Samtidigt som krigets fasor rullas upp inför ens ögon varje dag på sociala medier och nyhetssajter, pågår även livet för fullt och absurt nog som vanligt här hemma.
Christofer som numera efter stroken bytt yrke och karriär, är i väg rätt mycket och håller i militära utbildningar. Nästan varje helg och just nu i en hel vecka i Norrbotten.
Jag är hemma, jobbar och upplever mitt livs sista sportlov, i och med att Alva nu går sista året på gymnasiet.
På helgerna härskar vårvintern och dess aktiviteter. Förra veckan en nästan 3 timmar lång promenad med en kompis på Umeälvens is vid dess utlopp ute i Holmsund.
Denna helg är jag och Alexander ute i stugan i Järnäsklubb och jag har åkt skidor. Längs kusten och ut på myren. Och så matar vi hjortarna med viltfoder. De blir snabbt orädda och kommer springande när de märker att mat är på gång. Som motprestation får de posera på mina bilder.
Detta blev nog sista chansen att åka skidor i år, i skogen är det redan gott om kala fläckar och i och med att vi åker söderut till Gävle och Stockholm nästa vecka, är nästa Klubben-besök minst 2 veckor bort.
Att tänka på resor känns svårt just nu. Jag känner skuld för att jag har det bra, är oskadd, torr, mätt och varm. Och till och med kan unna mig lyxen att drömma och planera. Medan andra har förlorat allt på bara några dagar.
Men att vara ute och njuta av naturen ger inga skuldkänslor. Naturen är fri. Den bara finns där och ingen kan hjälpa det. Man behöver inte skämmas för att man njuter.
Härliga bilder med sol och snö, som ser så härligt lugnt ut. Visst ska ni njuta trots att det pågår elände en bit bort och den skylten är bra.
Ja man måste ju få njuta ändå. Hur ska man annars orka?
Vi kom hem igår från min 50 års resa, en veckas roadtrip i Italien. I början kände jag mig dum som åkte nu,vad har jag för rätt att fira och njuta? Men sedan där nere såg jag hur även Italien rapporterade om kriget och Ukrainska flaggor hängde överallt. När jag mötte alla vänliga människor tänkte jag hur viktigt det är att vi värnar om varandra och ett fritt Europa där vi kan resa som vi vill och få vara trygga. Så jag försökte ta vara på resan och mötte våren i Toskana.
Du har rätt förstås, vi måste få fira och njuta ändå. Och att människor träffas och lär känna varandra över nationsgränserna är något bra som leder till färre konflikter i världen.
Härliga bilder! Vårsolen är en av de saker som man faktiskt känner att man fortfarande kan glädja sig lite åt! Vi har också haft fantastiskt och soligt väder här, ganska länge i sträck nu faktiskt!
Solen ka man verkligen glädjas över. Och den ser ut att komma i riklig mängd i veckan också när vi ska söderöver!