Under veckan som gick har vi haft gäster. Det är Christofers systerbarn som varit uppe från Stockholm för att åka skidor. Umeå ligger ju långt från fjällvärlden, nästan lika långt som Stockholm, men vi har ett gäng mindre backar på okej avstånd från stan. Plus faktiskt en backe mitt i stan, men den är liten och mer för mindre barn som håller på att lära sig åka.
Slalom ingen
Christofer har åkt med olika konstellationer av egna och besökande barn och ungdomar till diverse backar i tre dagar. Jag tog ledig halvdag i torsdags och följde med till Bygdsiljumbacken. 1 timme och 15 minuter från Umeå.
Och åkte slalom igen för första gången på 8-9 år! Under ett antal år när barnen var mindre åkte vi ofta slalom tillsammans, men efter att vi skaffat hunden Trulle blev det ett lite för avancerat projekt. Antingen skulle Trulle följa med och placeras uppbunden på något bra ställe i närheten av backen. Men då skulle man ha tillsyn och man skulle oroa sig för att att han inte hade det bra de stunder man inte kunde ha honom under uppsikt. Eller så skulle han lämnas hemma, med stressen att man då kan vara borta som max 5 timmar. Eller lämnas bort över dagen innan avfärd.
Tillsammans med att hantera både att vara ensamstående förälder och ett funktionshinder, blev stressen runt slalomåkningen därmed för stor och vi slutade åka.
Jag trodde nog kanske att mina slalomdagar därmed för alltid var slut. Men så blev det alltså inte. Dock, väl på plats inuti slalompjäxorna och i Bygdsiljums Mellanbacken förra veckan, så kände jag inte direkt någon eufori. Snarare då känslan av att vara väldigt färdig med något. Så vi får väl se hur det blir med fortsättningen.
Massor av Österrike-förslag
Förra veckan frågade jag efter förslag på vart i Österrike vi ska åka på vår tågluff i sommar. Vi fick verkligen in massor av förslag som vi nu ska försöka bearbeta. Tackar så mycket för det!
Covid
Corona-pandemin har ju verkligen gått upp i någon form av crescendo nu. Alla, alla, alla runt om oss är sjuka. Och i mitten (ja men sett från vårt håll då alltså) står vi fyra i familjen och är kärnfriska. Peppar, peppar.
Samma här, mängder av folk är sjuka och här står jag och Maria och är friska (tror vi i alla fall, vi var lite hängiga förra veckan men testade oss aldrig utan höll oss bara hemma). Och då har jag ändå drällt på gymmet fram till förra veckan. Märkligt.
Sitter och spanar på resor för mina två lediga veckor nu i februari. Kanske sonika ska göra det så enkelt som att åka skidor i Jämtland. Finns ju några ställen att välja på.
Jag tänkte börja drälla på gymmet nu. Eftersom jag verkar odödlig. 🙂