Bästa safarin i Afrika – vad skiljer länder och nationalparker åt och vilket är bäst?

Safari i Afrika är en sån där drömresa som många har på sin lista. Att en gång realisera. Och då vill man förstås veta, är det stor skillnad mellan länderna och nationalparkerna, vad ska man välja och vilken safari är bäst?

Sedan finns vi också, safarinördarna, som aldrig kan få nog. Återvändarna som älskar Afrika.

– Varför åker man på safari igen? frågade en brittisk ung tjej, nu sist i Kruger. När man redan har sett det?

– För att det inte blir någon upprepning. Nästa safari kommer inte att vara likadan. Om man åker tillbaka till Taj Mahal 10 år senare kommer det fortfarande att vara samma byggnad. Upplevelsen kommer i allt väsentligt att vara ungefär den samma. Nästa gång på safari är det andra djur, som gör helt andra saker. En gång får jag se en lejonhona jaga, en annan en flock hyenor som nyss tagit en ung elefant. På den tredje en leopard i ett träd. Ingen vet innan hur det kommer att vara och vad vi kommer att få se. Därför kommer man tillbaka.

De främsta safariländerna (och nationalparkerna) vad gäller de traditionella safaridjuren, the Big Five med flera, anses vara (utan inbördes ordning) Sydafrika (Krugerparken), Tanzania (Ngorongoro och Serengeti), Kenya (Masai Mara), Botzwana (Okavangooch Chobe) samt Namibia (Etosha).

Sedan har vi ju Uganda i en klass för sig med sin unika gorilla-safari.

Av dessa har vi varit till Kruger i Sydafrika, Masai Mara i Kenya och Etosha i Namibia. Hittills. För igår bokade vi flygbiljetterna till Uganda. Där blir det förstås gorilla-safari, men också chimpans-spotting och traditionell safari i Queen Elisabeth National Park. Vi åker med AA Safari & Tours.

Utifrån mina egna erfarenheter, detta är skillnaderna mellan parkerna som jag uppfattade dem.

Masai Mara, Kenya

Här var jag för snart 20 år sedan, så med reservation för att saker och ting kan ha ändrats:

Djuren och nationalparken

Masai Mara bjöd verkligen på oerhörda mängder djur! Och man kom i regel riktigt, riktigt nära. Landskapet är savann med stora slätter och enstaka träd, vilket gör det lätt att se djuren. Djurhjordarna var imponerande stora.

Att köra off-road var egentligen förbjudet, men chaufförerna gjorde det hela tiden ändå. På gott och ont. Gott för djurtörstande safari-turister som vill komma nära, nära och se djuren ordentligt. Ont för djuren som riskerar att stressas.
Det var många fordon ute och körde samtidigt. När t.ex. ett lejon spottades gick ryktet fort på radion och så många som 20 jeepar kunde då samlas.

Under mina dagar i Masai Mara såg jag lejon mängder med gånger. Ofta låg de under ett träd lojt utsträckta med ett gnu-kadaver inom bekvämt räckhåll. Men någon gång såg vi jagande honor och en gång spankulerade en hona runt vår jeep så nära att man snarare behövde zooma ut än in med kameran.

Jag såg alla Big Five här, förutom noshörningen. I närområdet finns även bra floder för flodhäst och krokodil-spotting.

Boende

Jag bodde själv inte inne i själva nationalparken. Vår grupp från Äventyrsresor bodde i enkla tält på en maasai-stams mark. Maasaierna vakade över oss på nätterna, gick på walking safari med oss och visade oss sin by och sina danser. För mig var det en stor del av upplevelsen, att komma så nära maasaierna. Men mer praktiskt för safarin bor man förstås inne i nationalparken. Många boenden har egna vattenhål för att locka till sig djur, eller är belägna vid floder.

En lodge som fått toppbetyg är Fig Tree Camp. Mara Engai Wilderness Lodge är sjukt dyrt, vi vet, men kolla det ser ju helt oemotståndligt ut!

Alla boenden i Masai Mara hittar du här.

Bästa tid

Masai Mara har två regnperioder per år. April-maj (stora regnperioden) och oktober – december (lilla regnperioden).

Den stora gnu-migrationen, då 1000-tals gnuer förflyttar sig över savannen inträffar mellan augusti och oktober i Masai Mara. Andra tider gäller för Tanzania.

Själv besökte jag Masai Mara under sista veckan i december.

Etosha, Namibia

Djuren och nationalparken

Själv grejen med Etosha är selfdrive. Dvs att man själv kör i nationalparken och tittar på djur. Det är inte alla parker i Afrika som tillåter detta, så en av anledningarna till att man väljer just Etosha bör vara detta. Eller som i vårt fall att man hamnar i parken för att man liks är i Namibia och vill se lite game också.

Fördelen med selfdrive är att man inte behöver ta hänsyn till någon annan än sig själv. Man åker när man vill, stannar så länge man vill på varje plats osv. Nackdelen är att man inte är en professionellt utbildad tracker. Man har alltså inte lika lätt som dessa att spåra djuren. Man sitter inte heller lika högt upp som i en professionell safarijeep.

När vi var där 2011, hade de två lodger som ligger inne i nationalparken särskilda ”liggare” i receptionen, där resenärer skrev in vilka djur de sett, var och när. Kanske finns numera mer sofistikerade sätt att hjälpa varandra med djur-spottingen?

Vi lärde oss också ganska snabbt att om flera jeepar samlats på ett ställe, skulle man köra fram och ta reda på vad de tittade på. Vattenhålen, som man hade stenkoll på via en gratiskarta, var naturligtvis också perfekta platser att leta djur på. Särskilt vid soluppgång och solnedgång.

Vid ett sådant vattenhål såg vi både två giraffer som verkade väldigt sugna på att para sig och även ett moment när två elefanter kom ner för att dricka och alla andra djur respektfullt klev åt sidan. Utom vildsvinet så klart. Han stod kvar och såg dum ut!

Den allra största nackdelen med Etosha är att bara två (mycket dyra) lodger ligger inuti nationalparken. Detta var bara 3 dagar av en i övrigt väldigt dyr Namibia-runt-resa för oss, så vi bodde utanför och ofta var man tvungen att avbryta safarin när den var som bäst och skynda mot utgången. Att bli sen kostade i böter.

Vi hade ett mycket spännande och närgånget möte med en svart noshörning här. Och såg en hyena som försökte ta ett byte av en gepard. Men tyvärr blev det varken leopard eller lejon. Mycket p.g.a. att jag blev magsjuk och vi inte kunde tillbringa så mycket tid inne i parken.

Här är det strängt förbjudet att köra off-road, vilket förstås medför att man inte alltid kommer så nära djuren som man skulle vilja. Många av vattenhålen är anlagda och många vägar asfalterade. Detta ger en liten djurparkskänsla till upplevelsen ändå även om djuren här förstås är lika vilda som någon annanstans.

Buffel finns inte i Etosha och därmed är det inte möjligt att se the Big Five här.

Läs om vår resa till Namibia här.

Boende

Endast två lodger finns inne i nationalparken. Ganska dyra. Utanför finns fler, men då måste man lämna parken vid ett visst klockslag. Det brukar rådas att boka in sig någon natt vid västra entrén och sedan vid östra. Så får man se båda sidor av parken lika mycket. Så gjorde också vi.

Alla boenden runt Etosha hittar du här.

Bästa tid

Januari-mars är regnperiod. Juni-september är inte för varma.

Kruger, Sydafrika

Djuren och nationalparken

Kruger är tätare och intimare än de andra parkerna jag har besökt. På flera sätt.

Vegetationen är mer bush än savann, dvs buskar och träd i stället för de stora öppna slätterna. Detta medför förstås att det är lite svårare att se djuren här. Djurhjordarna är också mindre än i både Etosha och Masai Mara. I Masai Mara var det vanligt med hundra zebror på en gång, medan den i Kruger kanske var 15 st i hjorden.

Stämningen blev också mer intim eftersom det var privata reservat där bara några få fordon hade tillstånd att köra. Man hade också en regel att bara två jeepar samtidigt fick åka fram till ett djur eller en hjord. De andra fick stå stand by en bit ifrån och vänta på att någon av de två första jeeparna körde vidare. Detta är naturligtvis bra för djuren och ger även en mer exklusiv känsla för besökaren. Att jämföra med Masai Maras 20 jeepar så fort ett lejon vankades.

Här kördes det off-road för glatta livet. Man ägde ju själv marken och kunde köra hur man ville. Däremot var det sten-förbjudet att köra in i någon annans reservat. En gång såg vi en stor hjord noshörningar. Men kunde inte köra fram eftersom det inte var ”vår mark”.

Reservaten är också relativt små ändå, man kände ju igen sig att vi ofta körde samma vägsträckor.

Intimt också för att man (i all fall vi) bor mitt i djurlivet. En hav minut efter start var man på plats och kunde börja djurspotta. Vi hade också ofta besök av giraffer, hyenor och zebror på vår lodge. Man hade också haft leopard på plats och en elefant som drack vatten ur poolen!
Varje kväll somnade vi till ljudet av Afrikas vilda djur.

Här såg vi alla the Big Five och fick verkligen närkontakt med elefanter flera gånger. Vi såg också en flock hyenor som festade på en död yngre elefant.

Boende

Här bor man mitt i reservaten, precis där det händer. Vårt boende, nThambo Tree Camp, var stationära tält byggda på pålar 2 meter över marken.

Läs mer om vår lodge och hur en typisk safari gick till här.

Lodgerna i nationalparkerna är ofta avskräckande dyra, men då måste man komma ihåg att all mat och två gamedrives om dagen ingår i kostnaden.

Bästa tid

Bästa tiden för Kruger är maj-september. Regnperiod är november-mars.

Nationalparkerna som vi inte varit till än

Tanzania

När man frågar i forum osv efter den allra bästa safariupplevelsen, nämns oftast antingen Botswana eller Tanzania. Tänka så tokigt av oss att inte ha varit till någon av dem ännu!
Dessbättre har bloggen PåVift en superbra och uttömmande guide till safari i Tanzania som man kan gotta sig i så länge.

Botzwana

Safarins Rolls Royce sägs det. Botswanas är dyrast och exklusivast av dem alla. En dag ska vi definitivt hit.

Uganda

Som sagt, Uganda besöker vi själva i februari nästa år. Då återkommer vi med rapporter om djurlivet där.

Så vilken var bästa safarin i Afrika nu då?

Jag utlovade ju i rubriken att tala om vilken safari som var bäst. Men så var det det där med djuren. Att man aldrig vet vad man kommer att få se. Så safariupplevelsen varierar en hel del beroende på tur och även skicklighet hos de guider du har med dig i jeepen. Att välja rätt lodge blir därmed viktigt.

Jag rejtar kanske ändå Etosha snäppet under de övriga som jag varit till. Tänker att dit åker man som en del av en helhetsupplevelse i Namibia, snarare än enbart pga safarin. För mig blev det inte de allra mäktigaste safari-upplevelserna där. Utan att det för den skull på något sätt var det minsta dåligt. Men kanske har någon annan sina allra bästa safariupplevelser i Etosha?

Så länge man väljer något av de länder och parker som nämns ovan har man en underbar safariupplevelse att se fram emot, det är helt säkert!

Gillar du Afrika och safari? Glöm då inte att gilla 4000mil på Facebook och Instagram.