Hörrni kära ”medresenärer”. Det är en sak vi tänkt på ett tag nu och faktiskt retat oss lite på:
Varför är resande en så provokativ hobby, att omgivningen ofta anser sig ha rätt att kritisera den?
När man tar ledigt från jobbet för en utlandsresa känner man sig alltid lite skuldtyngd och måste alltid lite, lite be om ursäkt och skämmas.
– Jo vi ska resa igen. Generat leende som man hoppas ska blidka. Vad sa du? Var? Jo Hong Kong. Vi hittade en väldigt, väldigt billig resa så vi tänkte…
Jag hör ingen som tar ledigt på höstlovet för att bara vara hemma ursäkta sig. För det är helt legitimt. Och naturligt. Fjällstugan på påsklovet går också bra. Liksom semester för att renovera. Bygga garage.
– Hur har ni råd att resa så mycket? händer det inte allt för sällan ändå att folk frågar. Och så får man bedyra att man minsann inte gör av med pengar på något annat alls. Redogöra för hur man sparar och vänder på slantarna. Lever som en laestadian, i princip.
Medan jag faktiskt aldrig har hört någon bli förhörd om hur det kommer sig att hen har råd med en så dyr bil.
Och sommarstugan som vi köpte för 4 år sedan. Ingen har bett att få den ekonomiska kalkylen för den. Fastän den kostade mer än alla våra resor hittills tillsammans. Ingen har tyckt att det var konstigt att vi köpte den eller antytt att vi kanske är lite udda som prompt skulle ha en sommarstuga. Eller sagt till oss rakt ut:
– Ja jag skulle då inte vilja ha en sommarstuga som er. Och definitivt inte spendera så mycket tid i den som ni gör!
– Vad ska ni där att göra? Varför åker man dit? är också vanliga frågor. När vi åker till resmål utanför charterkatalogernas utbud. Eller helt enkelt:
– Ni åker alltid till så konstiga ställen!
Samma sak här. Ingen frågor någonsin:Vad ska ni med en röd bil till? Vad ska ni göra med den? eller Vad sjutton gör man ute i en stuga vid havet hela sommaren? Eller: Behöver ni verkligen så många rum som i ert nya hus?
Varför är det då så här? Varför behöver man skämmas och ursäkta sig när man åker med barnen till Lissabon på höstlovet i stället för att vara hemma, gå på bio och bada på badhuset med barnen under samma tidsperiod?
Är det för att just vi reser så mycket? Skulle kommentarerna vara annorlunda om vi bara reste någon gång ibland? Jo förmodligen.
Eller är det normer som styr? Är just resandet symbolen för den ultimata lyxen? Eller är det helt enkelt för att vi är annorlunda, gör annorlunda val än gemene man som rätten att ifrågasätta våra val automatiskt infinner sig?
Ja några tankar från oss, som nyss åkt ut i vår nya röda bil till vår stuga vid havet och för en gångs skull beter oss lite normalt.
Vad tänker du? Blir du också ifrågasatt när du reser? Får du också redogöra för din ekonomi och höra att andra personer absolut inte skulle vilja resa som du?
Finns det andra hobbies som också blir ifrågasatta på samma sätt som resande?
Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook om du vill läsa fler resefunderingar från oss.
Relaterade inlägg:
Var i världen jag har bott och var jag skulle kunna tänka mig att bo i framtiden
Gäller verkligen din reseförsäkring? Efter sjukdom kan försäkringsbolaget neka ersättning – vi har kollat alla villkor efter Christofers stroke
Detta bråkar svenskarna om på semestern – och förstås våra bästa tips till att undvika bråk
Idag skulle jag ha åkt till mitt 70:nde land – nu vet jag inte när det ens blir möjligt att resa utomlands igen
Jag har aldrig blivit ifrågasatt för mitt resande, utan precis tvärtom. Familj, vänner och kolleger är istället oftast nyfikna, glada och även lite avundsjuka men på ett positivt sätt. Många beundrar också förmågan att ta sig an nya utmanande resmål. Jag skulle aldrig kunna känna ett urskuldande för att jag reser, utan jag känner stolthet och tacksamhet för att jag får möjligheten.
Vad skönt att ha det så. Många i min bekantskapskrets är precis som du säger, men det är ju de som kritiserar som man kommer ihåg tyvärr.
Jag väljer nog istället att komma ihåg de med positiva kommentarer kring mitt resande. Det gör mig gladare.😊🙏🏻
Smart inställning! 🙂
Miljön är väl en stor, och helt förståelig, anledning till att folk ifrågasätter i vart fall mitt val att flyga så mycket. Hörde någon jämföra mina flygresor med passiv rökning… när jag hör det argumentet är det svårt att argumentera vidare.
Jag tror också många skulle ha velat resa mer, men av många anledningar inte kommer till skott eller ha råd. I de fallen är det enkelt att komma med synpunkter, när det kanske ligger en styng av ”åh, jag skulle också ha velat…” i botten. Pratar av egen erfarenhet! 🙂
Miljöargumentet köper jag helt och hållet, det finns det ju relevans i.
Tror också på avundsjuka. I kombination med att man inte förstår vad det är som lockar och då måste ”fördöma” lite.
Jag har tack och lov inte blivit ifrågasatt ännu, men jag reser inte lika ofta som t.ex. ni gör heller. Det har bara varit positiv feedback och kanske de med negativa tankar helt enkelt hållit tyst 😉 Konstigt nog var det inte nån som undrade hur jag hade råd med 9 månader i Australien plus en vecka i Singapore på det, trots att jag var halvt arbetslös under året innan dess.. 😉 Det lilla jag jobbade i Melbourne täckte ju bara en liten del av hela vistelsen. Ekonomiskt sinne är min ”hemlighet” 😉
Vad skönt att ingen ifrågasätter.
Jag tänker lite så också att ekonomiskt sinne är hemligheten. Jag är också en sån som alltid har pengar till det jag verkligen prioriterar, hur lite jag än tjänar.
Jag har aldrig blivit ifrågasatt för mitt resande, utan precis tvärtom. Familj, vänner och kolleger är istället oftast nyfikna, glada och även lite avundsjuka men på ett positivt sätt. Många beundrar också förmågan att ta sig an nya utmanande resmål. Jag skulle aldrig kunna känna ett urskuldande för att jag reser, inte heller låta andra påverka mig i den riktningen. Jag känner stolthet och tacksamhet för att jag får möjligheten att utforska världen, och jag vill tro att ingen annan människa missunnar mig det.
Här kommer en kommentar från en som inte reser, men önskar… 😉
Tråkigt att folk kommer med sådana kommentarer. Men det är nog en del avundsjuka i det. Samt att normen är 2 ggr/år till något soligt land, gärna där det finns fler svenskar, tex Cypern och Gran Canaria 😉
Har ganska nyss hittat er blogg, snubblade in på den via en länk i en fb-grupp om vandring. Och absolut att jag funderade när jag såg hur ni ska resa i augusti ”shit vad dom ska resa!”, men som du skriver, ni lägger pengar på resor, och då prioriteras ju annat bort.
Själv har jag prioriterat bort resor, även om det finns några ställen jag ska till när jag har bättre ekonomi. Men jag lägger mina pengar på hund istället. Och det är en hobby som kan kommenteras, för det är inte det vanliga. Jag har en samojed i dagsläget (dvs en hund som jag drar med, hon ska bli slädhund), och när jag säger att jag ska ha minst 3 till för att ha ett litet spann, så får jag från dom allra flesta skeptiska blickar, och undran om jag är riktigt klok. Men vadå? Det är min dröm, ha ett hus stor hundgård och massor av tid till att köra hund. Men det är inte normen, för det räcker ju med en eller kanske två hundar.
Men strunt i alla andra, för hittar ni på nåt annat så kommer det finnas folk att kommentera och vara negativ angående det.
Haha, nej det följer inte heller normen.
Kan tillägga att vi också har hund som går på hunddagis. Och då frågar folk var hunddagis kostar och himlar sedan med ögonen. En kollega var tom ”vänlig” nog att räkna ihop åt mig vad hunddagis skulle kosta sammanlagt under hela hundens livstid.
Men jag kan lova att ingen kommenterar vad hans golfande och golfresor kostar sammanlagt under hans liv. 🙂
Hos en internationell arbetsgivare är det ingen som ifrågasätter, tvärtom reser alla och eftersom de kommer från Europas alla hörn och lite till så finns det fullt av ovanliga resmål vid lunchbordet. Mina vänner reser också lite som ni och har bott utomlands så nej, det är nog ingen som ifrågasätter i mina cirklar mer än att vi alla har dåligt miljösamvete och många åker mer tåg om det går.
Kan tänka mig att det är annorlunda beroende på vilka cirklar man vistas i. Här uppe i Norrland reser folk generellt mindre.
Väldigt intressant inlägg, för precis så är det upplever jag. Man får helt enkelt inte sticka ut! Kan tänka mig att det är ännu värre för er som dessutom har en större reseblogg. Det måste ju provocera än mer.
Numera berättar jag inte att vi ska ut och resa om inte folk frågar, just för att jag ofta hör mig själv börja ursäkta mina val och så vill jag inte ha det. Precis som du säger verkar det provocera något enormt om man reser mer än normen och framför allt om man reser till lite mindre vanliga ställen. Vem tror jag att jag är liksom? Upplever också att en weekendresa provocerar mindre än en långtbortistanresa. Resa ensam är också mer accepterat än att resa med barnen.
Det senaste året har också miljöargumentet lyfts fram som en anledning till att tycka till om våra val, detta då oftast av människor som själv inte lever ett endaste dugg miljövänligt i sin vardag och som dessutom flyger till huvudstaden på jobbmöten flera gånger i månaden (det ifrågasätts aldrig!). Det är absolut inget försvar till flygen, deras miljöbelastning är odiskutabel, men gnälla på andras val kan man bara göra om man själv lever 100 % miljövänligt. Annars bör man förändra sitt egna liv först innan man gnäller på andra. Hur du än gör så kommer du göra fel i andras ögon, det är nog bara att acceptera.
Jag tror också att det handlar om att man sticker ut och är annorlunda, många anser sig ha rätt att tycka om det. Fast det har faktiskt blivit bättre för oss sedan vi var med i lokaltidningen i stort reportage om bloggen. Då blir det mer accepterat att vara udda, lite ”konstnärligt bohemiskt” så där?
Att kritisera andras val runt miljö är ju väldigt mycket ”sten i glashus” eftersom vi alla som lever i västvärden bidrar med mer än jorden långsiktigt tål.
Precis så upplever jag också! Dvs jag talar helst inte om det om jag inte får frågan. Vill helst inte prata om det eftersom då kommer kommentarerna. Europa-weekend är def ”mildare” än en långdistansresa. Och nu börjar kommentarerna ”kryddas” med miljön angående just flygning – trots att de själva inte lever efter sitt eget lärande. Nu har de mao fått ett nytt argument. Allt för att trycka ner och ge en dåligt samvete – man får ju som sagt inte sticka ut – ibland blir jag väldigt trött p den ”Svenska Jante-lagen”.
Har inte märkt det, älskar att resa, ofta till udda resmål. Den enda som ifrågasätter min reslust är min arbetsgivare. Får ofta höra att jag är modig. Fast jag reser inte så mycket som er. Däremot märker jag att en vissa människor känner att de behöver förklara sig när de inte har några särskilda planer för semestern. Som om det inte skulle vara okej att stanna hemma och ta dagen som den kommer, om det är vad man trivs med. Det är lite synd, tycker jag.
Skönt att du inte upplevt detta.
Bodde i Stockholm för ganska många år sedan och då minns jag att det inte var ok att göra ingenting ens en helg. Man skulle alltid ha storslagna planer där.
Här i Umeå är det mer accepterat att inte göra så mycket på semestern än att bestiga berg och åka till andra kontinenter.
Det händer så klart ibland att folk undrar hur man har råd. Enkelt svar för oss, inget hus och inga barn. Och alla vi som reser en del, vet ju så klart att det handlar en hel del om prioriteringar. Jag är så glad att vi faktiskt oftast möts av nyfikenhet över våra val och resor och får kommentaret om att våra inlägg inspirerar.
Ja visst finns det många som är positiva också.
Men det är de andra som vi stör oss på idag. 🙂
Intressant! Min egen reflektion rör främst skillnaden mellan att vara borta från jobbet pga barn (graviditet, föräldraledighet, vab etc) vilket oftast är accepterat jämfört med att vara ledig för att resa, som inte alls är accepterat på samma sätt. Jag har inga egna barn och har därför aldrig varit ledig för detta. Vissa kollegor har tre barn, så under de tio år vi jobbade på samma ställe så … ja, jag var ju alltid där. De tog sammanlagt tre års föräldraledighet plus vab etc. När jag sedan, efter tio års arbete utan ledigheter, bad om ett års tjänstledighet för resa. Ja, då fick jag helt enkelt säga upp mig. Det är ju mitt val förstås. Jag klagar inte. Men samhället är anpassat för att man ska ha barn. Andra sätt att leva är inte accepterat på samma sätt. Nu ville jag plötsligt ha ledigt för två månaders resa igen. Igen?? Vi får många positiva kommentarer, men i arbetslivet ser man lite konstigt på en. Upplever jag. Och det är inga flygplan inblandade i detta, så det har inte med det att göra.
Ja där har vi nästa grej som fick anser sig ha rätt att kommentera och ha åsikter om. Om man inte har barn. Nej det är nog helt enkelt så att alla olikheter provocerar i någon mån.
Kärenån ja, den där har man ju hört. ”Känner dina kollegor igen dig längre, så mycket som du reser och är borta?”. Jag kan sätta en tusenlapp på att jag är mer på jobbet än merparten av mina kollegor. Aldrig vab, inga föräldradagar, tio sjukdagar på fyra-fem år plus att jag jobbar in flex för att kunna vara ledig.
Förmodligen är du det ja. Och tråkigt att ingen ser det.
Det roligaste är väl ändå folk som tror att alla resor är spons. 🙂 En fin tanke men… nej.
Fast bilkostnaden har jag faktiskt fått frågan om flera gånger sedan vi började privatleasa. Folk kan verkligen inte förstå hur vi kan lägga såååå mycket pengar på en bil, eftersom det är så gaaaalet mycket pengar varje månad. Själva lägger de ju bara en tusenlapp på sin bil (för billånet alltså, eftersom deras bil aldrig går sönder, aldrig är på service, aldrig behöver tvättas, aldrig några nya däck, är helt utan skatt och helt försäkringsfri…).
Det finns många saker som skrämmer mig men folks dåliga insikter i sin egen ekonomi är ganska högt upp på listan.
Hehe, ja folk har dålig koll på sin ekonomi. Och fattar inte att koll är nyckel till att kunna unna sig det man egentligen vill. Tex att resa.
Känner igen mig mycket väl där!
Jag är en person som får kämpa med o vrida o vända på kronan, men jag väljer i mångt o mycket att prioritera resor framför att köpa nya kläder o gå ut på restauranger till exempel.
Jag får många gånger kommentarerna att hade jag varit hemma hade jag kunnat spara. Men livet är så oerhört tråkigt o slentriant om man inte gör nått annorlunda 😉
Sen tror jag absolut på att folk är rädda, speciellt för att resa ensam. Då jag vet många som har mer pengar än mig men bara sitter hemma med t.ex en splitterny bil o säger att de inte har råd!
Jag och en kollega hade också en diskution om detta! Hon reser 1 gång om år och spenderar hutlösa summor i mina ögon på en vecka med all inclusive för sin familj.. men vänder man på det så mina ”flera gånger om år på vandrarhem o billigaste resalternativet” är nog uppe i hennes summa på en resa 😉 allt hänger på prioriteringar 🙂
Precis, prioriteringar. Och det är synd att folk inte förstår det. Och ser sina egna prioriteringar.
Grymt intressant inlägg!
Ett flygbolag i Sydafrika har precis lanserat en kampanj med titeln ”Don’t be a travel hater”. Fantastiskt kul och insiktsfull, ta en titt!
https://youtu.be/Etzh0buatGo
Hehe, kul! 😊
Avundsjuka tror jag är grunden till detta. Alla vill men bara en del har råd. Å andra sidan så kanske vi som reser mycket inte har senast lyxbil i samma utsräckning som andra
Prioritering, prioritering, prioritering. Jag har varit ensamstående 2-barnsmamma i många år och ändå haft råd att resa.
Hela samhället behöver ruskas om. För det finns absolut ingen anledning alls till att ifrågasätta någon annans val så länge inte en någon annan blir drabbad av de valen. Att göra aktiva val för att leva det liv en vill ha – det är fantastiskt och enligt mig det enda sättet att leva. Att då bli ifrågasatt underminerar ju allt. Nej, jag blir ledsen och arg när det ifrågasätts. Vi har gjort många val utanför normen och mött så mycket tråkiga kommentarer, men tycker mig se en förändring – större acceptans nu. Kanske beror på att folk i vår omgivning har vant sig vid våra idéer och våra förändringar. Vår flytt till husbilen har gett oss mestadels varma coh sporrande heja-rop, men självklart även en och annan kommentar från personer som jag tolkar som är avundsjuka. Hoppas ni slipper ifrågasättanden och trista kommentarer i fortsättningen.
Jag tycker också att jag ser att lok blir mer och mer toleranta. I takt med att Sverige blir mer globalt?
Kan säkert bero på det. Träffade ett irländskt par i somras, som precis som vi, lever i sin husbil och arbetar digitalt. De orkade inte med frågorna, de fick ofta frågan ”Are you loaded?” Så numera säger de att de är porrstjärnor – diskussionen dör direkt… Vi har inte vågat använda den frasen. Än. Hoppas vi slipper!
Haha, den var ju bra. Kanske ska börja köra med den när man vill få slut på ett samtal. 🙂
Haha jo du.detta har hög igenkänningsfaktor 😀😀 .jag har verkligen blivit blivit ifrågasatt och tittat på med mkt misstänksamhet..frågor som hur har du råd egentligen..har du fått ärva..men var du inte i Lissabon nyss osv osv..i all oändlighet. Har man arbete och lön..så väljer man vad man lägger sina pengar på…
Det är verkligen utanför normen att åka mer än två resor per år…när jag ngr ggr åkt med nytt resesällskap..så kommer mera konstiga åsikter fram…Den vanligaste är Vad säger din man???😳😳
Det är verkligen helt sjukt..
Numera som resvan 64 åring bryr jag mig inte om vad folk tycker…gör som jag vill med högt huvud. Igår frågade min reseskompis barnbarnet snart 6 år..farmor varför reser du så mycket ? Kan tänka mig att det ämnet varit uppe i hans famil…själv räknar gossen nu upp alla de 5 ländern han har varit med mig i. Det ska börjasi tid😀😀
”Har du fått ärva?” Som om de skulle ha med det att göra, vilka pengar du har. När annars för man redogöra för sin finansiella status?
Men bra att du struntar i det.
Skulle åka till Maldiverna. Många som undrade om jag hade en rik karl eller vunnit på lotto.
En kollega påpekade även att ”det är såna som jag” som bidrar med miljöförstöringen för att jag gillar att resa.
Faktum är att resa till Maldiverna behöver inte kosta skjortan, men var jag lägger mina pengar på är ju inte någon annans ensak än min. Mina barn får se sig runt om i världen, de har mat på bordet, de har det de behöver.
Knäppa frågor, man gör väl vad man vill för sina egna pengar.
Sverige i ett nötskal! Ingen får utmärka sig, ingen får sticka ut. Ingen får har det bra eller roligt eller utmärka sig i skolan. Sorry om jag trampar någon på fötterna men det här är en svensk fenomen. Rätta mig om jag har fel…
När jag var liten och bodde i Lettland ( det stängda fattiga Lettland) kommer jag ihåg att bara min mammas chef hade förmånen att som chefs-arkitekt resa till främmande länder. Istället för avundsjuka (Lettland var ju Sovjet då och det var verkligen svårt att komma utanför gränser) var alla kollegor så intresserade av hans resor. Man stannade kvar efter jobbet (även vi barn fick följa med) för att titta på diabilder, lyssna och ställa frågor om resan. Kanske där väcktes också min lust och dröm om att få resa…
Jag har också en teori om att när folk har bra ställt slutar de att glädjas åt andra.
Mitt råd. Var inte så svensk, strunta i andra, lev ert liv som ni vill ha det!
Jag fick också nyligen en fråga om hur jag och min kollega har råd att resa till Island. (Vi är båda förskollärare, dvs lågavlönade). Är inte Island ett dyrt land? Ja, det är det, svarade jag. Det är därför vi reser tillsammans och delar på kostnaden + att vi inte slösar pengar på cigaretter (den som ställde frågan röker). Det blev tyst i rummet kan jag lova….
Våga säga vad ni tycker öga mot öga och inte bara i ett blogginlägg. Var lite osvenskt och räds inte konflikterna. De behövs för att saker ska bli annorlunda.
Typiskt svenskt absolut. Däremot vet jag inte om det har med välstånd att göra. Tycker nog att detta att man inte fick sticka ut var tydligare förr i tiden. Nu när det blivit inne med pengar i Sverige är också toleransen större.
Kanske är det så att man måste börja sätta dem som är missunnsamma och ifrågasättande på plats. Jag är för snäll. 🙂
Jag/vi har rest väldigt mycket i åratal, och helst på lite ”annorlunda” resor. Har drabbats av en hel del ifrågasättande under åren, men resorna har inte varit det värsta. Mest provocerande av allt är att inte ha några barn. Det har ifrågasatts på de mest integritetskränkande sätt.
Visst har en del undrat hur vi har råd med resor, och inte minst hur vi har råd med hästarna. Och då får man urskuldra sig med att man aldrig jobbar mindre än 50-60 timmar i veckan och hittar allt man gör och har till minsta möjliga kostnad. Avundsjukan är en riktigt jobbig och ful sjuka att drabbas av. Särskilt när den kommer från folk som inte vill anstränga sig det minsta för att få ut nånting extra utöver nödtorften i livet. Dom som anstränger sig lika mycket och gör det dom vill ifrågasätter inte…
Tråkigt att man måste urskulda sig för allt som avviker från normen det minsta.
Känner igen detta så otroligt väl. Speciellt bland föräldrar och släkt… Dels att de ifrågasätter hur man har råd men framför allt att de är helt oförstående till varför man ska resa någonstans när man lika gärna skulle kunna vara hemma. Och just det där att man nästan alltid urskuldar sig med att man ”hittade en väldigt billig resa”. 🙂
Ja det är tråkigt när även de som är nära ifrågasätter.
Ytterligare en rolig vinkling runt resandet som ni har på er braiga blogg :-). Jorå.. en gammal kompis trodde jag slutat jobba..när hon såg mina inlägg.. en relativt ny ung kollega: ”Men..det är ju fjärde gången på ett halvår du reser 1-2veckor ..”..Mitt svar: ”Se o lär :-)”. Det höjs lite ögonbryn att jag snart drar till New York för tredje gången i år :-).
Såklart ifrågasätts också det jag ofta kombinerar mina resor med.. att gå på konserter med favoritbanden..såg Depeche Mode 14 gånger mellan maj 17 o juli 18 :-). Lovade mig själv fler än 4 gånger som jag såg dem touren innan..
Betald lägenhet..utflugna barn..ingen flådig utan lagom halvliten bil..inget landställe lr båt..inte så dyr i drift.. så why not :-)?
Ja det gäller att ordna det för sig så att man kan leva det liv man vill. 🙂
Fortsätt bara. Ni gör helt rätt. Att resa o uppleva saker o speciellt som ni gör inte det där charrerresandet. För då får man uppleva det äkta o inte bara turistskitet. Ni kommer vara nöjda. Många andra kommer sitta på gamla dar o ångra att de inte gjorde det de ville o drömde om. 👍👍👍👍👍
Ja men det känns så. Man måste försöka leva sin dröm så gott det nu går med de begränsningar som man eventuellt har. Och tänk att vi lever i en tid när man faktiskt kan se världen! 🙂