drivs resebloggaren ändå att åka flera kilometer (eller mil!) bort och prova andra stränder. För att säkert kunna säga vilken som var bäst.
8. Väljer kläder och accessoarer som matchar resmålet
Ok vi är dokumenterat dåliga på att använda oss själva som rekvisita (det finns andra som är så mycket bättre). Men vi försöker lära och nu för tiden händer det faktiskt att vi både tänker till och lyckas. Färgklickar som sticker ut. Inte grönt på vandring, lite turkost i båt på Indiska oceanen. Regnskyddet till ryggan ska ha en klatschig färg, för att vi VET att det kommer att hamna på många bilder.
9. Välkomnar misstagen
När något går fel på resa har vi väldigt svårt att känna oss helt missnöjda. Vi tänker i stället direkt; ”Det här kan bli det perfekta inlägget”.
10. Är försiktiga med vad vi lämnar ut
Vi tänker oss noga för innan vi sågar och lämnar ut. Folk läser vår blogg. Människor kan bli av med jobbet. Eller till och med fängslas i diktaturer. Vi väger ord sagda i förtroende på guldvåg när det behövs. Vem kan identifieras?
Vi berättade aldrig om när vi hittade det vi tror var en vägglus, utan har valt att inte skriva alls om just det hotellet. Man kan försätta företag i konkurs. Man kan också bygga en kundkrets för någon annan. (har vi däremot gjort)
Selfie-bonus
Vi tar nästa aldrig selfies. Helt enkelt för att vi tycker att det är mycket roligare att fota andra än oss själva. Men andra bloggare är riktiga fenor på denna konst. Roligt inlägg här om bakom-arbetet för den perfekta selfien finns här på bloggen readyfortakeoff.
Låter allt ovanstående normalt? Nej, tänkte väl det. Men kom ihåg att vi gör det för DIN skull!
Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.
Wow så bra inlägg 🙂 så sant ja!!! Kram
Tack! Ja dessvärre sant. 🙂
Kul inlägg.. en hel del känns igen😀
/Petra
Kul att du är likadan! 🙂
Haha, känner igen det där med att fota hotellrummet innan väskorna får släpas in. Familjen är ganska trött på att stå utanför med väskorna innan jag är klar. Och jag är inte ens resebloggare!! Men jag gör alltid fotoböcker efter resorna och då vill jag ha med allt. Hotellrum, mat (som inte får ätas innan jag fotograferat) och absolut en massa konstiga skyltar och detaljer.
Haha, har inte testat hotellgrejen med familjen med än. Kan tänka mig att det inte uppskattas… 🙂
Kul inlägg! Har nog aldrig (än) köpt mat bara för att fota men väljer gärna ställen att äta på som är fotogenica😀
De orangea drinkarna i inlägget köptes bara ör att fotas. Vi gillar dem inte ens! 🙂
Hahaha ja, SANT! 🙂
Ja eller hur?, 🙂
Haha, känner igen mig i allt. Dessutom alltid med kameran på magen redo att fota samt papper och penna till hands : )
Yes, alltid kameran redo. Och drar mig inte för att utan förvarning börja tokspringa om jag det det perfekta motivet som måste fångas i ögonblicket. 🙂
Oj, vilken underbar igenkänning på detta! Nästan allt stämmer! Har inte köpt mat som jag inte ska äta, men har däremot valt mat från menyn bara för att den ska vara snygg eller intressant på bild, haha. Brukar faktiskt skriva om negativa saker också, men ja, man tänker sig för och försöker vara nyanserad och saklig. Har med tiden blivit mer och mer nervös för att skriva något som är ”fel” faktiskt, så att någon ska känna sig lurad … eller skriva något om ett företag som inte stämmer. Man känner någon slags ansvar där …
Senast i morse plockade jag saker från frukostbuffén som jag inte tänkte äta, men som såg snygga ut på bild…
Negativt skriver vi också, men tänker oss noga för innan, så att det inte slår fel och att det verkligen är sakligt.
Känner också pressen att allt ska vara 100% korrekt, men svårt att hinna googla och dubbelkolla allt ibland.
Kul inlägg, o javisst känner man igen en del av detta👍😛 lätt ”galna” beteende!
Kul att du också känner igen! 🙂
Oj, jag prickar in flera av punkterna och jag är inte ens resebloggare…jag vet inte vad det säger om mig haha.
Att du älskar att resa och fota förmodligen! 🙂
Tack för fina ord! 🙂 Jag känner igen mig också på dom flesta punkter 😉
Tyckte att ditt inlägg var jätteroligt att läsa. Och du är modig som gör detta helt själv mitt bland alla främmande människor! 🙂
Jo då, mycket av det där känner även jag igen, även om jag inte egentligen kallar mig för resebloggare. Sedan är ju frågan om det räcker med att man reser och bloggar, då kanske man blir resebloggare ändå…;)
Resebloggare är kanske den som känner sig som resebloggare? 🙂
Oj vad man känner igen sig! Resten av familjen börjar tröttna lite grann på att de aldrig får komma in på hotellrummet förrän jag har fotograferat rummet ur varenda vinkel… och på att de inte får börja äta förrän jag har fotograferat deras mat 🙂
Jag försöker bespara barnen lite. 🙂
Haha, vilket härligt inlägg! Fast jag har faktiskt aldrig köpt mat eller dryck bara för att den ska göra sig bra på bild, inte heller skulle jag fotoshoppa i timmar för en skorpsmula, då skulle jag hellre strunta i bilden. 😉 Men nog kan sällskapet tröttna på att man ideligen ska stanna och fota överallt, likaså över att man måste fotografera i hotellrummet innan väskorna packas upp.
Angående att tajma solnedgångar: Jag och min man förbokade en tur upp i One World Observatory i New York precis när det var nyöppnat, exakt den kvart som det skulle vara solnedgång. Men ödet ville annorlunda. Det var totalt disigt överallt, så knappt några foton kunde användas. Där fick vi! 😉
Kanske inte helt och hållet. Men jag köper tex glassen just på Marcusplatsen för att jag vill fota den med den bakgrunden. Och plockar ibland mat på bufféer bara för att det gör sig på bild. 🙂
Jo solnedgångsbesvikelse har man ju några stycken. Men det är ju det som gör det så spännande, att man aldrig vet hur det blir. 🙂
Haha härligt inlägg <3
🙂
Haha klockrent. Så skönt att känna att man inte är ensam om att vara …knäpp?😅
Nä, vi är några stycken… 🙂
Haha, for et gøyalt innlegg! Man kjenner seg jo igjen i svært mange av disse punktene. xD Det er i alle fall fint å vite at man ikke er den eneste så er slik, hehe.
Nej här i kommentarerna har ett helt gäng klivit fram och erkänt. Vi verkar vara i gott sällskap 🙂
Japp, där är man i ett nötskal :
😉 känner igen mig i allt!!
Härligt! 🙂
En sak till som Resebloggare (självklart inte alla) gör är att förannonsera att de kommer så de skall få ett bättre rum än de bokar. Det ”värsta” jag varit med om var den finska bloggerskan som meddelade att hon kom ett visst datum och att hon – eftersom hon bara skrev om lyxresor – ville ha sviten samt champagne vid ankomst trots att hon bokat ett STD-rum. Hon ville dessutom prova hotellets restaurang – gissa om hon förväntade sig att betala? – och bar.
Hotell har en lite kluven syn på detta. Självklart vill man synas i ett populärt sammanhang, men man vill inte utpressas till att någon skall ge det. På samma sätt är ”Jag skriver ett taskigt omdöme på TripAdvisor” , för att få det man vill, ett extremt bra sätt att hamna på hotellens lista över oönskade gäster. En svag receptionist kanske går med på det, en stark säger ”Men vad bra, vi välkomnar all feedback”. 🙂
Hör fler och fler sånna historier, allt eftersom man får fler och fler kontakter i branschen…
Inte bara bloggare dock, utan även vanliga kändisar som jag förstår det.
(skulle vara intressant att veta vilken den finska bloggaren är…)
Ett (bra) förslag som jag fått av en seriös bloggare är att boka et rum och sedan höra av sig till hotellet och skriva ”Vi har bokat hos er och kommer att blogga om hotellet, så boka gärna in oss på ett rum som ni tycker passar i sammanhanget och gärna visar upp”. Det låter ödmjukt och ger samtidigt hotellet chansen att göra något extra av det OM de vill.
Vi brukar dock inte ”annonsera vår ankomst”. Utom då vi åt Afternoon Tea i Hong Kong. Då skrev vi i bordsbokningen att vi avsåg att blogga och gärna ville boka ett fönsterbord. Den gången blev vi verkligen superuppassade och fick ett superbord…
Såå bra inlägg! Väldigt lustiga grejer, men ack så sanna! Känner ingen mig i varenda en! 😉 Kul att ni uppmärksammat allt detta!
Kul att du också känner igen dig. 🙂
Hehe, även om jag int driver en utpräglad reseblogg så känner jag ju förstås igen mig i många av punkterna.
Kram Lena
Kul att du också känner igen dig! 🙂
Pingback: Tintin i Oslo - om att resa med hund till Norge -
En resebloggare skriver väl också hela tiden 🙂 En kommentar jag får hela tiden om att så fort vi ät framme vi dagensmål, så skall det skrivas.
Nej faktiskt inte i mitt fall. Jag skriver efter att jag kommit hem. Blir bäst resultat så, tycker jag.