3 serier och filmer som får oss att INTE vilja resa

Filmer och serier får oss ofta sugna på att resa. När filmen eller serien utspelar sig på någon vacker eller exotisk plats i världen. Skyfall, Tarzan, Crouching Tiger, Hidden Dragon, osv. Exemplen är många på när det ryckt i resetarmen för oss.

Men faktiskt, faktiskt att filmer och serier kan jobba lite i motsatt riktning också.

Avgrunden

Avgrunden är en ny svensk film på Netflix. Utspelar sig i Kiruna, en stad som jag har varma känslor för. Lätt att förföras. Så fort kameran sveper över ett fjäll, vill man åka upp liksom.

Fast handlingen i denna katastroffilm är ju att Kiruna rasar samman. Berget krackelerar. Utan att gruvans ledning har en susning innan liksom.

Nu har jag i och för sig lite svårt att köpa det upplägget. Har lite för hög tilltro till LKAB och dess samlade expertis för att tro att allt skulle kunna rasa bara så där. Men ändå. Scenerna inne i gruvan. Det händer någon i magen när jag ser dem. Någon med att ha flera kilometer med berg över sig och dö därinne, som får det att krypa i mig.

Även om filmen inte rubbar min ständiga längtan till Norrbotten och Kiruna-området, lyckas den definitivt göra mig lite mindre sugen på sightseeing-turer i gruvan. No doupt.

Yellowstone

Har ni sett serien Yellowstone? Den har flera år på nacken på Sky Showtime, men släppte rätt nyligt även på Netflix. Fritt översatt kan man säga att det är Succession i westernmiljö?

Handlingen utspelar sig i den amerikanska delstaten Montana och oj, man är till en början nästan beredd att dö för att få åka dit. Till den underbara naturen. Bergen, vildmarken. Tänk att bo på ranch där och få rida ut med cowboysen!

Men sen. Mer och mer. Blir man snart avskräckt. För detta är verkligen USA´s vapenfetisch-mekka. Våld, skjutvapen och död överallt, dessutom fattigdom, alkoholism och droger. Sen är budskapet i serien rätt tydligt också. Att en ökad turism kommer att förstöra det unika med naturen här. Med en exploatering blir det något annat.

Så nej, efter några säsonger är jag inte ressugen. Jag är avskräckt.

Volcano

Och så sist då. Spiken i kistan. För på flyget hem från Gran Canaria ser jag dokumentärfilmen Volcano, också den på Netflix.

Den handlar om vulkanutbrottet på White Island i Nya Zeeland 2019. Den aktiva vulkanön Whakaari, som det anordnades dagliga turistturer till från fastlandet, helt utan säkerhetstänk. Den 9:e december 2019 hade visserligen ovanligt höga värden uppmäts dagen innan och vulkanen betedde sig annorlunda. Men turerna åkte över ändå och 22 människor dog, brändes till döds av sprutande vattenånga. Ännu fler fick tillbringa år på sjukhus för att vårda sina brännskador.

För mig, som precis besökt en aktiv vulkan i Costa Rica, väckte denna dokumentär verkligen olustkänslor. Nu kan jag inget om vulkaner och vilka likheter som finns i beteende för Whakaari respektive Poas, som vi besökte.

Men faktum kvarstår. Vi besökte en aktiv vulkan, där polis och ambulanser stod beredda och alla besökare måste parkera med fronten utåt i händelse av en plötslig evakuering. Så helt klart utgör även Poas en risk för besökaren.

På White Island ägdes ön av privatpersoner och touring-företaget som åkte dit med turister var även det privatägt med kommersiella intressen. Rättegången efteråt visar på ett ointresse från dessa parter att agera för besökarnas säkerhet och istället ignorera riskerna för att tjäna pengar.

Om jag sett dokumentären innan Costa Rica, hade jag inte åkt upp på Poas. Upplevelserna och vyerna där väger inte på något sätt upp risken att dö eller skadas för livet.

Här kan du läsa om rättegången mot de inblandade parterna och vad domen blev.

Läs också: Poas – att blicka ner i en aktiv vulkan på Costa Rica

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.