För Star Wars-fans och rymdfantaster. Minns jag att Vagabond en gång skrev om Milos i en lista över bästa grekiska öarna.
Sedan dess har jag vetat att jag måste hit. Inte för att jag gillar Star Wars. Har sett några av filmerna, men enbart för min dotters skull. Har svårt för Science Fiction för övrigt, för alla vet ju liksom att det inte är sant.
Rymdfantast då? Nja. När jag gick i lågstadiet älskade jag visserligen rymden. Jag och bästisen Camilla skapade ett helt eget alternativt universum med egna planeter och rymdvarelser. Ritade egna versioner av solsystemet. Såg på Doktor Snuggles. Men det har som gått över nu. Sen några år tillbaka.
Däremot avgudar jag platser, där det känns som att man utan att man lägt märke till det själv, måste ha lämnat den här planeten. För att naturen är så annorlunda och speciell att den helt enkelt inte kan höra hit.
Island till exempel bjuder på massor av sånt. Liksom Kappadokien i Turkiet och för all del Namibia.
Och det samma hittar jag med råge på Milos.
I Sarakiniko hittar vi vita toppiga månlandskap och canyons. I Papafargas rymdiga klippformationer som skulle ha gjort självaste Luke Skywalker avundsjuk. Vid stränderna Firiplaka och Paliochori är klipporna och stenarna färgade i alla regnbågens färger och vid Paliochori finns vulkanisk aktiviteter i form av en bubblande havsbotten och en naturlig ångbastu i en liten grotta. Här passar man förstås på att beställa in Vulcanic food, dvs mat (i regel kött, fisk eller bakpotatis) som grävts ner i marken kvällen innan och kokats mört av den vulkaniska värmen i marken. Om vi ska vara helt ärliga, mer kul än genuint gott, men klart man måste prova!
Milos är Månen, Mars och Jupiter i ett och sen samtligt planeten jorden och grekiska övärlden på ett väldigt påtagligt sätt.
Vi besöker en annan planet, äter vulkanluncher, plockar stenar i galna färger (som nitiska säkerhetsvakter på Milos flygplats sedan plockar av oss, men det är en annan historia) på stränderna och konstaterar förundrat att Sarakinikos klippor visst har exakt samma nyans som Gunillas hud.
Samtidigt som vi bor i en vitkalkad väderkvarn, äter grekisk sallad till vågskvalp och besöker ett kapell beläget högst upp på en kulle vid havet precis i timman innan solen går ner. Havet är honung, luften och tiden står stilla. Samtidigt som den grekiska flaggan vajar, Pireusfärjan glider in i viken under oss och en fåraherde tar in flocken i fållan för dagen.
Om inte detta är otherworldly, då vet inte jag vad som är det.
Läs alla våra inlägg om Grekland här.
Välkommen att följa 4000mil på Facebook och Bloglovin för fler reseberättelser och resetips i dina flöden!
Vilken oerhört cool natur!
Håller med om Island! Kan också rekommendera Wadi Rum, Jordanien. Just den känslan!
Jordanien bara SKA vi till. Frågan är bara när?
Vilket häftigt ställe! Det är så himla kul med alla underbara tips om ställen man (i alla fall jag!) inte hört talas om tidigare.
Milos verkar relativt okänt bland svenskar. Lite därför vi åkte dit också.
Otroligt fina bilder! Nu när du skriver att det är en ö för Star Wars-fans så bara måste jag ju åka dit 🙂
Hehe, ja det får egentligen stå för Vagabond. Här är länk till artikeln jag läste:
http://www.vagabond.se/sidor/greklands-10-basta-oar
Jisses vilket coolt landskap. Hade ingen aning om att det såg ut så där! Och det där med hitte-på-serier och filmer som Star wars och Sagan om ringen… fixar inte det. Men hallå! Människor kan inte flyga! 🙂
Kram Lena
Både Christofer och min dotter Alva älskar Sience Fiction och Fantasy. Och jag fattar ingenting… 🙂
Wow va läckra landskap/platser! 🙂
Vilket sjukt sammanträffande. I precis samma sekund som jag tryckte på send på en kommentar på din blogg blinkade telefonen till ”Ny kommentar från Christine”. Vad är oddsen för det? 🙂
Milos är superfint.