Höst i Järnäsklubb – kantarell-fobi och iPhone 11

Under vår 5 dagar långa vandring längs havet på Österlen hann vi tänka ganska många tankar. Så som det ofta blir när man vandrar långt.

Allt i från att vår långa frånvaro från södra Sverige har fått oss att glömma hur det faktiskt är att leva utanför det arktiska klimatet. När inte bara solen utan faktiskt även luften värmer. Att det kan vara varmt, inte bara 6 veckor mitt i sommaren, utan kanske 5-6 månader per år. Även i Sverige alltså.

Men också hur oerhört lyckligt lottade vi är som har en sommarstuga i direkt havsläge, som knappt har kostat oss några pengar alls. Där det är lugnt, fridfullt och folktomt 365 dagar om året och man bara kan rå sig själv i stillhet. När vi studerade mäklarbyråernas skyltfönster på Österlen fick vi intrycket att minsta havsglimt drev upp priserna till 8-siffrigt.

Nu har vi börjar smälta alla intryck från Skåne och även skrivit en del. I helgen som var och i veckan har vi bott ute i stugan i Järnäsklubb. Christofer har haft en del jobb med stugan som han har varit tvungen att få klart inför vintern och jag har jobbat därifrån. En oerhört fördel som pandemin fört med sig att det nu är möjligt att göra så.

Järnäsklubb har bjudit på strålande väder och sprakande höstfärger. Jag har promenerat både ut till Laxskärsudden, som jag skrivit om förut och bort mot gästhamnen, caféet och vandrarhemmet, ute på själva Klubben, dvs längst ut vid Lotsstationen.

Lika vackert som på sommaren, men lugnare, ett annat ljus och en annan stämning.

Min nya iPhone 11

Jag har med vilje lämnat systemkameran hemma denna gång. För att testa kameran på min nya iPhone 11. Och visst funkar den rätt bra? Som brukskamera.

Jag och min svampfobi

Jag kommer inte från en svampplockande familj, har inte lärts upp i sånt. Däremot fått inpräntat hur farligt det kan vara att plocka svamp om man inte kan och vet vad man gör.

En gång i barndomen följde jag med en annan familj ut i svampskogen. Fick förevisat för mig hur svamparna skulle se ut som jag skulle plocka. Oh vad jag plockade! I timme efter timme och jag hittade de mest makalösa exemplar av dessa angivna svampar. Lätt som en plätt ju och roligt!

Tills vi kom hem och jag såg hur mina svampar var de som sorterades bort och hamnade i soporna. Ingen sa något, men jag förstod ju att jag hade gjort fel. Jag hade plockat fel svampar, farliga och oätliga svampar och där och då förstod jag att det här med svamp, det var helt enkelt inget för mig.

Sedan dess har jag hållit fast vid det. Hållit mig undan all svamp som inte ligger förpackad i Coops grönsaksdiskar, för jag kan ju inte plocka svamp! Punkt.

Christofer är duktig på att hitta kantareller. Jag har skrivit förut hur han under alla typer av promenader, plötsligt kan stanna till, ta några steg in i skogen, vika bort vegetation och tada, där finns de alltid, kantarellerna. Och så bär vi hem, i händerna bara och steker direkt.

Idag går jag själv. På hemväg genom perfekt gallrad skog och mjuk mossa. Så lyser något upp på marken. Gul svamp. Är på väg förbi. Men visst ser det ut som kantareller? Fast så stora? Christofers brukar vara 5 cm ungefär, de här är över decimetern. Men det likar verkligen. På undersidan också. Plockar tre, bär dem i handen. Blir bara dumt att ta många om det skulle vara fel.  Fallet blir längre, som.

Överlägger med mig själv, borde jag stoppa bort dem i fickan? För tänk om jag möter någon. Som tittar skeptiskt på svamparna och säger, ”Visst vet du att de där är giftiga?” Gul flugsvamp liksom. Men i fickan kan de gå sönder.

Och jag möter ingen. Klarar mig ända hem till stugan där Christofer nu kommit hem från brädgårn i Nordmaling.

– Nu är det sanningens ögonblick, säger jag. Är det kantareller jag har hittat?
– Ja, visst är det det, säger Christofer.

Vi steker upp dem till middagen. Och i morgon ska jag gå tillbaka. För det fanns ju fler där ute i skogen.

Relaterade inlägg:

Den perfekta stughelgen i Järnäsklubb och hur jag fick reda på varför jag tycker så mycket om att resa Vila kristallerna i Järnäsklubb, Christofers alla hemliga talanger och liten kantarellskola Vår stugtomt och hela Järnäsklubb – som att bo mitt i ett zoo! Afternoon Tea på Gotthards Krog, Stora Hotellet i Umeå