När man tittar tillbaka på pandemiåren så känns det så här efteråt nästan obegripligt att jag fortsatte skriva.
Där satt man inlåst i sitt hem. Förbud mot att resa, förbud mot att uppleva (utom ute i naturen!) Förbud att förflytta sig mer än 2 timmar från sitt hem. Förbud att träffa andra människor. Stängt på museum och andra sevärdheter.
Insnöad under vintern. Jobb hemifrån. Matleverans till dörren.
Jag som rest uppemot 10-12 gånger om året privat. Och dessutom i jobbet. En blogg som handlade om just det. Det mest förbjudna. Att resa och uppleva.
När man tittar på det nu borde man ju ha gett upp. Insett att det ju förstås var kört och slutat skriva.
Dessutom med en pandemi-svans av människor som mådde uppenbart dåligt. Som gick till att attack mot allt som jag skrev under pandemin.
– För banalt, för ointressant!
Varje stavfel, varje kommatecken som fattades.
Jag uppmuntrade till resor! “Man ska inte resa nu!!!!” (många utropstecken)
Om vi någon gång gick ut på restaurang. “Vilken oansvarig handling!”
Om man vill söka svaret på vad som får människor att vara oförskämda och otrevliga mot andra, så är pandemin en guldgruva att rota i. Så många människor som satt i sina hem under den perioden och skrev oförskämdheter på bloggar och sociala media. Uppenbart för att de själva mådde dåligt i situationen och valde att ta ut det på andra människor. Som de inte ens kände.
Varför skrev jag då? Ändå?
Tja dels av gammal vana. Dels för att jag verkligen gillar att skriva.
Men också. Det var i början av pandemin. Jag lyssnade på podden Mark och Jonas. Med Jonas Gardell och Mark Levengood. Och de sa att de såg sig som fältartister. Med uppdrag att underhålla i en svår tid.
Jag valde att se på mig själv på samma sätt.
Att jag skulle fortsätta skriva för att det skulle finnas något att läsa för andra. Ett nytt inlägg att tillbringa 10 minuter med en trist pandemimorgon. Kanske i bästa fall dra lite på munnen åt. Eller hm:a inkännande åt.
Så som jag själv verkligen uppskattade att hitta något trevligt att läsa på mornarna. Fördriva en stund med.
Jag tänkte att jag skulle finnas där. För den som ville.
Men. Det var många gånger, när man satt där isolerad i vintermörkret. Hade postat ett inlägg. Gladde sig åt att se om folk läste, om de gillade det man skrev. Om någon kommenterade. Och så kom det ett helt vidrigt meddelande från någon anonym. Om vilken fruktansvärd, människa jag var. På alla fronter.
Fy fasen alltså. Att man inte slutade skriva då. Några gånger gjorde jag uppehåll på någon vecka. För att jag blev så illa berörd. En gång fick jag ångest. På allvar. Började titta mig över axeln. Är det någon jag känner? Som jag vet vem det är?
Men jag tänkte nog också att de ska inte få mig att sluta skriva. De ska inte vinna. De ska aldrig, aldrig vinna.
Undra hur de där människorna känner idag? Om de tänker tillbaka på pandemin och känner att “Gud hur kunde jag?” “ Vad var det som tog åt mig?”. eller helt enkelt “Satan vad jag skäms”?
Så glad att du fortsatte att skriva.
Tack, jag är också glad. Hade varit så otroligt tråkigt att mista allt det positiva som bloggen också för med sig. 🙂
De där trollen, sååå tråkigt det är. Vi håller själva på med en hemsida som vi ska släppa om ett tag. En resehemsida och där även min mans böcker kommer att ligga. Han som gammal sportjournalist har också blivit väldigt utsatt men i jobbet. Det är just trollen som man undrar över…
Tack för att du fortsatte!
Ja man undrar mycket hur de är funtade, men som sagt i och med pandemin stod det väldigt klart att de är människor som mår dåligt. Samma dag som restriktionerna släpptes, försvann också trollen från bloggen.
Vad roligt med en resesida! 🙂
De flesta saker du skriver var förbjudna var faktiskt aldrig förbjudna inom Sverige. Kanske avrekommenderad, men inte förbjudna. Jag tycker det är en stor och viktig skillnad.
Rekommendation på svenskt myndighetsspråk är väldigt starkt. Det betyder ”gör så här”. Men nej det var inte förbjudet och det fanns ingen straffskala på det. Fast det har ju ingen betydelse för det jag skriver om här.
Vi är så glada att du fortsatte skriva. Vi behöver målbilder och drömma om framtiden.
Pandemin tog fram det värsta ur människor. Har aldrig nånsin kunnat föreställa mej hur vanligtvis kloka människor betedde sig under denna tid. Fruktansvärt.
Men som någon skrev, det var inte förbjudet att resa i Sverige. Bara avrådan. Vi levde nästan som vanligt. Reste inom Sverige, åt på restaurang osv. Lyssnade väldigt lite på nyheter….
Vi levde inte som vanligt utan följde alla rekommendationer. Och lyssnade på alla nyheter. 🙂
Jag är också glad att jag skrev. 🙂
Att resa och skriva är ju inte bara en passion för sådana som oss :)). Det är ju en livsstil. Så varför ska vi ändra på vår livsstil för att någon inte råkar gilla den. Jag tror ändå att de där som inte kan låta bli att skriva sårande kommentarer var likadana före pandemin, under pandemin, men förhoppningsvis mår bättre nu. Man kan ju också låta bli att läsa oss 😉 :). Du rockar på det du gör, så keep going ♡.
Man tänker ju att de enklaste vore att sluta läsa, ja. 😊
I stället för att läsa allt månad efter månad och ständigt kommentera om hur dåligt och ointressant jag skriver.
Tack för stöd Daniela.
Det är bara att ge dig ett stort TACK för att du fortsatte skriva, trots alla knäppskallar där ute, och att vi andra fick/får glädjas av dina texter.
Tack för att du uppskattar. Skönt att knäppskallarna försvann med pandemin. 🙂
Man undrar verkligen hur en del är funtade! Att man överhuvudtaget orkar?? Det måste bli ett väldigt trångt och inskränkt liv..
Så bra att du fortsatte. Tack för alla fina, roliga, inspirerande och informativa inlägg!! 😊✍️
Tack för uppmuntran 😊
Ja att de orkade. Men de var väldigt uthålliga.
Tack för att du höll ut. Jag läser med glädje varje inlägg . även dem som kom till under värsta pandemin
Tack för att du läser! 😊
Trist med sådana kommentarer.
Fint du fortsatte skriva, jag läste.
Tack för att du läser! 😊
Funderar mycket vad som får människor att sprida så mycket negativitet, var de tror det ska leda till? Att de själva ska må bättre? Att världen ska bli en bättre värld med hat?
Beundrar dig för att du orkar fortsätta så inte dessa stackars individer vinner.
Din blogg är verkligen en av få jag läser! Du skriver så fängslande, så levande på något sätt. Som jag har kommenterat förut, många ställen du har tipsat om hade jag och min sambo aldrig hittat till om det inte hade varit för dig. Du är på riktigt en influenser (ogillar starkt det ordet btw, men det är, i mitt tycke, precis den beskrivningen i sin rätta bemärkelse).
Skriv en bok, vettja 😀
Tack för snälla ord! (ogillar också ordet influenser 🙂 )
Och så härligt när det jag skriver kommer till användning för andra.
Min dröm har alltid varit att skriva en bok. Förmodligen borde jag göra detta…
Helt rätt att fortsätta skriva. Jag tror att dessa hatiska typer var likadana innan corona, nu hittade dom bara nya anledningar att gnälla. Det gick ju inte särskilt bra för dom länder med hårdare rekommendationer och lockdowns.
Jag reste utomlands under corona så fort jag fick chansen, vilket blev hösten 2020, för att jag inte tror på att stänga ner samhällen under längre tid. Och jag upplevde att befolkningen i dessa länder ville ha turister.
Sverige har som tur är bidrag till hjälp för dom som är arbetslösa, långt ifrån alla har den förmånen.
Resandet ses väl som någon form av lyx och därmed ok att hata. Är det inte p.g.a corona så är det p.g.a klimatet. Jag tror ju jag hade påverkat klimatet betydligt mer om jag hade avstått resandet och skaffat ett par barn istället.