En av de stora grejerna när man åker till en vacker plats vid ett hav, är alltid var man ska äta. Och kanske allra helst då middagen. Och även var man ska sitta innan middagen. Summerandes sin dag, som om den inte alldeles gått överstyr, förmodligen innehållit fasligt vackra vyer, någon form av vandring och massor av fantastiska upplevelser. Sippandes på något svalt och gott i dryckesväg. Kanske till och med något enklare tilltugg.

Dessa två aktiviteter, sippandet och middagsätandet bör ju helt genomföras med utsikt över havet. Och en solnedgång på det.

Våra resor kommer nästan alltid att handla om det. Att hitta det där stället. Där man ovillkorligen vill befinna sig när solen går ner.

La Torre

La Torre

Denna restaurang hittar man ju förmodligen aldrig om man inte gör vandringen från Vernazza till Corniglia. För La Torre ligger längs denna vandringsled, precis när man tagit sig upp för alla trapporna, själva byn är slut och stenläggningarna övergår i vandringsstig. När vi själva vandrar “kör vi om” en man med en kärra med larvfötter. Och det är förmodligen på detta sätt restaurangen får alla sina varuleveranser.

Vår sista kväll i Vernazza hamnar vi här. Försöker att inte bli svettiga när vi stegar oss uppför alla trappor. Det går väl så där. Vi anländer 6, eftersom vi inte bokat bord. Den satsningen går vägen, 3 bord med utsikt finns kvar för kvällen. En aperol blir det först, medan vi väntar på att köket ska öppna och sedan pasta. Och kvällen, havet och solnedgången vänder fullständigt ut och in på sig själva alla tre för att göra vår sista kväll till vår allra bästa. Och visst lyckas de.





Vernazza Winexperience

Hit hade vi ju aldrig hittat om det inte vore för det lilla faktum att vi faktiskt bodde här. Denna terrass på Vernazzas “baksida” agerar frukostrestaurang till vårt hotell, Gianni Franzi på mornarna och förvandlar sig själv till Vernazza Winexperience på eftermiddagarna. Från 17 till 20 serveras här avsmakningsmenyer av italienska viner, med fokus på lokala producenter. Till detta kan man välja antingen lättare snacks, eller en ost- och charkuteritallrik.

Vi går hit efter vår vandring från Vernazza till Manarola och får till vår stora förtjusning möjlighet att prova det vin, vars odlingar vi vandrat förbi under dagen, uppe i Volastra. Helt kungligt!

Här har man på kvällen ingen sol och ingen solnedgång. Men utsikten över havet är ändå strålande förstås.

Här ligger terrassen, på “baksidan” av Vernazza
Vinet från Volastra!

Al Castello

Hit går man för läget och här tillbringar vi också vår första kväll. Ingång längs med vägen upp till kastellet. Maten är okej, men inget särskilt. Och man tar endast emot kontanter, så kvällen slutar med att jag får rusa ner för alla trapporna till huvudgatan och dess ATM för att vi ska slippa diska. Borden längst ut mot utsikten var redan fullbokade, men längre in var också trevligt.

Men utsikten. Och ljuset! Ja vad gör man, klart man måste hit en kväll.


Belforte

Här åt vi aldrig, måste vi börja med att säga nu. Vi försökte till lunch sista dagen, men det var totalkört och fullbokat. Men läget säger allt. Om man lyckas knipa ett bord längst ut mot havet här, ja då kan man nog leva på det länge. Ingång från hamnen.

Här ser man både Al Castello och Belforte

Övriga restauranger med havsläge

Ovan nämnda är nog i stort sett de i Vernazza som har ett högt läge över havet med utsikt. Sedan finns det ett gäng restauranger i hamnen med havsglimt på marknivå så att säga. Varav vi provade en för en aperol innan middag första dagen.

Läs alla våra inlägg från Cinque Terre här.

 

2 kommentarer

  1. Vilka fantastiska solnedgångar, underbara färger! 🙂

    • Gunilla Yourstone

      Ja den här lila är inte ens fotoshopad, den liksom bara var sån av sig själv! 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *