Mitt livs värsta flygresa (hittills måste man ju lägga till… peppar, peppar) fick jag uppleva för två veckor sedan när vi flög hem från Mexiko. Jag blev magsjuk och fick tillbringa flighten inlåst på toaletten. Dessbättre var det bara den sista flighten av tre. Från Amsterdam till Stockholm. Jag vågar inte ens tänka på hur det hade varit om det varit på den 9 timmar långa Atlantflygningen jag drabbats.

Upplevelsen fick mig att bli nyfiken på folks “värsta flygrese”-upplevelse. Hur illa kan det egentligen bli när det blir som värst liksom?

Jag gjorde en djupdykning på nätet i svenska resenärers värsta mardrömsupplevelser under flygningar. Detta är vad jag fann.

Kategori tillbud:

“Värsta flygresan måste varit flyget hem från London tidigt 90-tal. Flygbolaget hette Transwede och de körde dubbla plan med 5 minuters mellanrum. Inflygningen till Arlanda var som hämtad från en skräckfilm med sinnessjuk turbulens samt blixtrar utanför så det var bara att dra ner gardinen. Precis när vi skulle sätta ned däcken drog pilot på full gas rakt upp igen. Jag har varit med om “go arounds” förut men det här var mycket våldsammare. 
Efter ett tag meddelade kapten att “det stod ett plan där vi skulle landa” för att sedan sätta ner planet utan problem. Det var först dagen efter jag hajade till ordentligt när jag slår upp tidningen och läser:
“4 Sekunder Från Krasch!”

“Turbulens och USA verkar höra ihop som ler-och-långhalm. På en flygning till USA, utanför Newfoundland så föll planet (AF, 747) handlöst ner ett par kilometer. Efteråt var i alla fall champagnen gratis även i turistklass, så det slutade bra.. Flyger inte AF efter detta, det var verkligen ett sunkigt plan och bolag.”

“Jag bodde i USA i knappa 2 år och där var det snarare regel än undantag att man flyger genom rejäl turbulens på var och varannan resa. Värst var dock en resa i Wyoming där landningsbanan var snorhal då den var under nån centimeter med vatten. Slutade med att det lilla planet tvärställde 200 meter efter landning och körde rakt ut på gräset. Alla skrek, alla grät men alla var till slut OK.”

“När jag flög från New Delhi och skulle landa i Frankfurt. Snöstorm, planet “hoppade” upp och ned, massa indier som skrek och bad till 40 olika gudar. Jag hade käkat tramadol och tänkte “kraschar vi så dör jag nog, inte mycket jag kan göra” och så försökte jag titta på tv-skärmen i stolen framför mig på kameran som filmar från undersidan av planet. Såg dock inget pga snön. Flygplatsen stängde efter att vi hade landat.”

“Skulle flyga till Arlanda ifrån Rom för cirka 10-12 år sen, kom upp på rätt höjd, då började värmen komma å gå i kärran.
Då säger en snubbe: nu åker väl syrgasmaskerna ner?!?! Bonk så åkte skiten ner…. Total tystnad i kärran, alla kikar på varann, då kastar sig flygvärdinnan ner i en stol å sätter på sig masken!!!! Ok… På med masken å alla kikar storögt på varann?!?! Då går kärran ner i klart brant dykning?!?! Är säkert normalt??? Kan berätta att det vinglar å skakar när man skall ner till 3000 meter så fort som möjligt… 
Jahapp nu luktar det bränt i kärran också. Toppen skiten brinner….. Efter vad som känns som en evighet berättar piloten att vi tappat kabintrycket å att när syrgasgeneratorerna “gör” syrgas så blir dom varma å luktar bränt….. Ok hade varit bra info några minuter tidigare! Efter ett tag landar vi odramatiskt på München’s flygplats. Nån jäkla ventil som “fastnat” eller nåt, nästa dag flög vi hem med samma kärra, när säkerhetsgenomgången kom till syrgasmaskerna va kommentaren: det här kan ni!”

Avdelningen medpassagerare:

“Har aldrig varit rädd för olyckor eller något sådant, även om jag varit med om en mindre incident en gång. För mig var min värsta flygresa en långresa från London till Los Angeles när jag hade sätet i mitten, och tjocka jävlar på säkert flera hundra kilo på båda sidor om mig. Han på vänster sida var så tjock att hans bukfett gick över armstödet och typ la sig över min kropp så att jag blev svettig. Skräcken i mina ögon var total när passageraren som hade sätet höger om mig anlände – han var nämligen ännu fetare. Så på höger sida kunde jag inte ens fälla ned armstödet alls. Jag satt som en ihopkomprimerad pinne hela flygningen och hade inte något utrymme att justera mig själv i stolen alls. Som tur var så somnade jag ganska så snabbt och sov genom så gott som hela flygningen. Hade jag inte gjort det så hade jag garanterat begärt om att få en annan sittplats.”

“När jag på en 11h flygning till Los Angeles hamnade bredvid ett par ungdomar som var oroliga att deras kompis skulle missa flighten och höll på att stojja. Som tur hann deras kompis med men hade blivit seatad i en annan del av planet. Jag hörde särskilt på tjejen hur jobbigt det skulle vara så jag som en god medflygare erbjöd min plats så dom kunde sitta ihop som grupp. Dom tackade artigt och tyckte jag var bäst. Jag kände att jag var en helt ok person och att jag borde få lite god karma för det där. Fram till att jag sätter mig på hans plats nu rätt långt bak i planet. En 60 årig amerikan vänder sig leende emot mig så for jag spänt fast mig och vi taxi-ar ut från terminalen: “So have you accepted Jesus Christ as your personal lord and saviour”. Igen som lite försynt och inte vill vara ivägen så svarar jag mot mitt bättre vetande “No..?” varpå han läser bibeln för mig i 7h till fram över Grönland.”

Flygrädsla:

“Det inte så kul att starta en flygning ifrån Nairobi flygplats runt midnatt samtidigt som det rullade in ett riktigt busväder över Nairobi. Åska och blixtar över allt. Nu är jag inte flygrädd, men min fru är och ALLT som kan påverka en flygrädd till att bli ännu mera flygrädd kommer göra dem rent skräckslagna. Det greppet hon hade om min arm lossade inte förren vi landade i Amsterdam. Det var definitivt den obekvämaste flygningen jag någonsin gjort dessutom eftersom hon höll om min arm och drog mig halvvägs över sitt säte hela flygningen. Hade hon i revbenen flera veckor efter det. :(“

Kategori jobbiga barn på flighten:

“Flög till Bali ifrån Amsterdam, hade en fransk barnfamilj bakom mig. Deras unge satt och sparkade på mitt stolssäte i stort sett hela vägen. Efter ungefär halva flygningen fick jag nog och vända mig och bad dem säga till sin son. Det gjorde de inte. Jag kan lite franska så jag vet att de inte ens bad sin son att sluta. 
Men karma drabbade dem när vi väl kom fram. Deras unge kissade ner sig strax innan Immigration Control och då blev det ett jäkla liv på både städare och gränsvakter! :D”

“Aldrig mer charter”:

“Den jag kommer på som värst är väl ToR med Primera Air (Apollo) till Lanzarote.
Först en dag på Sturup utan info om när vi skulle komma iväg, sen en hemresa med ett par idioter bakom hon bakom mig med en unge i 5-årsåldern konstant sparkande.
Till slut tröttnade jag och fällde bak stolen, de hade mage att be mig fälla upp den igen då “de satt två där bakom!” Upplyste dem vänligt om att jag gjorde det när de slutade sparka. Det hade ju aldrig deras söta son gjort utan jag var en idiot, närmre handgemäng på ett flyg har jag aldrig varit 🙁 Efter resan vägrade så klart Primera ersätta för förseningen och Apollo tog naturligtvis inget ansvar. Inte konstigt man skyr charter och framförallt Apollo……
Men nu är det bestämt i familjerådet, aldrig mer charterflyg, hellre 14 mellanlandningar och några hundra dyrare!”

“Charter tidigt 90-tal. Starten fördröjs ganska mycket. Tillslut annonserar kaptenen att planet hade krockat med någonting tidigare under dagen och vingen hade blivit skadad. Nu var det lagat med “flygplanstejp” så vi är redo att lyfta!”

Värsta blåsningen:

“Resa från någon flygplats i Kina. Kommer till flygplatsen ganska sent och när dom tittar på mig vid incheckningen så säger dom att du som är så lång kanske vill köpa till ett säte vid nödutgång. Visst typ $50 fattigare fick jag fönsterplats vid dörrarna…. Enda problemet var ju att dörren i sig tog upp i princip hela mitt benutrymme så jag fick sitta snett i stolen hela resan, trängas med ben o fötter med stolsgrannen o hade ont i ryggen en vecka efteråt. En mittplats var som helst i planet hade varit mycket skönare och $50 billigare. Tack KLM för denna blåsning!”

Värre än sjukdom…

“Flög med tjejen från Antalya med Air Berlin. Bredvid oss på fönsterplatsen satt en äldre engelsman som sov hela resan. När det var dags att sätta på bältet för landning reagerade han inte när flygvärdinnan försökte väcka honom. Visade sig att han var stendöd. Kändes sådär.”

Tema 11:e september:

“Drygt ett år efter september 11. Jag ska flyga från USA till Sverige med KLM. Längst fram i planet är det gott om utrymme framför mittersta radens första stolar. Där sitter en man i full muslimsk mundering. Vit nattsärk, vita pyjamas byxor, vit huvudbonad. Stort tjockt skägg.  När planet börjar rulla ut på startbanan så reser sig muslimen upp, lång bred kraftig person är han och gravallvarlig. Rullar ut bönemattan på extrautrymmet framför sin stol och börjar be. Helvetes jävlar tänker jag. Flygrädd i vanliga fall, lite extra nervös eftersom 9/11 hänt tämligen nyligen. -Vi måste fan av planet, väser jag hysteriskt till mitt sällskap.
Just då kommer en av flygvärdinnorna och ber mannen sätta sig och spänna fast sig eftersom det är dags för take off . Som om han inte hört henne fortsätter han be. Jag blir helt övertygad om att det är en extremist som förbereder sig inför mötet med de 72 oskulderna. Men den resliga bestämda holländska flygvärdinnan är ingen duvunge. Hon böjer sig ner och tar tag i i en av hans armar och börjar dra och slita i honom medan hon med hög bestämd röst säger Sir this is no church. You HAVE to sit down NOW !!  Vi lyfter och så snart vi är i luften reser han sig och försvinner in på toa. Jag sitter och väntar på smällen vid det här laget. Men resten av resan går som den ska och jag har nog aldrig varit så lättad när jag klivit av ett plan i hela mitt liv.”

Apropå taxfree:

“Mitt mest dråpliga minne är en flygning mellan Oslo-Arlanda, resan gick bra fram tills att vi skulle landa. Piloten kommer lite väl snabbt och hårt mot landningsbanan, landningen blir hård. Lite väl hård för passageraren längst fram som lagt sin taxFree sprit i bagage hyllan. Flaskan går sönder så fram i kabinen bara rinner det sprit ifrån bagagehyllan så passageraren längst fram blir i praktiken duschad av sprit. 
Tar säkert 30-45s innan han kan göra något, då planet bromsar för fullt. Flgvärdinnan så väldigt stressad ut även dem passagerna som satt runt. Han som blev duschad fick sin väska redan på plattan så att han kunde byta om.”

 

Okej, man har en del kvar att uppleva alltså. Känns tryggt.

Berättelserna är saxade från reseforumen reseguiden.se och travelforum.se.

 

4 kommentarer

  1. Hmmm, skulle nog inte läst den första delen 🙂 Flyger till Costa Rica om några veckor och är väldigt osugen på att flyga. Turbulens är absolut det värsta jag vet!

  2. Jag är nog lite flygrädd någonstans tror jag (men tvingar mig att inte vara det). Försökte komma på ett inrikesplan på Island för längesen, men det var fullt. Planet störtade i havet … Var också med om en lite jobbig landning en gång från Gotland. Vi var så långt ner att man såg landningsbanan och då vände piloten. Vi cirklade en stund och sedan sa han “det stod ett plan på landningsbanan”. Borde de inte veta sånt eller …? Till jobbiga saker på andra sätt hör en historia om när vi flög till NZ och när det höll på att bli handgemäng, men det kan jag berätta om en annan gång 😉

    • Gunilla Yourstone

      Oj! Snacka om att undkomma med blotta förskräckelsen! Klart man blir lite flygrädd efter en sån grej.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *