Är Cinque Terre en turistfälla?
Cinque Terre. Den 5 små byarna. En gång okända av världen, men sedan upptäckta och tack vare sin skönhet och dramatiska läge, näst intill älskade till döds?
För hit kommer horder av turister varje år. Hela 2,5 miljoner stycken. Säsonger börjar i april och pågår till slutet av oktober.
Vi kommer ändå utanför absoluta högsäsong. Den 13:e till 16:e september är vi på plats. Inte juli-augusti liksom. Ändå är huvudgatorna i alla de 5 byarna fyllda av ett gytter med människor. Restaurangerna har timslånga köer för ett bord till lunch och längs den mest populära av de 4 vandringssträckorna blir det nästan köbildning ibland.
Vi vågar inte ens föreställa oss hur augusti ser ut.
Man kan tänka att byarnas storlek borde utgöra en naturlig gräns för turismen. För hur många som helst får faktiskt inte plats att bo härinne i den små, små byarna. Antalet hotell är begränsat. Antal hus att öppna ytterligare ett B&B i likaså. Men då har man inte beaktat dagturismen. Massor av turister bor någon annanstans, men kommer över dagen till byarna.
Naturen slits förstås. Innevånarna, i den mån de alls finns kvar, (de flesta har väl flyttat ut för länge sen och hyr nu ut istället) blir turisttrötta. Serveringspersonal och kockar jobbar som galna under en lång, lång säsong. Och maten är väl ärligt talat inte alltid och överallt något att skriva hem om ändå. En och annan ganska trött Spagetti Napoli serveras i gränderna och på torgen.
– Vi är lite galna här, förklara man till och med för oss på restaurang La Torre, strax ovanför Vernazza. Det måste vi vara för att orka jobba så sjukt mycket som vi gör!
Så vad tycker vi då? Är CinqueTerre en turistfälla?
Ojoj, nu vet vi knappt vilken fot vi ska stå på.
För vi känner verkligen för Cinque Terre. Tycker lite synd om. Skulle vilja skydda. En del av oss skulle vilja skrika ”Nej kom inte hit!” ”Åk någon annanstans”, ”Fördela edner, turister i världen. För Cinque Terre behöver inte fler. Här är redan för många!”
Men samtidigt är vi förälskade. För Cinque Terre är verkligen precis så vackert, underbart och galet bildskönt som vi trodde innan. Byarna är perfekta i sin skönhet. Och att de är sammanbundna med sånna härliga vandringsleder. En upplevelse var och en av dessa stigar. Och tåget sen. Att det går räls mellan byarna, så att det är enkelt att ta sig emellan. För vandring, middag eller bara för att upptäcka nästa by. Sånna perfekta förutsättningar för den optimala leisure-vandringssemestern ser man inte ofta.
Läs också: Byarna i Cinque Terre – vilken by är bäst och var ska man bo?
Nej, Cinque Terre är på så många sätt den perfekta semesterupplevelsen ju. Vi är ju ändå och samtidigt så otroligt glada att vi åkte. Varje gång vi får syn på någon av byarna, igen eller för första gången drabbas vi ofrånkomligen av den där legendariska wow-känslan. Den som vi alltid vill åt när vi reser.
Vandringen från Cornigila till Manarola är verkligen overkligt perfekt.
Så dubbelt, så dubbelt.
Delar av Cinque Terre kan absolut upplevas som en turistfälla. Men samtidigt en turistfälla som är värt det i slutändan, liksom. Och andra delar känns inte ”turistfälliga” alls, utan bara underbara och dödligt vackra.
– Åk hit, säger vi till slut. Men åk så off-season du bara kan. Och åk sen också till en annan plats som behöver turisterna. Där de inte är så många.
Läs alla våra inlägg från Cinque Terre här.
Gillar du också små charmiga italienska byar? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Jag läste om byarna i en tidning våren 2007. Hade aldrig hört talas om dem och åkte dit samma sommar. Då var det helt rimliga mängder turister, som vilken italiensk kustort som helst. Så jag känner som er: underbart ställe men lite sorgligt med utvecklingen.
Det gäller ju att åka direkt när man hör talas om en plats. För mig blir det ofta liggande på en önskelista. Ibland upp till 20 år!
Hej
Jag började åka till byarna 2005.
Har varit där massor av ggr sedan dess.
Åker alltid på våren eller hösten.
Bor alltid i Levanto, sista samhället innan Monterosso. Finns ett mycket bra och prisvärt kloster där i Levanto.
Villa Rossanna heter klostret.
Hyr ofta cykel i Levanto och cyklar åt ”andra hållet”. Grymt läckert och få turister.
Vänligen Lasse Wirmark
Bra tips för att undgå folkmassorna. Det där klostret låter ju spännande också! 🙂
Vi var där med vänner 2014 i slutet av maj
Inte trångt på lederna då men mycket folk på restaurangerna. Boka bord var ett måste i alla fall till middag
Och– jaa såå vackert som en saga
Ja maj verkar rätt okej ändå trängselmässigt. Förmodligen att föredra framför september.
Under vår vistelse i norra Italien valde vi att åka till Cinque Terre en molnig dag då det var lite lägre temperatur. Vi var där mitt i sommaren och måste ha haft otrolig tur, för det var väldigt få människor😃 Långa vandringssträckor när vi inte träffade en enda människa! När vi kom till byarna fick vi utan prut plats på restaurang, och ingen trängsel i gränderna. Mycket fin upplevelse och underbar wow-upplevelse. Skulle, med våra upplevelser i bagaget, ohämmat rekommendera vandringen och byarna!👍🏼
Oj vilken osannolik tur! Vi hade som sagt i september ganska mycket folk längs lederna. Fast kanske fler vandrare i september och mer besökare som inte vandrar mitt i sommaren. Pga temperaturerna?
Jag är just nu, juli 2023, i Monterosso. Här är mycket turister främst från USA och Asien men även Frankrike och Norden. Klart Cinque Terre har utnyttjats för dess pittoreska skönhet men det har väl de flesta vackra ställena. Vi har lyckats njuta här och jag hoppas att de som jobbar hårt här får bra betalt. Byarna är vackra, men allt snack om exploatering lämnar en dålig smak i munnen. Säger bara att i Rom försökte flera människor sälja mig skräp på gatan än här och i Portugal ville de sälja mig droger så fort jag stigit av tåget. Alla sina ställen har sina sidor. Även hemma.