Vi avgudar verkligen en vacker solnedgång och är beredd att jobba en del för att få till ännu en. Tajma in flighter, googla solnedgångstider, klättra upp på berg, betala för perverst dyra drinkar i solnedgångsbarer osv. Inget hinder är liksom för stort.
Vackrast av dem alla är förstås så gott som alltid den afrikanska solnedgången. På Zanzibar i januari blev vi lite snuvade på solnedgångar. De flesta kvällar var ganska molniga och blåsiga faktiskt. Liten besvikelse där alltså, men på´t igen som det heter. Knappt hade landningshjulen slagit i svensk asfalt förrän vi bokat ännu en resa till vår favoritkontinent, för ett nytt försök på solnedgångar.
Och i Sydafrika blev vi inte besvikna, här gjorde solen sitt jobb, kväll efter kväll och någon morgon också för den delen för säkerhets skull.
Så håll i er nu, för här kommer de, våra härligaste solnedgångar i Sydafrika!
Table Mountain
Dagarna innan vi kom ner hade det varit snudd på storm i Kapstaden. Regn, åska och oväder. Linbanan till Table Mountain hade varit stängd förstås. Fredag lunch när vi anländer är ovädret över, men en del blåst hänger fortfarande kvar. Så linbanan förblir stängd. Hela fredagen och en god bit in på lördagen för säkerhets skull.
Söndag är vår Table Mountain dag och även vår sista dag i Kapstaden, här finns inga utrymmen för misstag. Vi anländer till linbanestationen före klockan 4 för säkerhets skull, bävandes för att de beryktat långa köerna idag fullständigt ska slå knut på sig själva.
Och så, plötsligt händer det. En strålande vacker söndagseftermiddag i mars. Första dagen öppen linbana på 4 dagar och det är ingen kö. Vi upprepar: Ingen som helst kö. Vi vandrar bara rakt in i kabinen med våra förköpta biljetter.
Är på plats på tok för tidigt där uppe förstås. Köper kaffe och muffins. Försvarar dessa med våra liv mot ett gäng rödnäbbade fåglar som tycks anse att de var här först, före linbana, människa, servering och allt det där. Promenerar stigarna som anlagts på toppen av berget. Ser en av lederna som leder upp för berget och de många vandrarna som precis just nu går i mål.
Själva är vi inte så förtjusta i att vandra just på de platser där man lika gärna kan åka upp. Väglöst land är liksom mer vår grej.
Till slut så kommer den. The Sunset To Die For.
Biljett till linbanan köper du här.
Lions Head
Men Kapstaden har inte bara Table Mountain som berömd utsiktspunkt. Här finns även Signal Hill dit bilväg finns, samt Lions Head dit man vandrar.
Eller vandrar och vandrar förresten. Bitvis är det klättring hit upp och inte helt oavancerat. Det hindrar dock inte den lilla toppen från att vara fylld med folk vid solnedgångstid. Vi fegar ur lite och lämnar Lions Head innan solen är helt nere, vi är lite rädda för att behöva klättra ner i beckmörker. Så precis när solskivan sänker sig rakt ner i havet hänger vi i metallfästen längs bergväggen på skuggsidan, men upplevelsen är maffig nog ändå.
Noordhoek Beach och Simons Town
Sen eftermiddag rider vi längs stranden Noordhoek på västra sidan av Kaphalvön. Solen står lågt över det gnistrande turkosa havet, skuggorna är långa över den vita sanden. Min häst heter Storm och är ju egentligen en avdankad trött ridskolehäst med helt egna idéer om vart han vill gå, men i den här miljön förvandlas han i mitt huvud till en skinande blank och muskulös hingst som galopperar i vattenbrynet.
Efter ridturen korsar vi Kaphalvön till Simons Town och vårt guesthouse högt uppe på bergssidan. Det är fel väderstreck för solnedgång med vad bryr sig solen om det, han passar på att färga hela himlen rosa och så får vi vår dos vi också där vi sitter och ser ut över havet medan vi äter piroger och delar en flaska vin.
Camps Bay
Vi laddar upp med den berömda vägsträckan Capmans Peak Drive och hamnar så småningom i Camps Bay. Lyckas glömma alla våra 4 kameror på rummet, så när solnedgången rullar in är det bara att bita ihop och göra sitt bästa med hjälp av mobilen.
Simons Town – en soluppgång
En soluppgång fick vi med också. Soluppgångarna kräver ju ofta lite mer lidande. Man ska vakna, släpa sig ur sängen, klä sig och så gärna bege sig till lämplig soluppgångsplats. Allt detta innan klockan slagit sex.
I Simons Town var det dock bara att öppna balkongdörren. Nästan så att man hade kunnat sitta kvar i sängen med kameran. Om man inte blivit så sugen på ett morgondopp vill säga.
Läs alla våra inlägg om Kapstaden här.
Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.
Just solnedgången från Lions Head är en av de mest magiska jag upplevt även om vi blev snuvade på själva solnedgången. Dimma/Moln drog in och la sig som ett tak över hela Kapstaden, en scen som fick mig att tappa andan.
Wow låter superhäftigt! Lions head är verkligen en speciell plats.
Wow! Alltså, wow! Fantastiskt! Underbart! Kommer inte på nåt annat att säga. 🙂 Tack!
Kram Lena
Ja riktigt maffiga solnedgångar var det vi fick. Man får vara tacksam för sånna upplevelser.
Wow! Dette var virkelig noen fantastiske solnedganger. 😀 Kjenner Sør-Afrika frister enda mer nå.
Ja Afrika producerar ju ofta riktigt maffiga solnedgångar. I Namibia för några är sedan var det likadant. Kan verkligen rekommendera Sydafrika också!
otroligt häftiga bilder, ni har verkligen lyckats …Grattis
Tack, ja det var riktigt häftiga solnedgångar!
Ja, jag kan bara upprepa vad som redan sagts: Wow, fantastiskt, magiskt, underbart… Alldeles osannolikt vackert.
Ja vi hade verkligen solnedgångarna på vår sida! 🙂
Så vackert!!! Solnedgångar och soluppgångar kan man verkligen aldrig få för mycket utav. 🙂
Nämen verkligen! Den dagen vi inte orkar stiga upp för en vacker soluppgång ska vi sluta resa. 😉
Jag är så glad för er skull och så avundsjuk för att ni fått uppleva alla dessa fantastiska solnedgångar. Väl fångade på bild oxå!
Ja det är så läckert när man får vara med om sånna här tillfällen. Och Afrika är rätta platsen att befinna sig på om man gillar solnedgångar!