Sveriges ”karriär” som kolonialmakt ute i världen är ju tack och lov rätt begränsad både i tid och geografi. Tack och lov, som sagt, för det blir ju mindre att skämmas för på så sätt.
Sverige har totalt haft fem kolonier, varav endast en långvarig och fyra kortvariga. Ön Saint-Barthélemy i Karibien tillhörde Sverige i hela 94 år medan Nya Sverige i Pennsylvania, Cabo Corso i nuvarande Ghana, Porto-Novo på Indiens östkust och så Guadeloupe då var av mer kortvarig natur. I Guadeloupes fall i 1 år, 1813-1814.
Guadeloupe – en svensk koloni
Guadeloupe var under 1810-1813 i brittisk ägo.
Jean Baptiste Bernadotte som ”adopterades” av Sverige och den barnlöse kungen Karl XIII och därmed så småningom blev kung Karl XIV Johan, var tidigare en av Napoleon I:s mest betrodda militärer. I och med flytten till Sverige 1810 förlorade han stora lantegendomar i Frankrike. Storbritannien förhandlade med Sverige om att ingå i en allians mot Napoleon och erbjöd kung Karl XIII och kronprins Karl XIV Johan Guadeloupe för att byta sida i kriget mot Napoleon och som kompensation för eventuella ytterligare egendomsförluster.
I freden som slöts med Frankrike följande år återbördades dock Guadeloupe till Frankrike, som tidigare ägt ön. Sveriges kompenserades av Storbritannien med den sk kallade Guadeloupefonden.
Den mörka historien om slavhandeln
Detta hade ju kunnat vara en lustig liten historia. Om det inte vore för de karibiska koloniernas syfte. När européerna kom till Karibien utrotades den befintliga befolkningen på öarna rätt snart. Endast på Dominica finns idag urbefolkning kvar. Man startade sedan plantage av bomull, tobak sockerrör mm på de erövrade karibiska öarna. En mindre del européer bosatte sig som härskare och överklass. Plantageägare.
Sedan importerade man slavar från Afrika. Köpte eller kidnappade människor som fördes på slavskepp till den nya världen där de som slavar tvingades arbeta på plantagen.
Stora pengar fanns att tjäna på att både handla med slavar, anlägga hamnar för handel och på själva plantagen.
Under första hälften av 1800-talet växte sedan protesterna mot slavhandeln och slaveriet. Kring 1848-1850 avskaffades slaveriet på många av öarna i Karibien.
Under 1900-talet blev vissa av öarna fria nationer och andra självstyrande regioner i sina gamla länder. Guadeloupe är ju t.ex. fortfarande franskt. Idag består tex Guadeloupes befolkning av ca 25% ättlingar till Européer och 75% ättlingar till de slavar som en gång tvångsdeporterades hit.
En mörk, otäck historia. Och en rätt säregen situation. Att bo i Karibien, men veta att ens rötter egentligen finns någon annanstans, på andra sidan jorden. Att ens förfäder tvingades hit under vidriga förhållanden och tillbringade sina liv med att längta hem.
Under karnevalen i Guadeloupe märks slaveri-historien i högsta grad. Mellan alla de glada och uppsluppna vanliga karnevalstågen, går långa rader av män utklädda till afrikanska slavar. De har långa otäcka piskor som de med jämna mellanrum piskar i asfalten så att det smäller som pistolskott.
Detta är ett sätt att uppmärksamma historien och att med tydlighet visa att ”numera är det vi som har makten”.
Läs också: 11 saker du behöver veta innan du reser till Guadeloupe
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Intressant och inget jag visste något om. Däremot lärde jag mig när jag bodde i Liberia, att det landet grundades av frigivna slavar från USA 1847.
Vi visste inte heller innan den här resan. Saint-Barthélemy var den enda jag kände till.
Intressant med Liberia, för det innebar ju att åtminstone vissa slavar kunde återvända hem till Afrika.
Intressant! Jag kände bara till Saint-Barthélemy. En mindre smickrande del av historien, men sådana delar är ju också viktiga att lära sig om och av …
Ja detta är verkligen en hemsk del av historien. Den blev verkligen levande i karnevalstågen, när dessa fruktansvärda piskor kom vinande var det omöjligt att inte känna i hela kroppen att en gång riktades de mot oskyldiga människor.
Jag får ju förlåta mig själv med att jag var så ung då men jag hade verkligen inte fattat innan att hela ursprungsbefolkningen i Karibien är mer eller mindre utrotad. (Detta var år 2000). Hade liksom inte fattat att majoriteten på Guadeloupe är ättlingar från slavar från Afrika och färgade. . Låter super fördomsfullt men så var det ju då. Man läste i skolan om namn (den svenska kolonin har jag alltid haft koll på) och ”sockertriangeln” men man fick liksom inte kontext. För mig var liksom slaveriet södern i USA, otroligt lite kunskap om Karibien (vet bättre nu, finns otroligt bra skönlitterär bok om detta BTW som utspelar sig på jag tror .. nä jag minns inte men mer norra Karibien).
Vi var för övrigt och besökte det community som finns kvar på Dominica. Jag minns att jag var dubbel där för dels var det helt fantastiskt dels kändes det som att man stod o glodde för att de skulle klättra upp och hämta en kokosnöt och allt var väldigt fattigt och så betalade kan för ngn grej de tillverkat som man egentligen inte ville ha men kände sig tvungen att köpa. Jag tror nog att det blivit mer nyanserat nu.
Men Guadeloupe och Dominica var nog mitt första wake up call. Liksom, herregud ha koll på vad du besöker . Så håller helt med !
Nej den här kunskapen är inget man får hjälp med att tillägna sig. Populärkulturen handlar Karibien-ledes mest om coola pirater och sånt.
Läste för övrigt någonstans att många unga svenskar inte vet varför det finns så många svarta i USA… Okunskap är läskigt och farligt.