4000mils testpatrull provar den nya chartern – och den är wild and crazy

Long time no seeing, chartern. Kanske och ärligt talat trodde vi nog att vi var färdiga med chartern för gott.

Varför flyga gristider, betala extra för vatten ombord på planet, vara tvungen att stanna exakt 7 eller 14 dagar på samma ställe och bara kunna välja mellan ett dussin stora, opersonliga hotell med dålig service och extraavgifter som affärsidé liksom, när man kan jobba mer fritt?

Som att avgå efter en hel natts stärkande sömn, till och med bli bjuden på ett glas vitt under flighten, genomföra en spännande roadtrip på plats och bo på några av alla de där alldeles förtjusande personliga hotellen som världen ju är proppfull av? Där ägarinnan behandlar en som en av sina allra bästa väninnor och ägaren sliter ut sitt hjärta ur kroppen varje kväll och stoppar in det i den hemlagade maten. Där parets 5 hundar går som barn in och ut på hotellet och den unga killen i receptionen ser ut att vilja brista i gråt varje gång en gäst checkar ut?

Men en dåligt stekt fladdermus ville annorlunda. Som sagt.

I maj i år framstod plötsligt en charter som en riktigt sunt och normalt alternativ. Vi gjorde det oerhörda. Och bokade.

Nu efter genomförd resa vill vi förstås dela med oss av våra erfarenheter. Hur ser chartern ut idag? Post Corona? För alla er som, liksom vi, betraktar chartern lite som ett exotiskt och främmande djur.

Resan vi köpte

Vår resa avgick alltså från Arlanda och gick till Kanarieön La Gomera. Det vill säga, man flyger då till Teneriffas södra flygplats och åker sedan, efter en busstransfer, färja över till La Gomera. Resan genomfördes med TUI.

Tilläggsavgifterna

Detta är ju inget nytt i och med pandemin. Som vi har förstått det har det varit så länge på charter att allt måste köpas till. Men för oss som inte har åkt mycket charter alls, och särskilt inte i nutid, känns det lite udda ändå. Sittplatsbokning, incheckat bagage, mat på planet, busstransfer till hotellet.
Till och med att vatten på planet kostade extra.

Det var ju ingen billig resa vi köpte, snarare tvärt om, så mot den bakgrunden känns det faktiskt lite konstigt att standarden är Ryanair.

Vi valde själva att köpa till havsutsikt på hotellet och transfer. Eftersom vårt hotell låg på en helt annan ö än flygplatsen så var ju transfer ett måste.

Incheckningen och appen

TUI har en app. Det är ett gigantiskt fall framåt mot för Solresor som jag åkte med till Tropea för några år sedan. Men den verkar mest inriktad på att sälja till fler tilläggssaker till befintlig resa och få mig att boka ytterligare resor. Det är nästan svårt att hitta info om min nuvarande resa. Och omöjligt att checka in. Kan man ens checka in online för vår resa? Det framgår inte. Bara en information om att det går ”på vissa resor”.

Det visar sig dessutom att de reguljära flygbolagens oskrivna regel om att incheckning startar 24 timmar innan resa inte gäller här. Utan i chartervärlden öppnar incheckning (alltså om den alls finns) 48 timmar innan och stänger(!) 15 timmar innan avgång.

Vi känner oss nästan som nybörjare igen. Så rese-veteraner vi ändå anser oss vara.

Flygresan

Vi är tidigt på plats vid check-in. Mer än 2,5 timmar innan avgång. Men nu går det inte att checka in i automaterna. Vårt bokningsnummer i appen har ett tecken för mycket för fältet i automaten?

Men precis som med Solresor för några år sedan så är det samma kö för bagage-drop som för check-in, så det lönar sig inte ens att stå vid automaterna och klia sig i huvudet någon längre tid.

Vid gaten har det uppstått strul. Vårt plan är påkört av ett markfordon och ersatt av annat plan. Alla måste seatas om igen on the fly när vi kliver på. Nåväl, inget som har med resemodellen charter att göra, utan någon som kunde ha hänt vid vilken flight som helst.

Sedan då att man tar betalt för ett glas vatten på flyget. Vi måste ha haft det på känn för vi anländer med egna fyllda flaskor.

– Vill de inte att folk ska få i sig vätska, som Christofer säger? Om man blir uttorkad kan man ju få en blodpropp!

På grund av påkörnings-debacklet blir vi alltså 1,5 timme försenade. Men som sagt, det är oförutsedda saker som man inte kan göra så mycket åt.

Vi lägger också märke till att crewet på planet är en spansk besättning. Inga svenska TUI-flygvärdinnor.

Transfern

Nu börjar det brännas för den här chartern att bekänna färg. Nu förväntar vi oss Suntrip-pikéer på solbrända 22-åringar och reseledare som talar med ett ord i taget. Och ger oss utförlig information om huruvida man kan dricka kranvattnet. Via en mikrofon fram i bussen.
– Vattnet. Är. Inte. Giftigt. Men. Man. Kan. Bli. Lite. Dålig. I. Magen. Om. Man Dricker. Det.

Typ.

Men nej. I stället för pikéskjortor och stora skyltar i ankomsthallen får vi ett sms.
– Er buss står på stand 33.

En spanjor svarar jakande på vår La Gomera?-fråga och stuvar in våra väskor. Och så rullar vi i väg. Alldeles själva liksom. Utan reseledare!

Det känns wild and crazy. Living om the edge. Tänk om vi tappar bort oss? Går av på ett hotell i Los Cristianos i stället för vid kajen? Eller dricker otjänligt kranvatten?
Vem ska se till att det blir rätt liksom?

Men allt går bra. Två Ludvikabor dricker billig taxfree-whiskey direkt ur flaskan på sätet bredvid oss och pratar om hur de ska ta båten över till La Palma och vulkan-turista.

Vår klockan-3-färja har åkt ifrån oss på grund av förseningen. 8-på-kvällen-färjan återstår som en räddare i nöden. 4 timmar på hamnens enda café i sällskap med en pizza. Ett nytt sms som talar om hur vi ska få ut våra färjebiljetter.

Halv elva är vi framme på hotellet på La Gomera via ytterligare en spansk-arrangerad transferbuss.

På hotellet

Vi får utökat förtroende av TUI för på La Gomera finns ingen representant. Ingen Välkomstdrink på ett närbeläget hotell, ingen reseledare på fasta tider i en soffa i receptionen. Och, mina damer och herrar, detta är stort, men inte ens finns det någon Pärm. Den som med Solresor 2018 hade flyttat fram sina positioner som ”Bättre än Google”. Galet men sant. Pärmen är borta.

Bara ett stillsamt sms från våra nya brevvänner TUI som vill informera oss om vilka utflykter vi kan köpa till. Vi öppnar aldrig länken.

Mer om reseledar-närvaro

Läser sedan i min nya Facebook-grupp Vi som älskar Kanarieöarna! om en TUI-resenär som anlänt till sitt hotell på Teneriffa, bara för att finna det nedsläckt och stängt. Den efterföljande diskussionen menar att TUI inte verkar ha en enda levande själ på plats på hela Teneriffa. Allt är fjärrstyrt från Sverige.

Om det är sant är det ett banbrytande sätt att bedriva charter på. Vad återstår då av det snart 70 år gamla konceptet? Mer än paketreselagen, liksom?

Hemresan

Sedan återstår bara en hemresa med nya förseningar, nytt kostsamt vatten på planet och denna gång ett spanskt crew plus två svenska män i hurtfriskt blå TUI-slipsar som delar ut tax-free-påsar.

– Kan ni hjälpa mig med att kolla hur försenade vi blir? Frågar jag, när vi kliver på allra först i planet. Jag behöver eventuellt avboka ett anslutande tåg.
-Nej men vi blir ju inte försenade alls, säger de med stomatol-leeenden. Vad får dig att tro det?

– Jo det är väl mest det att avgångstiden redan är passerad, svarar jag med en blick på klockan. Som får mig att befara just detta.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.