Våra flighter denna gång ger en helt ny dimension åt begreppen gristider. Vi flyger med Qatar Airways och landar strax efter två på natten, tråcklar oss igenom passkontrollen, där man trots ett finfint e-visa i näven ändå måste fylla i ett arrivalcard med precis samma uppgifter en gång till. För att fram på småtimmarna äntligen kunna sträcka ut oss för några timmars välförtjänt vila på vårt flygplatshotell.
Söndagens helgmålsringning, den vanlig tuktuk-trafiken och glassbilen (jodå, vi skojar inte) till trots sover vi gott. När vi vaknar finns inget vatten i kvarteret, en uppgift vi tar med jämnmod eftersom vårt badrum ändå är ockuperat av en spindel så stor att vi känner oss tvungna att döpa den (Harriet).
Klockan ett har vi så stämt träff med vår chaufför för de kommande två veckorna, en artig, korrekt och ständigt leende 29-åring.
Chaufförer kan man plocka upp i varje gathörn i Sri Lanka, men efter uppgifter om att de flesta kör som dömda brottslingar i death row, har vi beslutat oss för att inte chansa, utan istället bokat en chaufför hemifrån. Satsningen visas sig vara rätt, Priyankara kör sin skinande rena Toyota Prius som… ja vilken liknelse ska man dra till med? Som en helt vanlig skandinav helt enkelt.
För den som vill boka Priyankara hittas han här:
http://www.srilankansafestdriver.com/
Nu börjar äventyret Sri Lankas vägar. Vi har 15 mil att tillryggalägga idag och resan visar sig ta 4,5 timmar. Det är 30-40 km/h som gäller på de flesta av de småvägar som vi lirkar oss fram på. Möten kan vara trixiga och människor och boskap samsas om utrymmet med den ofta livliga trafiken.
Läs vår guide till Sri Lanka här.
2016-02-01: Rivstart på resan med Adams Peak
Näe, vi har väl inte gjort det enkelt för oss denna gång heller. Vi rivstartar Sri Lanka resan med bestigning av det heliga berget Adams Peak. Därmed ringer väckarklockorna redan 02:00 denna natt och vi ger oss iväg på resans största utmaning i form av 5500 st trappsteg på väg mot soluppgången.
Läs mer om bestigningen av Adams Peak här.
Vi är tillbaka på hotellet vid nio-tiden på morgonen, stretchar omsorgsfullt och äter frukost. Eftersom det är hela 7,5 mil till vår nästa destination, har vi sedan 3 timmars tung sömn i bilen att se fram emot.
Vårt nästa boende Plains Bungalows utanför Nuwara Eliya är den perfekta platsen att vila upp sig på efter långflygning och toppbestigning.
Boendet har 4 rum, men förutom ett kinesiskt par som dyker upp senare på kvällen är vi ensamma i denna designmässigt riktigt maxade byggnad.
Behöver jag berätta att vi sover gott?
2016-02-02: Världens vackraste tågresa
Det finns träningsvärk, seriös träningsvärk och ”efter-Adams-Peak-träningsvärk”. Vi vaknar med någonting bortanför den sistnämnda på skalan.
Landskapet runt Nuwara Eliya påminner om Fylke, ni vet där hobbitarna bor i Sagan om ringen. Gröna kullar och bördiga jordplättar som brukas med hacka och spade.
Vår chaufför skjutsar oss till järnvägsstationen Nanu Oya där vi ska kliva på den 3 timmar långa tågresan till Ella.
Detta är en resa som brukar räknas som bland världens vackraste. Tågnostalgin börjar redan på stationen som i sig mest liknar ett järnvägsmuseum.
Vår chaufför åker landvägen med våra resväskor och möter upp oss på stationen i Ella.
Så rullar då tåget in och vår resa börjar. Vi har bokat biljetter i 1:a klass. Det visar sig att fönstren inte går att öppna i 1:a klass eftersom man kör AC där. Vi är alltså hänvisade till dörröppningarna, där dörrarna står öppna under hela resan, om vi vill fota.
Som tur är, verkar de flesta förstaklasspassagerarna måttligt intresserade av foto, det är främst vi och ett franskt par som turas om att hänga ut genom dörrarna.
Resan är verkligen vacker. Omväxlande odlingslandskap, teplantager och hisnande utsikter över blånande berg. Varvat med pittoreska samhällen med bedårande små stationsbyggnader.
Vi charmas verkligen av de klara gröna färgerna i landskapet!
Väl i Ella visar det sig att vårt bokade guesthouse, Ella Hide View uppfört en ny byggnad, så istället för Ellas skönaste utsikt stirrar man nu in i ett plåttak från vår tänkta terrass. När sedan inget vatten kommer ur kranen i badrummet, beslutar vi oss för att byta boende.
Vi checkar i stället in på Misty Hills, som vi i all hast googlar fram på Trippan. Fantastiskt trevlig ägare, fina rum och balkonger med utsikt över Ellas Gap.
2016-02-03: Ella
Vi ägnar förmiddagen åt ”Little Adams Peak” och Nine Arch Bridge. Se utförlig vandringsbeskrivning här.
Eftermiddagen kämpar vi på med besök på en tefabrik innan vi framemot tretiden kommer på att man får ju faktiskt sträcka ut benen i stillhet på sin balkong också.
Middag på Café Chill, trea på Trippan i Ella.
2016-03-04: Sri Lankas nationaldag och vi åker tåg igen
Sri Lankas Independence Day har vållat oss stora bekymmer i planeringsstadiet av resan. Eftersom det är allmän helgdag, bör såväl Yala NP, som Adams Peak som Horton Plains undvikas denna dag, har vi förstått. Nåväl nu är dagen här, flaggorna är hissade och parader arrangeras i varje stad.
Vi ska åka tåg igen, för det har ingen endaste forumtråd avrått oss ifrån. Denna gång i motsatt riktning och bara till Haputale. En resa på 1,5 timmar denna gång.
Nu åker vi andra klass och här går det att öppna fönstren och hänga ut med kameran den vägen.
I Haputale bor vi på Leisure Mount View Holiday Inn, enligt vår chaufför det bästa stället i stan. Ganska enkla rum men med strålande utsikt, supertrevlig ägare och personal, familjär stämning, samt en vegetarisk rice- and curry buffé varje kväll, gör att vi inte har några problem att tro honom.
2016-02-05: Mera vandring – Worlds End och järnvägsspår
En lankes går aldrig någonstans i onödan. Vår chaufför har lärt sig vid det här laget att turister fungerar annorlunda.
Men detta, det kan ju bara inte vara normalt. För dessa två exemplar tycks ju aldrig få nog. Först Horton Plains / Worlds End på morgonen, och sen smäller de till med 8 km järnvägsvandring också. På samma dag!
Läs mer om våra vandringsäventyr här.
2016-02-06: Lipton Seat och nedför bergen mot Udawalawa
Det har blivit dags för oss att lämna vårt härliga Leisure Mount View. Gunilla får ett halsband i avskedspresent av en av de gulliga ägarna. Vi vandrar till Lipton Seat på förmiddagen. En oförglömlig vandring och vår favorit.
Det är med blandade känslor vi sedan lämnar Hill Country för denna resa. Vi har gjort detta område på Sri Lanka utförligare än de flesta och gillade verkligen våra dagar här. Haputale, som enligt får chaufför endast besöks av en på tio av hans körningar blev vår favoritort. Som vanligt lönar det sig att gå lite ”off the beaten track”.
Vi har bokat boende på Athgira River Camping strax utanför Udawalawe National Park. Här bor vi i stationära tält med eget badrum och veranda ner mot en närliggande flod. Inramningen är perfekt för att komma i stämning inför morgondagens safari.
Här finns en pool att relaxa vid någon timme innan gemensam buffémiddag serveras nere vid floden. När vi ligger här i värmen och skvalpar, känns det nästan som att vi hamnat på en helt annan resa än den vi hurtfriska friluftsresa vi befann oss på tills för bara några timmar sedan.
2016-02-07: Safari i Udawalawe
Vi älskar ju sånt här! Ljudet av jeepar genom tältduken i mörkret. Tomgång. Sömndrucket dra på sig vandringsbyxorna, sticka fötterna i skorna. Plötsligt sitter vi på första jeepen med vinden i ansiktet och skumpar i väg i den gryning som anas.
I Sri Lanka finns flera nationalparker som erbjuder safari. Mest känd är Yala National Park. Vi har dock fått känslan av att Yala på senare tid blivit lite väl exploaterat. Lonely Planet har t.ex. tagit bort parken från sin lista på ”Top twenty things to do in Sri Lanka” och istället lagt dit Udawalawe. Vi har bestämt oss för att prova båda parkerna för att själva bilda oss en uppfattning.
I Udawalawe är det framför allt elefantsafari som gäller.
Vår safariguide kör runt med oss i tre timmar. På den tiden hinner vi se flera elefanter, dansande påfåglar, mungo, vattenbuffel och apor.
Ok, det ska sägas direkt, det är ju inte som safari i Afrika. Går inte att jämföra. Men annars helt ok. Vi är nöjda när vi återvänder till vår tältlodge och frukost.
Efter avslutad safari kör vi vidare mot Yala för ännu en safariupplevelse i denna nationalpark nästa dag.
I Yala har vi slagit på stort och bokat Jetwing Yala, ett dyrt hotell nära entrén till nationalparken och precis vid havet… men är väl inte riktigt nöjda. Det är alldeles för stort och opersonligt. Och att tre personer står och stirrar på oss när vi äter tycker vi är mer jobbigt än lyxigt.
Men visst är det trevligt att få sig en första titt på havet!
2016-02-08: Yala-safari
Redan vid gaten är hysterin total. 600 fordon kan det vara här en morgon när det är som värst. Vi köar en timme för att lösa entrébiljett. Inne i parken kör alla dessa jeepar sedan runt, runt i jakt på Leoparden.
Vid ett tillfälle fastnar vi i en trafikstockning. Jeeparna står stilla tre i bredd och blockerar vägen, säkert 30 på samma ställe. Folk stirrar, pekar och fotar åt höger. Efter en hel evighet lyckas vi tråckla oss förbi. Det visar sig att just här sågs en leopard tidigt i morse, för flera timmar sedan.
Vid det här laget tycker vi mest synd om leoparderna i Yala och hoppas att de allihop för länge sedan skuttat långt in i parkens mest otillgängliga delar.
Vi blir nästan lite fnittriga ett tag, visst är det väl ändå ganska fånigt? Det är jeepar och kaki-utstyrsel av värsta Kruger-snitt. Hundratals människor åker runt, runt med kikare och objektiv som hade gjort Freud generad. För några vattenbufflar liksom…
(Afrika kom tillbaka, we neeeed you….)
Yala i övrigt, de obefintliga leoparderna borträknat, har lägre djurdensitet än Udawalawe och alltså betydligt högre koldioxidhalt i luften. Vi kan dessvärre inte rekommendera denna park, utan Udawalawe är definitivt att föredra.
Dock får vi till några sjyssta foton till slut, bland annat vår ”charter-elefant” (som vi kallar honom eftersom han äter, dricker och badar hela dagen lång), som redan dragit publikrekord på vårt Instagram-konto.
Ingen rast, ingen ro. Efter frukost är det förstås dags att hasta vidare till nästa ställe. Två timmars djupsömn i bilen till Tangalle där vi ska tillbringa två nätter på Turtle Bay.
Vilket ställe vi hamnar på nu! Ni vet den där känslan när man direkt vet att man hamnat rätt. Vi har definitivt gjort oss förtjänta av två dygns vila och nu checkar vi ut fullständigt. Det blir promenader längs den öde stranden, läsning och lugn och ro.
Läs mer om vår vistelse i Tangalle här.
2016-02-10: Dags att väckas ur Törnrosasömnen – mot Mirissa
Säg den dröm som varar för evigt, lätt sömndruckna väcks vi ut vår Tangelle-dröm och packar in oss i Priusen igen.
Via Sri Lankas sydligaste udde, med tillhörande fyrtorn, tar vi oss till Mirissa, ytterligare en kustort.
Vi har via rekommendationer hittat och bokat the Spice House Mirissa, ett charmerande litet guesthouse med en underbar och rofylld trädgård.
Vi har hört mycket gott om Mirissa. En lugn och oförstörd strandort. Hur mysig vår trädgårds-oas än ter sig vill vi förstås ut och uppleva detta.
Mirissa består av tre stycken vikar. Den västligaste är Mirissa beach, den största av de tre, där mängder av hotell och restauranger ligger längst stranden.
Från Mirissa beach går det att gå längst stranden till nästa vik, mellanviken, som är lugnare och utan hotell. Av den östligaste viken är en del stenlagd och på en del har ett hotell byggts. Bara en liten del av stranden går att utnyttja till bad. Det går heller inte att ta sig vidare till de andra vikarna längs vattnet.
Vårt hotell ligger ovanför den östra viken. Man får alltså promenera en bit längs ”landvägen” innan man kan ta sig ner till mellersta, eller stora viken.
Alla passager från landvägen ner till stranden utgörs av ödetomter eller trånga passager mellan hus. Dessa är i regel täckta av stinkande sopor.
När vi kommer ner till Mirissa beach möts vi av ett hotellkomplex i sovjet-inspirerad betong och en strand proppfylld med turister.
Betong, ryska turister, sopor och stora skrikande reklamskyltar. Vi tittar på varandra och sväljer. Knappt hörbart viskar Christofer:
– Sihanoukville…
För den oinitierade läsaren måste vi nu förklara att Sihanoukville för oss står för allt det som som vi inte vill hitta på en badort. Själva essensen av när allt gått fel.
Det tar ett tag att bearbeta detta. Är det oss det är fel på? Tycker ”alla andra” att det här är mysigt?
Är vi bortskämda och ”förstörda” av platser som La Digue på Seychellerna? Dömda att för alltid se ner på platser som andra gillar?
Eller är det Mirissas snabba utveckling till etablerad turistort som kantrat här?
Så småningom under våra två dygn i Mirissa hittar vi någorlunda rätt.
Dagarna tillbringas vid hotellpoolen och vid mellanstranden.
På kvällarna kommer Mirissa beach mer till sin rätt med sina uteserveringar i sanden. Nu kan vi känna att vi trivs riktigt bra.
Vår andra kväll kommer plötsligt en havssköldpadda upp ur havet och upp bland borden. Vänder igen när den inser att den är långt ifrån ensam.
Vi har inga bilder på denna sköldpadda, det var för mörkt för att fota, men en annan sköldpadda kan väl också duga.
Sammanfattningsvis blir alltså vår Mirissa-vistelse ganska ok, men vi känner dessvärre inte att vi kan rekommendera Mirissa totalt sett.
2016-02-12: Galle – Sri Lankas svar på Visby
Kolonialstaden Galle (uttalas Gål) är vårt nästa mål. En synnerligen charmig stad fylld av små söta hus, klängrosor och förstås en stadsmur. Vi bor på Khalid´s guesthouse, Galles äldsta hotell.
Till lunch äter vi resans bästa curry-and-rice på Lucky Fort Restaurant, en avsmakningsmeny med 10 olika currys.
– Din mamma måste vara Sri Lankas bästa kock! utbrister Christofer till flickan som tar bort våra tallrikar.
I Galle, strosar man runt i gränderna med kameran i högst hugg, iakttar människor.
Nere vid murens västra kant, som vetter ut i havet, har ett stort antal ungdomar i skoluniform samlats. Fler människor strömmar till. Det visar sig att en senig man i enorma dreadlocks ska hoppa ner i havet från muren.
Han får applåder och hurrarop innan folksamlingen skingras. Ytterligare en bit bort sätter vi oss på muren för att läsa på lite i vårt guidebok inför kvällens middag.
Här blir vi vittne till hur en kinesisk turist friar till sin flickvän mitt framför näsan på oss. Av kroppsspråket att döma verkar svaret bli ”ja”.
Kvällen tillbringas på Mama´s Roof Café takterrass med utsikt över havet, fyren samt Galles moské. Maten är medioker, men det fläktar skönt och utsikten är trevlig.
2016-02-13: Vår sista dag på Sri Lanka innehåller ytterligare en höjdpunkt
Vi checkar ut från vårt hotell i Galle. Flyget hem går först 04:10 i natt (gristider, vad var det vi sa?) och det många timmar innan vi får ”halvnattsvila” på nästa hotellrum.
På chans bestämmer vi oss för att ”svänga förbi” det legendariska kolonialhotellet Galle Face Hotel i Columbo, för att se om man kan få sig en drink eller till och med middag i solnedgången. Ett initiativ vi i efterhand är mycket glada över. På Galle Face hotell hittar vi inte bara solnedgång och kolonialarkitektur, utan även ett fantastiskt Afternoon Tea. Läs mer här.
Cirkeln sluts framåt nio-tiden:
– Harriet, we are home…!?
Välkommen att gilla 4000mil på Facebook för fler resetips och reseberättelser.
Underbar skildring av dito land. Vilken resa!
Men vad ledsen jag blir att läsa om Mirissa. Det upplevde jag verkligen inte när jag vad där för två år sedan. Strandremsan kändes verkligen öde! Det har säkert byggt sedan dess?! Ingen överraskning visserligen. Fy vad snabbt det kan gå.
Tack igen för fin berättelse och en härlig blogg. Den åker in i min läslista, inte en dag för tidigt!
Hej och tack!
Jo, vi tänkte nästan det, att Mirissa nog förändrats mycket på kort tid.
När vi började forska lite insåg vi att alla tips vi fått var från folk som varit där för 2 år sedan eller mer.
Sen kanske vi är överdrivet kräsna också, jag vet inte…
mvh Gunilla
Vilket otroligt ställe, supervackra bilder! 🙂
Tack!
Sri Lanka är ett vackert land, då är det enkelt att fota. ☺️
Mvh Gunilla
HEJ
vi är på väg till Sri lanka och jag vill också göra en sån trip som ni gjort.
Bokade Ni boende själva ?
Återkom gärna.
Hej
Vi bokade alla boende själva via booking.com, agoda osv.
Med facit i hand skulle jag ha kontaktat ett chaufför först och rådgjort med honom om boenden och rutt. De är otroligt erfarna och vet precis vilka hotell som är bra och vilka som är mindre bra, hur det är bäst att åka osv.
Tack för mycket matnyttig information och vackra bilder. Ni har verkligen lyckats med att beskriva era upplevelser på ett tilltalande sätt. Jag reser till Sri Lanka om 2 veckor och hade planerat något i stil med er resa, så det känns ju bra att läsa att ni är så nöjda.
Off the track, brukar vara en bra måttstock på lyckad tur!
Julia
Hej Julia, vad kul att du uppskattar våra Sri Lanka-inlägg!
Ha det så trevligt på din resa! 🙂
Hej tack för en otroligt inspirerande reseberättelse. Vi kommer nästan åka till dom platser som ni skrivit om över jul och nyår och jag har även kontaktat chauffören. Jag såg att ni betalade 6000kr för 2v men vi har fått ett pris på 600 USD för 1v. Jag undrar om det är tänkt att man skall pruta el om det pris som chauffören sagt ej är förhandlingsbart? Tacksam för er input.
Mvh Maria
Tack, vad roligt att du gillar vår reseberättelse! 🙂
Vi betalade 675 dollar för två veckor. Vi prutade inget utan accepterade bara det pris vi fick.
Vet inte om de tar mer över jul och nyår?
Du kan ju alltid prova att pruta.
Hej,
Tack för en bra blogg med mycket bra tipps och inspiration!
Hur gjorde ni med betalningen till Sri Lanka safest driver.
Kontokort? Bank? Förskott? Gav ni någon dricks till chauffören?
Med vänlig hälsning
Micke
Hej, vad kul att du gillar bloggen. Vi betalade en mindre del (typ 10% tror jag) hemifrån via Western Union. Sedan hälften av det resterande beloppet direkt när han hämtade oss på flygplatsen (cash) och resten vid avslutad resa (också cach). Ja vi dricksade, minns dock inte hur mycket. 10% kanske?
Tack för snabbt svar!
Va kul att läsa ett inlägg med så pass mycket bilder! Bra bilder dessutom. Sri Lanka och framförallt Kandy har länge varit en favorit, med teodlingarna och grönskan är det verkligen en tropisk oas, föredrar faktiskt inlandet mot kusten även om jag inte besökt allt 🙂 Tack för läsningen, det gjorde att man kunde drömma sig tillbaks till tider av äventyr, resa och nya upplevelser.
/Äventyraren
Ja visst är det fint på Sri Lanka. Vi åker gärna tillbaka och ser mer någon dag.
Är på gång att boka en resa till Sri Lanka. Verkar att vara en underbar natur. Oroar mig bara för myggen som kan ge denguefeber. Vad har ni för erfarenhet av detta? Måste bestämma oss snart.
Mygg finns vid kusten (inte uppe i Hill Country för oss i alla fall) och de bits! Så ordentligt med myggmedel behövs.
Vet ni hur stor risken är att få denguefeber? Sri Lanka hade ju ett stort utbrott i början av året! Har varit på många långresor, bl.a. Thailand, Mexico o Kuba (där det ska finnas myggor ) men aldrig stött på några.
Tror inte att man ska överdriva risken ändå. Väldigt få turister har ju blivit smittade i det som benämns som ett stort utbrott.
Stort tack för snabbt svar!!
Hej.
Angående safari i Udawalawe, tog ni safari turen via Athgira River Camp? Eller via någon annan, isf vilken och var turen bra? 🙂
Ja vi köpte ett paket med boende och safari av Athgira River Camp. Kändes prisvärt och vi var nöjda med turen.
Hej!
Snart bär det av till Sri lanka för min del! 😀
Jag undrar hur det är med kulturen. Kan man gå i ärmlöst och shorts/kjolar/klänningar som slutar ovanför knäna? Jag kommer besöka Colombo, Negombo, Kandy, Ella, Udawalawe, Mirissa, Unawatuna och Galle och skulle mer än gärna ta emot lite klädpackartips. Tackar på förhand!
/Louise
Man kan ha sina vanliga västerländska sommarkläder på Sri Lanka.
Däremot har de lokala kvinnorna kjol ned till knäna och täckta axlar.
I Hill Country är det kyligt på kvällarna, så långbyxor och en tröja vill man ha där.
Hej!
Rolig läsning och härliga platser ni verkar varit på!
Vi ska åka på en resa i tre veckor 10-30 september, vi är dock inte helt klara med vilken destination som är bäst denna årstid. Vi vill inte Europa eftersom vi varit där en del. Vi är inne lite på Asien och därmed Sri Lanka och Indonesien. Är det bra att resa i september till dessa ställen? Såg att ni var i Sri Lanka i februari. Eller har ni någon annan destination i världen ni kan rekommendera just i september? 🙂
September är väl ok väder på hela Sri Lanka tror jag, utan att vara ”bäst” väder liksom…
Singapore, östra Malaysia och Indonesien ska vara bra då.
okej, låter ändå bra! Vi pratade med en resebyrå idag och de rekommenderade inte att åka så vi tänkt.. vi tänkte nämligen sri lanka, Perhentian (paradisö på Malaysia) bali och singapore på tre veckor.. Ni som reser runt mycket, tycker ni det blir mycket farande på tre veckor?
Vi är ju vana att resa ”snabbt” och se och göra mycket, men jag så mycket på 3 veckor blir för tight. Sri Lanka är tidsödande, dåliga vägar etc. Jag tycker att man ska ge ön åtminstone närmare 2 veckor om man väl är där. Perhentian Island är ju också lite meckigt att ta sig till. Och jag skulle ge Bali och möjligen någon omkringliggande ö 3 veckor bara den.
Kul att läsa om er resa. Vi åker till Sri Lanka o Maldiverna i november, så det var perfekt att hitta er blogg!
Vad kul att du har hittat hit! Vi åker till Maldiverna i december.
Ska ni bo på en resort-ö eller luffa runt till öar där lokalbefolkningen bor? Vi bor på en resort eftersom det ingick i Sri Lanka-resan, men önskar se mer. Hoppas vi kan möta lokalbefolkning, se deras boende, handla hos dem mm. Vet du om det går att ta en båt från resorten till en lokal ö?
Vi tänke en resortö och en lokal för att testa båda. I vårt fall går en daglig båt, vi kollade med resorten.
Tack, bra idé. Det ska jag göra!
Tack för en fin blogg och berättelse om er resa. Jag har fått mycket tips och inspiration av er. Tack. En undran: hur åker man bäst från Merissa eller Galle till flygplatsen nära Negombo? Tåg, buss, taxi? Hur åkte ni? Tacksam för svar. Med vänlig hälsning Susanne
Vi hyrde bil och chaufför hela resa, så vi åkte med honom. Annars har jag för mig att det går tåg från Galle till Colombo?
Sen såg man mycket reklamskyltat också, om kostnader för bil till olika platser, så det går nog att hitta taxi till ett bra pris.
Hej, vi var inställda på att ta ett par nätter i Mirissa men blev lite tveksamma efter er berättelse. Hur illa är det? Det känns som att de flesta verkar säga att Mirissa ska vara bra och oexploaterat men det kanske har hänt mycket senaste åren? Vi funderar på att välja Unawatuna istället då det skulle vara enkelt att ta Galle på en dagsutflykt istället för att spendera en hel natt där (vi bor redan på så många olika hotell). Men Unawatuna har jag förstått kanske är än mer exploaterat än Mirissa? Många frågor men ni kanske kan ge lite vägledning trots att ni inte verkar (?) ha stannat till i just Unawatuna.
Alltså, vi kanske är lite speciella. Men vi gillar verkligen inte exploaterade turistorter. Har också hört om många andra som uppskattat Mirissa. Tror också att Unawatuna är mer exploaterat än Mirissa.
Unawatuna är mer exploaterat än Mirissa! Pruta fungerar på mycket i Sri Lanka. Min fru som är från SL prutar alltid på hotellrum.
Trevlig blogg som verkligen inspirerat inför vår Sri Lanka resa. Vi har tagit till oss flera tips o tankar, gillar inte heller för turistiska miljöer även om det är kul en stund. Imorgon far vi hem efter härliga 2,5 v på denna ö där turismen minskat radikalt sedan förra året pga det parlamentariska läget vilket vi som turister inte märkt något av. Men flera av lokalbefolkningen är oroliga då turismen är deras uppehälle. Vi startade i Kaluntara, Galle, Tangalle, Haputale ( med bla Lipton Seat som var en fantastisk vandring) Nuwara Eliya (little England med Sri Lankas högsta topp) , Peredeniya(nära Kandy o den botaniska trädgården) . Vi har varit på Whalewatching i Merissa ( från Tangalle) åkt tåg med fantastiska vyer o även åkt hela västkuststräckan från Colombo o söderut. Vi hyrde bil lokalt i Tangalle för 8 dagar över bergen, väldigt praktiskt. Vi träffade även resenärer som varit i norra o östra delarna o haft fint väder (skall vara mo dun där nu) Sri Lanka är en pärla.
Tråkigt att turisterna minskar. Det är så lätt att rapporteringen om oroligheter blir överdriven.
Låter som en mycket härligt tur ni gjort. 🙂