Vandring i Lofoten – våra bästa tips

Lofoten är ett fantastiskt vackert resmål. Allra mest tycker vi att Lofoten kommer till sin rätt ute i naturen och allra, allra mest uppifrån en höjd där man kan få till lite mer vidsträckta vyer över havet och öarna.

Spåren leder alltså, som så ofta förr, till vandring för att maximalt uppleva Lofoten. Men var, hur och när? Ja det ska vi försöka svara på idag.

Leder

Det finns (åtminstone inte vad vi har kunnat hitta) några långdistansleder i Lofoten. De vandringar vi hittar är tvärt om rätt korta och går från havsnivå och upp på en topp eller höjd. Lederna är alltid väl utmärkta. Dels med skyltar och dels för att stigen är väl upptrampad och tydlig. Skulle man ändå tveka om vägen, finns det i regel gott om folk att fråga om vägen.

Det finns alltså inget behov att ta med en papperskarta. Man klarar sig utmärkt ändå på sin vandring.

Svårighetsgrad och längd

Som vi redan varit inne på är Lofotens vandringar oftast rätt korta i kilometrar, men däremot branta i och med att de i regel går upp på en bergstopp.

Det verkar inte finnas några enkla vandringar i Lofoten. Även de vandringar som betecknas som lätta är rätt branta. Så pass att man ibland får använda händerna för att ta sig upp och ner. Beteckningen lätt används snarast i sammanhanget att leden inte har några ”exposed” partier. Det vill säga är man vandrar alldeles intill ett stup och skulle kunna ramla ner.

En typisk Lofotenvandring är mellan 400 och 600 höjdmeter, men bara några kilometer (2-4) enkel väg. Varje steg är i regel uppåt (eller nedåt då på tillbakaväg) och det är ofta brant och man får räkna med att det finns partier där berget stupar flera hundra meter ner, där man hypotetiskt skulle kunna trilla ner. Det gäller alltså att inte ha varken svindel, höjdskräck eller vara osäker på foten om man ska vandra i Lofoten. En hyfsad kondition krävs också.

Eftersom vandringarna ofta är rätt korta, tar de inte en hel dag, utan snarare då 3-4 timmar att genomföra. Man hinner alltså med andra aktiviteter på samma dag. Vi startade alltid dagen med en vandring, åt sedan lunch, och gjorde därefter någon mindre fysisk aktivitet på eftermiddagen.

Flera av Lofotens vandringar har varit så branta och farliga att man ersatt stigarna med trappor, så kallade Sherpatrappor, eftersom det är nepaleser som hyrts in för att bygga dem. Därigenom har riskmomenten för dessa vandringar byggt bort, eller i alla fall minskats.

Besökstryck

Lofoten tar årligen emot över en miljon besökare. Alla vandrar ju inte, men de mest kända och populära toppparna, som tex Reinebringen får ändå ta emot uppemot 1000 besökare per dag i högsäsong.

Vi bestiger inte själva Reinebringen, Christofer dömer ut den som för svår för honom, men när vi besöker byn Reine, där besökarna parkerar och sedan börjar vandringen ifrån, möts vi av ett veritabelt lämmeltåg mot berget. Man vandrar alltså aldrig ensam i Lofoten på sommaren, Åtminstone inte längs de kända vandringarna.

Utrustning

Även om vandringarna är relativt korta, bör man ta dem på allvar utrustningsmässigt. Eftersom de är branta, kan stavar vara en bra ide för stabiliteten.

Annars är skorna det viktigaste. När det är så här brant blir det väldigt viktigt med en bra sula med bra grepp. Man vill inte halka här!

Sedan kläder efter väder. Vädret kan snabbt slå om här, så varmare plagg och regnkläder bör hänga med i ryggsäcken även om man startar med sol.

Vatten måste förstås med, man blir törstig och svettas mycket av att plocka höjdmeter. Sedan sitter någon form av frukt eller snacks mycket bra där uppe på toppen. När man väl kommit upp, vill man dröja sig kvar en stund på toppen och njuta. Inte drivas ner igen på grund av något så trivialt som hunger.

Väder och säsong

Lofoten är en åretrunt-destination. Däremot är väl inte höst, vinter och vår optimalt för vandring. Även om det inte kommer mängder med snö här på vintern, är denna säsong mindre lämpad på grund av nederbörd och halkrisk.

Vandringssäsongen sträcker sig juni-sept skulle vi säga. Men det avgörande är vädret. Man ska aldrig ge sig upp på de här branta topparna om det är regn eller stark vind, eller riskerar att bli under dagen. Dagsförhållandena avgör.

Lofoten är en sån destination där man tjänar på att vara lite flexibel med datumen. Den som har möjlighet att ligga och bevaka vädret och sen dra upp när förhållandena ser gynnsamma ut har mycket att vinna.

Vi själva hade bokat långt i förväg och hade därmed en enorm tur med vädret, men sa till varandra under resan, att nästa gång drar vi nog spontant till Nordnorge när vi ser att vädret samarbetar.

Bästa vandringarna

De mest kända vandringarna, som är ansedda som de vackraste är Mannen, Reinebringen, Ryten och Festvågtinden.

Djävulsporten är också en känd vandring. Det man ska veta om den är att den inte leder till den allra maffigaste utsikten, utan här är det mer att posera på den kända stenen över ”djävulsporten” som är grejen med vandringen. En Instagram-grej, om man så vill.

Vårt stalltips till den som tycker att många av Lofotens vandringar är väl branta och läskiga, är vandringen till Tjeldbergtind. En lite snällare vandring som ändå leder till en riktigt maffig utsikt.

Transport och parkering

Vandringarna i Lofoten ligger utsprida över ögruppen. Enstaka vandringar kan gå att nå ifrån ett samhälle eller ett hotell eller en campingplats. Men sammantaget behöver man absolut bil för att ta sig runt till vandringarna. Vid alla vandringar finns parkeringsplatser iordningställda för vandrarna. Dessa kostar vanligtvis pengar att parkera på (betalas med app eller kort) och i högsäsong kan det bli fullt. En tidig start till vandringarna är därför att rekommendera.

Var ska man bo?

Lofoten är rätt vidsträckt. Att köra från udden längst ut i väster och till huvudorten Svolvær tar nästan 2,5 timmar. Om man vill uppleva alla de kända vandringarna i Lofoten kan det därför vara en bra ide att bo på två olika ställen. Ett boende i Reine för Reinebringen och Ryten. Och ett annat i tex Kabelvåg för Festvågtind och Djävulsporten. Mannen ligger ungefär mitt emellan dessa två och går därför att ta från båda håll.

I Kabelväg kan vi rekommendera Statsbuene i Kabelvåg, ett självserviceboende i sjöbodar, så kallade Rorbuer, direkt vid vattnet. Stugorna var lite utdaterade inredningsmässigt, men vi tyckte att sjöläget och utsikten kompenserade för detta med råge.

Eliassen Rorbuer ligger vid Reinefjorden och passar strategiskt bra för vandringar i de västra delarna av Lofoten.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.