Det är kanske först när vi anländer med färjan till Dominica som vi inser hur mycket Europa Guadeloupe trots allt är.

För nu är det Karibien på allvar. Passkontrollen in i Dominica är kaotisk, alla tränger sig i kön. Ute på gatan, i becksvart mörker, visar det sig att ingen från vår lodge är där för att hämta oss. Trots att vi mejlat och gjort upp. Vi blir ett lätt byte för taxichaufförerna som hovrar runt färjeterminalen. Flera av chaufförerna är synbart höga på marijuana. Vi tar hjälp av en vakt för att reda ut vilken chaufför vi kan lita på här och blir skjutsade till lodgen mot nästan dubbla priset mot uppgjort med lodgen. Men vad gör man?

Här sitter vi och väntar. Medan vår chaufför är inne och köper något

Framme på lodgen tar man det hela med ro. Man har haft fullt upp, helt enkelt. Så som det kan vara ibland. Och visst förstår vi det. Vi är ju i det riktiga Karibien. Hard core.

Jag vaknar på natten av att jag fryser. Vi har bara lakan i sängen, inga täcken. Hittar ett badlakan att svepa in mig i. På morgonen mår magen inte så bra. Och konstig varm känsla i kroppen. Har jag feber?

Men så lätt får man ju inte ge sig här i livet. Jag tar en Alvedon och sätter igång med dagen. Vi och ett mycket trevligt brittiskt par ska hika till Secret pool.

Mannen i paret berättar att Dominica är hans 101 land. Värt att fira. Jag är bara på nummer 72, men lika nördig som han, så vi har mycket att prata om och jämföra.

Men konstigt, jag är väldigt vinglig på vandringen, stapplar runt, halkar i leran, tappar balansen när vi vadar över ett vattendrag. Oproffsigt!

När Alvedonen går ur kroppen känner jag mig rätt hängig. Eftermiddagen får tillbringas i vår cottage. Men jag äter middag och tar en öl, värre än så är det ju inte?

På natten brakar det loss på allvar. Spring på toa och hög feber med frossa. Nästa dags utflykt till invigningen av karnevalen måste jag avstå. Övriga på lodgen åker. Om jag tar Alvedon kan jag sitta upp på verandan någon timme. Men mest sover jag tungt i sängen. Får be Christofer hälla upp vatten åt mig, så svag är jag.

När jag skriver detta är det är det söndag, det vill säga dagen efter den höga febern. Nu har febern släppt, men magproblemen kvarstår. Fastän jag inte ätit på över ett dygn.

Blir Dominica det land som jag ser enbart från en veranda? Kanske blir det så. Men då får jag åtminstone glädja mig åt att det är en sällsynt vacker, frodig och prunkande utsikt jag har.

12 Comments

  1. Hoppas du snart mår bättre.
    Fin omgivning har du trots allt.

  2. Aldrig trevligt att bli sjuk på resa. Hoppas du piggnar till snabbt.
    När du kommer hem kan du kolla på SvTPlay och norska programserien Öluff i Karibien (om du inte sett den) och jämföra med dina upplevelser.

  3. Åh vad tråkigt. Krya på dig ❤️

  4. Äsch det är inte roligt att bli sjuk när man är ute på resa. Har dom ingen inhemsk dunder kur, som du kan få? Krya på dig

  5. Ann Beutler

    Krya på dig!

  6. Fy 17 vad trist! Vi har fått vår beskärda del av magknorr här hela familjen, men inte på långa vägar så illa som dig. Krya på dig snabbt!

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *