För någon vecka sedan vandrade vi leden Treparksmötet. Äntligen, får man väl ändå säga för denna led har vi sneglat på länge. Betydligt lugnare och mindre vandrad än många andra flerdagarsvandringar som tex Kungsleden och Jämtlandstriangeln. Och i riktigt förstklassig vildmark direkt i och med att leden befinner sig på andra sidan vattnet från närmaste väg och övrig modern civilisation.
Treparksmötet har fått sitt namn av att tre väldiga nationalparker möts här. Stora Sjöfallet, Sarek och Padjelanta. Man vandrar merparten av sin vandring igenom dessa tre nationalparker. Genom Sarek bara en kort ”snutt”, men Stora Sjöfallet går man i 1 mil ungefär under dag 1 och Padjelanta under en heldag, dag 2.
Vi vandrade hela 7 personer denna gång. 3 av våra 4 vuxna barn var med, samt även 2 av deras respektive. Det medförde helt klart att våra vandringsdagar blev mer fyllda av fest, bastu, kortspel och Hoojas spellistor än de nog blivit annars. Hade det bara varit vi två hade vi nog suttit böjda över varsin bok på kvällarna. Och definitivt inte burit upp rödtjut i tetra på fjället. Tur att man får lite nya impulser ibland!
Vädret under vår vandring varierade mellan lätt duggregn och sol. Vi klarade oss från tyngre regn trots en illavarslande prognos innan och behövde faktiskt aldrig plocka fram regnbyxorna även om jackan åkte av och på rätt många gånger.
Höjdpunkter på vandringen
Förutom de vanliga höjdpunkterna som så lätt infinner sig på fjällvandring, som att få i sig varm mat eller kanske något snacks när man är trött, kall, eller hungrig. Att vara bortkopplad från världen och internet några dagar och känna lugnet och tystnaden. Samt njuta av att känna hur kroppen trivs i rörelse och av att få ta ut sig lite.
Treparksmötet går över många brusande väldiga jokkar, vattnet är alltid nära på denna vandring. Samevistena också. Hela 4 platser hittade vi längs vandringen där vi hade möjlighet att köpa förnödenheter av samebyarna, rökt röding, några glödbröd etc.
Sedan hade vi förmånen att gå leden just under brinnande hjortronsäsong. Padjelantas väldiga myrmarker fullständigt glödde i orange av alla mogna härliga hjortron som bara väntade på att plockas och ätas. Vandringen gick inte fort den dagen, kan jag avslöja.
Hur bodde vi under vandringen?
Vi bodde i stugor på vår vandring.
Första stugan när man kommit över med båten från Ritsem är Akkastugan som drivs av STF. Detta är en förhållandevis stor stuga. Eller egentligen 2 st olika stugor. Här finns 30 bäddar och dessutom en bastu. Lyx som förstås utnyttjades!
Andra natten hade vi kommit in i Padjelanta nationalpark och de enda som äger rätt att ha stugor inom nationalparkens gränser är de lokala samebyarna. Gisuris-stugorna drivs av Badjelánnda Laponia Turism.
Här fanns försäljning av konserver, folköl, samt rökt fisk och bröd. Endast kontanter stod det på hemsidan, men väl på plats funkade faktiskt våra kort här. Ett tips är väl ändå att ta med kontanter om man tänker sig att köpa något.
Tredje natten sov vi i Kutjaure-stugan, en jokk och en bro bort från Padjelanta. Här var det igen STF som var värdar. En mindre stuga än Akka, med 20 bäddar och en egen pool (nåja) i form av en skyddad badplats nedanför forsen.
Fjärde och sista stugan är Vaisalukta-stugan i samevistet med samma namn. 20 bäddar och båten tillbaka till Risem avgår precis nedanför. I Vaisaluokta finns även en fantastiskt kyrkkåta där gudstjänster ibland hålls på sommaren.
Världsarvet Laponia
Några ord om världsarvet Laponia är väl också på sin plats. För här befinner man sig i själva essensen av det världsarvet innebär.
Laponia består av dessa tre nationalparker, som vi går igenom, Sarek, Stora Sjöfallet och Padejelanta. Samt även nationalparken Muddus som ligger ett 10-tal mil österut.
Sin världsarvsstatus har man fått på grund av att detta är Europas största sammanhängande naturlandskap med så gott som orörd natur.
Men också för att området har varit bebott av samerna från förhistorisk tid och är ”ett av de sista och odiskutabelt största och mest välbevarade exemplen på ett område med nomadiska grupper med säsongsmässiga mönster, involverande sommarbetande renhjordar, något som var vida spritt en gång i tiden och som daterar sig tillbaka till ett tidigt skede i mänsklig ekonomisk och social utveckling”.
Vildmark och en levande samisk kultur alltså. Det är Laponia och det är vad Treparksmötet bjuder på.
Hur lång är leden?
Treparksmötet är sammanlagt 52 km. Man går först 2 km från båten till Akkastugan. Sena 14 kilometer dag 1, 18 kilometer dag 2 och 18 kilometer dag 3. Sover man i stugorna längs vägen blir turen 4 nätter och 3 vandringsdagar lång. Den som sover i eget tält kan förstås välja att gå snabbare eller långsammare.
Hur svårt är det att vandra Treparksmötet?
Detta är en klassisk nybörjarled. Enkelt att hitta och enkelt att gå. Dag 1 och 2 innehåller nästan inga höjdskillnader. Först dag 3 får man börja klättra lite på höjden.
Stora delar av leden är spångad på grund av att det är mycket våtmarker man går över. Spängerna gör det lättare att gå, det enda är att man behöver se upp om det regnar så att man inte halkar på spängerna. Efter skyfall eller en regnig period kan även spängerna svämmas över och då blir det förstås svårare att ta sig fram.
Var finns Treparksmötet?
Detta är i norrbottniska Lappland och vandringen tar sin början utifrån Ritsem som är slutstation för ”Vägen västerut” som i sin tur utgår från Inlandsvägen, E45:an, mellan Porjus och Gällivare.
Hur tar man sig till Treparksmötet?
Det går utmärkt att ta sig hit med tåg och buss. Nattåg från södra Sverige upp till Gällivare och sedan byte till buss till Ritsem. Bussen synkar med tågtiderna.
Från Ritsem behöver man sedan ta båt över Akkajuare för att komma till vandringens startpunkt (och motsvarande från slutpunkten) Båten synkar i sin tur med busstiderna. Tidtabell för båten finns här.
Kommer man med bil, är det som sagt först Inlandsvägen och sedan Vägen västerut man kör till Ritsem.
Mer detaljerade dag-för-dag-beskrivningar från vandringen hittar du här:
Akka-Gisuris: dag 1 på Treparksmötet
Gisuris-Kutjaure: dag 2 på Treparksmötet
Kutjaure-Vaisaluokta: dag 3 på Treparksmötet
Läs också: Vandring i Muddus Nationalpark – Brandfältet och Sveriges tystaste plats
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Tack för beskrivning. Nu fick jag nya idéer på var jag vill vandra.
Ja Treparksmötet är verkligen fint att gå. Inte mycket folk heller. 🙂
Perfekt timing! Den ska vi gå här om ett par veckor. Bra info och hoppas att vädrets makter är med oss. 👍
Men vad kul, det är en jättefin vandring. Lycka till! 🙂
Nu blir jag inspirerad! Vilken fin vandring.
Ja den är verkligen en liten pärla. 🙂
Hej! Vi är ett par från Ängelholm som skulle vilja göra denna vandringen nästa år. Finns det någon möjlighet att få kontakt med er för frågor?
Hej, vad roligt att ni vill gå Treparksmötet. Det går bra att ställa frågorna här, så svarar vi.
Hej! Fin berättelse och härliga bilder!
Vi är ett gäng som tänkte gå denna fast vill gärna avsluta med Akka (trevligt med bastu då).
Kan man kanska sova i Vaisaloukta ankomstdagen, gå till Kutjaure första vandringsdagen, Gisuris andra vandringsdagen och Akka tredje dagen för hemfärd dagen därpå?
Hur blir vandringen mellan Kutjaure och Gisuris- går man en sträcka ”extra” då fram och tillbaka (det som ser ut som ett streck på kartan) är det medräknat i sträckan du nämnde att ni gick?
Tack på förhand för svar 😊
Hej, är inte säker på vad du menar med att gå extra, men Treparksmötet går förstås lika bra att gå åt båda håll och det är samma sträcka man går. Det som skiljer är att båda båtfärderna blir längre eftersom båten åker Ritem-Akka-Vaisaloukta-Ritsem.
Hej! Vi ska gå slutet på augusti! Vilken karta använda ni er av?
Vi använder Calazo fjällkartor.
Tack för svar, undrade mer tex om den för Padjelantaleden täcker hela området?
Det var Padjelanta vi hade. Vi är ute på resa nu, så jag kan inte dubbelkolla om den täckte precis hela vandringen, men tror det.
Hej! Jag och en väninna ska gå i slutet på juli. Vore toppen om du kan dubbelkolla vilka kartor som behövs! Är det svårt att hitta leden i övrigt?
Är fortfarande på resa. 😊
Leden är väldigt lätt att hitta. Det är väl bara dag 2 när man ska avvika från Padjelanta-leden som man behöver se upp så man inte missar det.
Christofer säger sig vara säker på att det är Padjelantaledens karta som är rätt. 🙂
Tack för svar!!
Jag undrar också om det är många vad man behöver göra över vatten?
Madeleine
Nej, inga vad alls på denna träcka.