– Welcome to Schiphol, the hell on earth!

Den i mina numera plus-femtio-åriga ögon, mycket unga mannen som till slut lyckas checka in min väska tar för ett ögonblick bladet från munnen och säger exakt det han tänker. Jag replikerar förstås:
– So you haven’t been to Addis Abeba, I hear?
Vi möts för ett ögonblick i ett gemensamt leende.

Vår resa på papperet

Vår resa är extremt enkel på papperet. En Eurobonusresa från Umeå till Amsterdam och tillbaka. Sammanhållna biljetter med samma flygbolag, SAS alltså. Umeå-Stockholm är 1 timmes flygning, Stockholm-Amsterdam är 2 timmar. På nerväg har vi 2,5 timmar på Arlanda, på hemväg 1 timme och 20 minuter. Lite kort kanske, men sedan terminal 4 har stängts, kommer gaterna med största sannolikhet att ligga bredvid varandra på terminal 5 med endast minutrar att tillryggalägga emellan.

Men då glömmer man så lätt pandemin. Eller inte pandemin, den har man ju inte glömt. Tvärt om nojar man ganska friskt om risken att insjukna i covid under pågående resa.

Utan bi-effekterna av pandemin. Sånt som att flygplatsverksamheten i världen i stort sett legat nere i 2 år. Personal har sagts upp och gått vidare till andra branscher. Flygbolag och flygplatser har tömts på resurser och kompetens.
Det glömmer man så lätt. För i ens fantasier ska ju själva resan gå lika lekande lätt som den en gång brukat göra.

Nerresan

Det börjar någon månad innan resan. SAS mejlar mig och meddelar ändrade avgångstider. 09:50 i stället för 12:50. Förmodligen har 12:50-flighten ställts in pga bristande kundunderlag. Inte så många flyger från Umeå nu, sedan affärsmötena flyttar till Skype, Zoom och Teams. Dessutom är det mitt i påsklovsveckan. Då är alla Umebor traditionsenligt till fjälls. Inte inom Swedavias vård och omsorg.

Nåväl, vi får långsitta 5 timmar på Arlanda. Det har man ju hursomhaver viss vana av. Så det är ju inget att bråka om. Jag tar med jobbdatorn och gör några timmar bara.

Strejk på Schiphol

Men sen på plats i Amsterdam. Robert, min systers man, messar på lördagskvällen:
– Har ni sett att det är strejk och kaos på Schiphol?

Nej det har vi ju inte, vi följer inte holländska medier och i Sverige rapporteras det ju inte om detta. Jag googlar stressat ikapp:
Under lördagen utbröt en vild strejk bland markpersonalen på Schiphol. Eftersom den holländska helgdagen Koningsdag inträffar onsdag den 27:e är denna lördag en stor resdag i Nederländerna. Många passar på att ta en veckas ledigt.

Kaoset som följde av strejken blev så illa att man gick ut i radio och tv och på sociala medier och uppmanade landets innevånare att inte åka till Schiphol:
– Det är fullt! Kom inte hit!
Man stängde även av alla avfarter till Schiphol, så att inte fler människor skulle kunna ta sig till flygplatsen.

Aj, då. Men tydligen varade strejken bara en dag. Det var ju bra för oss som flyger hem tisdag.

Hemresan

Men strejken har ändå gett mig stor respekt för situationen på Schiphol. Vår flight går 11 och jag beställer en Bolt (variant på Uber) till 8:00 på morgonen. Vi anländer 8:30. 2,5 timmar innan avgång alltså. Det borde vara en bra mellantid. I teorin.

Incheckning i automat. Förstås. Går bara bra. Sedan ska bagaget skickas in via en lucka. Men Schiphol har köpt in en ny variant av bagagetagg. Den vanliga som man är van vid är i stort sett omöjlig att slita av med bara händerna. Den nya Schiphol-varianten är tidningspapperstunn. Och plastbiten på baksidan som ska bort blir elektrisk och fastnar över hela mina händer. Plötsligt ha min tag gått sönder. Jag vänder mig till personalen på plats.
– Jag vet inte varför, för alla andra bolag kan man skriva ut hur många bagagetaggar som helst. Men SAS har det inte så. Där kan man bara skriva ut en enda tag, blir svaret.

Och lösningen blir att jag måste ställa mig i den långa stillastående kön till manuell incheckning. Bara två ”kassor” öppna. Och vi är många som köar, för maskinerna strular för många resenärer. 2 kassor, en kö som går oändligt långsamt och 3 anställda som står vid nästan ”göra-lösa” vid automaterna.

1 timme får jag köa innan jag får min nya tagg. Av det klassiska snittet denna gång. Nu är vår goda mellantid sedan länge uppäten. Vi stressar mot säkerhetskontrollen. Där råder totalkaos. En sån kö har jag aldrig sett förut! En hel gigantisk hall med snitslade banor av kö. Och så kaos-trängsel-kö utanför de snitslade banorna. Stora skyltar meddelar att väntetiden är 60 minuter. Från där snitslade banan börjar.

Missar vi planet nu? Nej, vi är igenom säkerhetskontrollen (med vätskorna kvar i ryggsäcken, upptäcker jag sen) med 25 minuter till godo på får flight. Kastar en blick på tavlan för att säkerställa att vi inte bytt gate.

Men tavlan lyser röd. Flight på flight på flight är försenad. Vår 1 timme och 15 minuter. Då missar vi vår 14:20 flight i Stockholm.

I vår gate är Austrian Airlines flight som ligger före också försenad. Stämningen är kaotisk. Gatens alla tavlor blinkar trasiga. Så jag måste med jämna mellanrum gå en tur för att kolla så vi inte plötsligt fått ny gate. Så småningom avgår Austrian Airlines. Kraftigt försenad.

Under tiden ringer jag SAS för att bli ombokad till nästa Umeå-flight. Vet av erfarenhet att 17:45 flighten brukar vara rätt fullbokad. Och vill inte behöva vänta till 22:30. Nej ”SAS-tanten” kan inte boka om mig. För min biljett är ”låst till markpersonalen”. Fast det tar henne 30 minuter att komma fram till det.
– Kanske kan DU boka om den? Finns det någon där som kan hjälpa dig…?
– Nej jag kan inte boka om min biljett själv, jag är nämligen inte SAS, det är det ju du som är. Och nej, här på en överfull, kaotisk Schiphol finns ingen som kan hjälpa mig. This is nämligen hell on earth. 

Till slut kommer ändå vår gatepersonal. Jag och ett stort gäng med mig kastar oss över dem.
– Nej jag kan inte boka om dig, det har jag inte behörighet till!

Vi boardar. Kommer iväg. 2 timmar och 10 minuter försenade.

Jag frågar personalen ombord. Vet ni något om våra connections?
– Nu serverar jag kaffe här! Det där med connections får vi ta sen! När kaffeserveringen är klar!
Men det blir inget sen. Ingen får information om några connections.

På Arlanda rusar vi mot info-disken. Som visar sig ha bytt plats sen sist. Så vi får rusa vidare. SAS-tjänstemannen som hjälper oss när det till slut blir vår tur säger:
– Ja men ni är ju redan ombokade till 17:45. Fick ni inget SMS?
Nej det fick vi ju inte. Vi fick SMS:et om att flighten var försenat, men inget om en ombokning. Så det var ju synd. Det hade minskat stressnivån och strulet betänkligt.
– Här får ni varsin voucher på mat för 75 kronor. Säger han generöst.

75 kronor som räcker till… varsin chokladkaka, med Arlandas prisnivå. Men vi vet ju våra rättigheter, vi har rätt att köpa varsitt mål mat. Så det gör vi. Och sparar kvittot till SAS.

19:00 landar vi på Umeås flygplats, 3,5 timmar försenade. Det är nog så här det kommer att vara att flyga ett tag nu. Struligt, köer, för mycket folk på begränsade utrymmen. Kundtjänst och markpersonal som inte riktigt vet hur man ska göra. Hur man brukat göra. Innan pandemin kom och stängde ner allt.

Men fina toadörrar hade de.

13 kommentarer

  1. Usch det är jobbigt med sådant strul 🙄 Tur det gick smidigt för mig mellan Vasa-Helsingfors-Arlanda iallafall nyligen, om än jag fick springa till nästa flyg ena vägen pga tajt marginal och att gaten var långt bort. På Arlanda var det heller inte så illa som befarat fast de varnade för långa köer pga underbemanning. Men jag inser nu att goda marginaler is King framöver 👍 Och jag håller mig till enbart handbagage där det är möjligt så slipper jag det momentet.

  2. Oj, jag blir alldeles matt bara av att läsa. Schiphol var den senaste flygplats jag besökte, på väg hem från Salt Lake City för drygt två år sedan, och även då precis innan pandemin var det hysteriskt långa köer där så kan bara föreställa mig hur det är nu. Och jag brukar ha ångest över att de gamla vanliga bagagetaggarna ska gå sönder eller att jag ska sätta på dom på fel sätt på väskan (och brukar därför alltid vilja checka in manuellt) så skulle bli superstressad av den här nya varianten. 🙂

    • Gunilla Yourstone

      Oj jaha redan då ja. Vi har varit på Schiphol en gång förut på väg till Kuba. Och då funkade allt. Jag hoppas verkligen att de där taggarna var ett felköp och inte en ny standard.

  3. Vilket stressigt avslut på en sådan mysig resa. Stora röriga flygplatser är inget man vill till.

  4. Jag serverar kaffe här! 🙂
    Påminner mig om den roliga sketchen med Susanne Reuter.

  5. Aha, där fick jag förklaringen till allt mitt strul. Jag kom till Kastrup på fredagen och skulle flyga till Brisbane med byte i Amsterdam och Singapore. Två dygn försenad blev jag och alla flyg fick bokas om. Två nätter försökte jag sova på flygplatser eftersom KLM inte ville betala hotell för mig: en på Shiphol mellan fredag och lördag samt en i Dubai mellan lördag och söndag. Först på måndagen den 25/4 nådde jag Brisbane och då visade det sig att bagaget försvunnit på vägen. Igår först fick jag väskan från Emirates. Fyra olika flygbolag var inblandade på fyra flighter. Har aldrig varit med om något liknande. Skrev ner min historia om någon är intresserad av att veta alla turer. Fick ett mail från KLM med undran om en utvärdering av min resa från Kastrup till Shiphol. Alla kan väl ana hur det utlåtandet blev. Ja, det var många som drabbades av KLM:s inställda och försenade flyg, men vad det berodde på fick vi inte reda på.

    • Gunilla Yourstone

      Ojoj, vilken resa! Ja man kan misstänka att strejken var den orsakande faktorn.

  6. Jag sitter bjudit nu på Schiphol och det är ett helvete att komma fram. Har aldrig sett en flygplats vara så dåligt skyltad och så många människor. Precis som på dina bilder.

    • Gunilla Yourstone

      Asch vad tråkigt att det fortfarande är kaos!
      Hade en kollega som missade flighten hem för två veckor sedan. 2,5 timmars kö!

  7. Just nu ska det stå. 5000 steg blev det fram till gaten där vi nu sitter

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *