Norrland.
Så sent som härom dagen drog jag mig till minnes ett inlägg hos bloggen Resa Medvetet för ett tag sedan. Norrland – ett stereotypt resmål, en koloni och en identitet ingen är, där Linda som driver bloggen resonerade om att Norrland, det finns ju egentligen inte. Ingen ser sig som norrlänning, ingen pratar norrländska.
Finns Norrland?
Där gick jag in och tog begreppet Norrland i försvar. Så här löd min kommentar på Lindas blogg:
Jag är född och uppväxt i Gävle, har (hade) en mamma från Norrbotten/Lappland och tillbringade mycket tid där i uppväxten. Bor nu sedan 16 år tillbaka i Västerbotten.
Och jag känner mig som en norrlänning och pratar norrländska. 🙂
Dessutom ser jag inte ens problemet med att prata om “Norrland.” I turismsammanhang är det mycket effektivt med lablar som står för något och är kända.
Mitt hjärta och min själ bor i Norrland, men inte i Lappland, Västerbotten eller Gästrikland. Jag tycker att det finns något unikt som är norrländskt. I naturen, i människornas sätt att vara, i attityden. Och me like. I det känner jag mig hemma.Det jag inte gillar är att Norrland exploateras av södra Sverige. Att Norrland år efter år förser Sverige med sina väldiga naturtillgångar och ändå ses som fattigt och i behov av ekonomiskt stöd från resten av Sverige. För att pengarna inte får stanna här. DET blir jag upprörd över.
När jag kommer att tänka på inlägget igen, promenerar jag och Christofer vägen ner från fyren i Bjuröklubb. Jag har just läst på en skylt att området kallar sig för Ostriket.
– Det är smart, säger jag. Att labla sig tillsammans. Varken Bjuröklubb, Burträsk eller Lövånger är Sverigekändisar. Men alla känner till Västerbottensosten.
Och det är samma med Norrland. Alla känner till det, alla får en bild i huvudet när man nämner ordet. Ofta en positiv bild. Lugn, natur, vidder. Det är för bra för att inte utnyttjas i turismsammanhang, helt klart.
Säger jag.
Dagen när Norrland brann i mitt huvud
Och allt det där står jag fortfarande för. Jag är norrlänning, jag pratar norrländska och jag tycker att begreppet Norrland är genialt som produkt.
Men så satt jag igår och torr-skrollade på Facebook under frukosten.
Hej, jag och min kille tänkte åka till Norrland i sommar. Vad finns det att se?
eller
Vi är på väg till Norrland, har ni tips på bra stopp längs vägen?
Och så fortsatte det. I mina Sverigetips-grupper som jag är med i. Vadå åka till Norrland, vad ska vi se och göra, var ska vi stanna? När det frågas om andra delar av Sverige då är det detaljerat som fan, ”Inom en 2 timmarsradie från Västerås”. ”Längs vägen mellan Göteborg och Laholm.” ”Nordöstra Skåne.” ”Vid havet söder om Stockholm.”
Vem tror på allvar att man ska få vettiga tips som passar ens fritidsintressen och ligger bra till ”på vägen” om man frågar om mer än halva Sverige? Det är bara nonchalant och inte så lite arrogant och dessutom ett slöseri med min och alla andra gruppmedlemmars tid.
”Jag söker tips om södra Sverige”
Så flög fan i mig förstås. Sa jag att jag var lite, lite arg redan när jag vaknade? Av andra skäl. Jag skrev en fråga i en av grupperna:
Hej jag tänkte åka till södra Sverige i sommar. Tips på saker att se och göra? Allt av intresse.
Fick ett gäng snälla svar. Alla handlade om Skåne och Blekinge. Aj då, de tycker att bara de landskapen är södra Sverige alltså? Stämmer inte med min geografibok. Jag uppdaterar min fråga:
Hej jag tänkte åka till södra Sverige i sommar. Tips på saker att se och göra? Allt söder om Sundsvall av intresse.
Så där ja. Men de snälla svaren fortsätter att ramla in. Bergslagen, Dalsland, Öland. Jag som hoppats på att bli dumförklarad. To prove my point. Men får bara två svar som lutar åt det hållet. Beroende på hur man läser dem.
Så slutsatsen får väl bli att folk är snälla och hjälpsamma åt andra hållet också. Inte bara när man frågar helt IQ-befriat om Norrland, utan om man frågar urbota dumt om södra Sverige också. Det är bara jag som är bitter. Norrlandsbitter.
Läs våra sjukt initierade inlägg om Lappland här, Västerbotten här och Höga Kusten här.
Och glöm nu för böveln inte att gilla 4000mil på Facebook.
Hihi, klockrent att ”ge tillbaka” med samma mynt 😂
Hehe, fast jag tror inte att någon fattade humorn. 🙂
Oj så skoj. Jag såg din fråga och tänkte på riktigt att du hade blivit ”hackad”. Att du liksom aldrig skulle ställa frågan södra Sverige – söder om Sundsvall. Men här kom svaret 🙂
Hehe och det sjuka är att om jag ställt den tvärt om så hade de förmodligen inte ens reagerat. 🙂
Ja du. Den här kolonialiseringen är problematisk minst sagt och komplex. Läser Norrland, en essäsamling då och då som jag köpte på littfest i Umeå och ja det är ju den högsta beröringspunkten här. Likaså Aednan berör ju den punkten bra i samesammanghang. Men jag är inte säker på att jag blir klokare. Den sterotypa bilden är ju den du ger att ”Norrland ger och Stockholm tar” Men Stockholm, vilka är Stockholm då? Stora delar av Norrland avbefolkas ju och stora delar är ju här så.. Dessutom framgår av boken att vi släpper ju stora delar av våra naturtillgångar till utländska intressen och inte precis bara södra Sverige så. Så vem ger och vem tar och är vi samma, kan man ju undra.
Men tips då. Har ni tid för vandring så är ju fan Färnebofjärden sjukt vacker. Här börjar ju dessutom Limes Norrlandicus, passar ju utmärkt i detta sammanhang för vart börjar Norrland egentligen? 😉
Jag läste att Norge gör tvärt om mot oss. Staten beskattar innevånarna och kommunerna företagen. Det gör glesbygden rikt. Vore nåt att ta efter.
Färnebofjärden står på vår lista i sommar! 🙂
Haha, såg också frågan och tänkte att detta var orsaken till frågan. Och det var det ju. Hann dock inte med att läsa svaren.
Skönt att någon förstod vad jag försökte göra. 🙂
Läs gärna ”I Norrland hafva vi ett Indien”, tror jag den lilla skriften hette.
Det ska jag absolut göra! 🙂