Allt ska man visst vara med om minst en gång?
Dagen innan avfärd mot Österrike blev det så även dags för mig att testa en tvättäkta tågevakuering.
Jag hade varit hos min pappa i Gävle under dagen. Jobbat därifrån, klippt gräset och tagit en promenad i omgivningarna. Antalet tåg mellan Gävle och Arlanda under en normal dag är näst intill oändligt många. Eller i alla fall 3 i timmen. Flera olika operatörer också. SJ, Mälartåg, SL.
Jag blundar och pekar typ, vad gäller vilket av alla dessa tåg jag ska boka. Och räknar baklänges från när jag vill gå lägga mig på mitt Arlandahotell inför en hypertidig start dagen därpå. Samt sneglar lite på priset också, för det kan variera mellan 200 och 900 kr!
18:03 får det bli. Då är jag på Arlanda 19:14 och kan ligga nedbäddad till 21:00. Perfekt när väckarklockan ska ringa 03:45 i morgon bitti.
Jag sitter och tillverkar Instagram-reels för fullt på tåget. Eller i alla fall en Instagram-reel. Det ska bli en ovanligt ambitiös en om 10 saker att göra i Lofoten. 11 olika klipp och 11 olika texter. Fast fort ska det gå, det får inte bli för långt, för då orkar ingen titta.
Jag är absorberad med andra ord. Uppfattar bara vagt att vi står stilla lite väl länge på flera ställen. Men det gör inget. Jag har gott om tid. Lurarna har jag på mig också, så jag hör inte utropen.
Så vid infarten till Uppsala stannar vi igen. Bredvid en väg och en fotbollsplan. Tåget stängs av och ljuset släcks. Läge att ta av lurarna med andra ord.
Tåget är strömlöst får vi nu veta. Vi kommer att bli evakuerade till ett annat tåg som beräknas undsätta oss ”om ett tag”.
Nu hade man kunnat välja att dra på lurarna igen, blunda och gå in i sitt. Om det inte vore för det där löftet om att varje vecka prata med en främling. Om ni minns?
Jag gör alltså tvärt om. Pratar med mina medpassagerare. Och de är också in the mode. Det är något med tågevakueringar som tycks locka fram det bästa ur människan.
En ung kille erbjuder sig att bära väskorna åt en äldre kvinna med stort bagage.
– Det tar jag hand om, säger han generöst.
Vi pratat om hur vi tror att evakueringen kommet att gå till. Får vi gå på plankan? Undrar något förhoppningsfullt. Vilket tur att det är här i civilisationen vi blivit strömlösa och inte någonstans i ödemarken. Eller i snö längs malmbanan!
Vilken tur också att det är varm ute nu när tåget är strömlöst. Och inte en massa minusgrader. Har vi mat om det dröjer? Så vi slipper börja äta upp varandra, fnittar vi.
Någon sitter värre till än jag med sitt flyg. Ska flyga ikväll. Vi hjälps åt att googla flygtider och alternativa avgångar.
Så kommer då evakueringståget. Som tur är, är det dubbelspår just här. Tåget kör upp bredvid oss och stannar. Nu blockar våra två tåg hela Ostkustbanan. Inga andra tåg kommer fram varken till eller från norra Sverige så länge vi evakuerar.
Män i varselkläder hoppar ner på banvallen från det ankommande tåget. En av passagerarna chartras också till uppdraget. Två stegar halas fram från respektive tåg och så är vi redo.
En i taget får vi först langa över våra väskor till det nya tåget. Sedan klättra ner på banvallen via stege 1 och upp igenom på det nya tåget via stege 2.
Vi bänkar oss på nytt. De flesta förstås i just den vagn där övergången skett. Här blir det överfullt. Tjejen med flyget till Malmö får nu hjälp av en pilot som ger sig tillkänna. Han har vip-pass och kanske kan han fixa in även denna tjej via fast-track så att hon hinner.
Alla hjälps åt nu och fixar och hjälper varandra. Vi börjar skoja om att ”vi som blev evakuerade norr om Uppsala” ska bli ett gäng som håller kontakt hela livet. Årliga reunions. Det skapas whats up-grupper, byts telefonnummer och namn.
Så är det dags för mig att kliva av på Arlanda. Jag vinkar farväl till mitt tåg, mina nya vänner. En upplevelse rikare.
Tänk ändå att ingen enda person på tåget blev arg. Alla blev sitt bästa jag och hjälptes åt och löste problemen efter bästa förmåga. Ett mini-Sverige mitt i Sverige, en vanlig måndag i september. Så som det alltid borde vara. Så som vi alltid borde bete oss i livet.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Å vad jag blev glad av detta inlägg!!! Så här är det när människor pratar med varandra🤓 de flesta vill varandra väl😍
Ja de flesta människor är bra människor! 😍
Vilket fint inlägg. Så fint att ni alla hjälptes åt.
Visst är det fint när människor går ihop och hjälps åt. Det ger hoppas framtiden. 🤗
Vilket härligt inlägg och tänk så mycket lättare livet skulle vara om vi kunde bete oss så här i vardagen utan att det behövs en tågevakuering till det!
Håller helt med. Så här hjälpsamma borde vi alla vara jämt. 😊
Härligt att läsa. Jag blev riktigt glad där jag sitter i min soffa och läser.
Ja visst blir man glad när mänskligheten visar sin finaste sida! 🤗
Jag var med om en tågresa skulle ha slutat i Stockholm men tåget stannade i Uppsala p g a något tekniskt tel på tågbanan . Redan på resan ner mot Uppsala fick vi veta att tåget inte skulle gå längre. Ett samtal där hela kupén var involverad startade. Vissa delade på en taxi till Stockholm, andra hittade bussar. Efter samtal med damen som satt bredvid mig bestämde vi att åka till Arlanda eftersom tåget gick dit visade det sig. Därifrån räknade vi med att ta buss. När vi kom till Uppsala visade det sig att vi kunde hoppa på ett tåg mot Norrköping så det gjorde vi och anlände till Stockholm bara lite försenade. Det trevliga var att alla försökte hjälpas åt och samtalet fortsatta även mellan oss passagerare i det” nya” tåget. Jag tror på det goda hos människan!😊
Ja visst är det härligt när människor hjälps åt. Det får en att (återfå) tron på mänskligheten. ❤️