Vår vandring till Secret Pool på Dominica – vi hann med en upplevelse innan magsjukan slog till

Vi har rätt bra med tid på Dominica. Detta är en ö och ett land som jag längtat till i åratal och jag vill verkligen se till att hinna uppleva landet när jag nu äntligen är här.

Första dagen anländer vi vid halv nio-tiden på kvällen. Efter en halvkaotisk kväll. Dels upplevelsen att ta sig in i landet, där det helt klart är vassa armbågar och ”köteknik” som gäller. (alla verkade känna någon längre fram i kön hela tiden)

Och sedan då att vi inte blev hämtade. Sånt brukar ju alltid funka världen över, när man gjort upp förväg. Här fick vi stället hoppa in i en taxi där priset hela tiden höjdes i takt med att vi lämnade huvudstaden bakom oss och kom allt längre in i regnskogen.

Men denna första morgon börjar bra. Eller egentligen inte så bra. För jag har frusit på en lite konstigt sätt halva natten. Liksom skakat. Magen var inte i så bra skick i morse heller. Men sånt skakar man ju av sig. Man är väl inte gjord av varken bomull eller socker? Och det finns både Alvedon och Dimor i reseapoteket.

På frukosten pratar vi med ett mycket trevligt brittiskt par. Han firar sitt 101 land här. Det är stort.

Efter frukost föreslår vår värdinna att vi ska hänga med britterna på deras utflykt. En halvdagsvandring till ”Secret Pool”. Jag är faktiskt på vippen att protestera lite. För vi har inte tid med halvdagsutflykter! Men så minns jag ändå det där med magen och frossan. Och Alvedonen och Dimoren som jag just tryckt i mig. Samt att Christofer gärna provar svårighetsgraden på denna ”enkla” vandring. För att se var ribban ligger liksom inför de kommande dagarna.

Vi drar iväg en kort bit med en av lodgens bilar. Här startar vandringen.

Efter en kort vandring ska vi vada. Ett rätt avancerat vad för Christofer som ju egentligen inte vadar alls. Och jag hade gärna tagit med sandalerna om jag vetat. Mycket enklare att vada så än barfota. Men nu är det så det blir. Jag halkar till på de hala stenarna och sätter reflexmässigt i handen som jag bär mina skor i. I vattnet, så nu är de genomblöta. Så kan det gå. Konstigt att jag är så klumpig ändå? Man får ju skämmas. Jädrans amatör!

Underlaget på vandringen är lera. Eftersom detta är regnskog kommer ju regn flera gånger varje dag och underlaget torkar aldrig. Leran är hal och slipprig. Rätt klurigt underlag faktiskt. Visst finns det några scener i Pirates of the Caribbean där Jonny Depp halkar runt i regnskogen på Dominica? Rätt roliga om jag minns rätt. Så känner jag mig nu. Särskilt när det blir brant uppför eller nedför. Och det blir det ju rätt snart. Vandringsstavarna ligger dessutom hemma på hotellet. Det här var ju en lätt introduktionsvandring.

Men vandringen varar bara någon timme. Sedan är vi framme vid ”Secret Pool” under ett litet vattenfall. En harmonisk plats att ta av skorna, doppa fötterna och känna lugnet på. Christofer byter rent om till badkläder och hoppar i en sväng.

Sedan samma väg tillbaka. Nu har man lärt sig underlaget och gör färre misstag i leran. Men vi kan ändå konstatera att vandring på Dominica är lite klurigare än vi tänkt oss innan, just på grund av detta.

En kort regnskur avbryter vår vandring. Vi trycker några minuter under ett buskage innan det drar vidare.

Hemma igen blir det sopplunch och sedan lite vila på verandan. Men nu har min Alvedon gått ut kroppen och det går inte att förtränga febern längre. Mina initiala bekymmer angående mina nedblötta skor och Dominicas hala lera visar sig helt onödiga. För jag kommer inte ut på fler äventyr förrän det är dags att lämna denna ö för nästa.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.