Det är till att göra det svårt för sig. Vi har två vandringsdagar i Cinque Terre. Det finns fyra vandringssträckor. Den första dagen går vi listigt de två mellersta och har nu alltså dag två, de två yttersta kvar. Nej inte superlistigt kanske, men saken är den att vi självsvåldigt skippar den sista, sydligaste vandringen mellan Manarola och Riomaggiore. Den ordinarne leden är precis som mellan Corneglia och Manorola stängd och ersatt med en tyngre vandring högre upp.
Monterosso till Vernazza får helt enkelt räcka för oss idag.




Vi inleder med tåget till Monterosso, den nordligaste av de fem byarna. Denna by har en helt annan karaktär än de övriga. Här är mindre kuperat och byn behöver till skillnad från sina fyra bröder och systrar inte klämma in sig mellan och klättra på de omgivande bergen. Det går utmärkt att bre ut sig som en helt vanligt italiensk by istället. Praktiskt, men inte lika vackert, tycker vi. Ändå är Monterosso kanske den allra mest populära av byarna. På grund av sina otvivelaktiga dragplåster, sandstränderna. Turister vill bada har vi redan konstaterat och här finns massor av utrymme för denna aktivitet.


Själva nöjer vi oss med att promenera förbi stränderna. Kollar in själva byn, lite lojt faktiskt. För vi har redan bestämt oss, detta är inte vår favoritby av de 5. Fyller vattenflaskorna i byns drickfontän och påbörjar vandringen utmed klippkanten. Efter biljettkuren glesnar antalet vandrare något, här bortanför måste man betala en avgift för att vandra.


Monterosso-Vernazza

Vi möter män som arbetar med druvskörden. Allt måste förstås bäras med mankraft ner från de branta terassodlingarna. En man underhåller längs leden med dragspel. Får förstås en slant i och med att jag fotar. Leden stiger längs trappor. Många smala passager där bara en i taget kan passera. Och vi är många som vandrar idag. Detta är den i särklass trängsta av de 4 etapperna längs Cinque Terre. De flesta av vandrarna är hyfsat musikaliska ändå. Läser av möten och passager framför sig. Den som har möjlighet att hoppa åt sidan gör det. Christofer orsaker stor munterhet hos en mötande grupp amerikaner när han hoppar över i ett träd på sidan av stigen för att lämna plats.“Som en marockansk get”.

Monterosso-Vernazza Monterosso-Vernazza Monterosso-Vernazza

Medan andra, oftast yngre vandrare, inte tycks se sina medtrafikanter förrän de så när springer in i dem. (Eller ja, oss då, som det ofta handlar om)

– Den här leden borde enkelriktas, säger vi till varandra.

Monterosso-Vernazza
Monterosso-Vernazza

Och om den enkelriktas, borde den definitivt enkelriktas i den riktning vi nu går, alltså från Monterosso till Vernazza. för efter krönet, när nedstigningen börjar kommer det som absolut är höjdpunkten med denna sträcka. Nu ligger vackra, vackra Vernazza i blickfånget. Den där Instagramvyn som gjort byarna här till världskändisar. En värdig avslutning till våra vandringsdagar här längs kusten.

Monterosso-Vernazza

Monterosso-Vernazza
Monterosso-Vernazza
Monterosso-Vernazza

Nere i Vernazza råder nu ett lunchkaos. Alla restauranger med någon form av havsglimt har timlånga köer. Vi får nöja oss med en pizza uppe mot järnvägsstationen. Gör inget. För i kväll har vi och solnedgången storslagna planer.

Ja det fick duga idag
För sen till middagen såg det ut så här


Läs alla våra inlägg från Cinque Terre här.

Gillar du också kustnära vandringar? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.

 

Etiketter

4 kommentarer

  1. Vi tillhör de som vandrade från andra hållet och kan hålla med om att andra vägen kan vara bättre då vi hela tiden fick stanna till för att vända oss om för att se utsikten mot Manarola. Håller med om att Monterosso inte är den vackraste eller mest pittoreska av byarna men det finns andra fördelar. Vi bodde två nätter i gamla delen av Monterosso och eftersom gatorna är lite bredare och innehåller lite fler torg så blir det inte samma trängsel som i de andra byarna. Det är lite “luftigare” helt enkelt och massor av mysiga restauranger, mysiga gränder även här men som enklare sväljer mängden människor. För oss kändes det nästan skönt att lämna tex Riomaggiore eller Manarola efter all trängsel och återgå till “lugnet” i Monterosso samt möjligheten att strandhänga en liten stund om man så önskade 🙂

    • Gunilla Yourstone

      Ja det har du förstås rätt i, det kunde verkligen vara väl trångt i de andra städerna ibland. Och ni som var där mitt i sommaren och allt. 🙂

  2. Ni är verkligen inspiratörer av högsta klass!! Fantastiska bilder och så trevligt skrivet!
    Cinque terra finns högt upp på min bucketlista. Nu är jag riktigt sugen på att förverkliga detta.
    Hälsningar från Eva på http://Www.evas-restips.se nyss hemkommen från Rom🇮🇹

    • Gunilla Yourstone

      Tack Eva! Cinque Terre är verkligen värt ett besök. Men mycket folk är det under högsäsong.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *