För det allra mesta brukar det ordna sig med språk och kommunikation på resa. Även om man inte pratar samma språk. Vill man förstå varandra så gör man det, brukar vi alltid hävda och det stämmer för det mesta. Men ibland kör det helt klart ihop sig och en tolk behövs. Andra gånger öppnas oväntade språkliga dörrar där man minst anar det.
Tågluffen i Östeuropa på 90-talet
1992 tågluffade jag och min syster i det gamla östblocket. Muren hade fallit några år tidigare, men väldigt mycket var ännu öststat. Till exempel fanns det i Prag bara 2 klädbutiker av västerländskt snitt. Nike och Benetton. Det vill säga med skyltfönster, kända klädmärken och kläder som hängts ut i butiken så att man kunde gå runt och titta själv. Resterande butiker såg ut som kemtvättar där man fick handla över disk av barska babushkor. Kläderna hängde bakom disk på långa stänger.
Den som ville handla fick göra det som på den gamla goda tiden på Systembolaget.
– Ett par byxor i storlek 38, tack. Och så fick men ett par bruna terylen-byxor överräckt till sig över disk. – – 200 blir det tack.
Bara att betala och hoppas att de passade.
Vi bodde enkelt i varje stad, inkvarterade i ett ledigt rum hemma hos privatpersoner. Och utan gemensamt språk med dessa familjer. De kunde bara landets egna språk och ryska. Men så kom vi på det. Familjerna vi bodde hos bodde ofta flera generationer i lägenheten och oftast fanns det någon gamme-lmorfar eller -farmor som var gammal nog att ha fått lära sig tyska innan murarna restes. Och jag kunde med min knaggliga skoltyska (detta var innan jag tillbringade ett år som utbytesstudent i Tyskland) hjälpligt kommunicera det mest basala med dem.
Amerikanerna i Kappadokien
I turkiska Kappadokien var vi med om en rätt lustig grej. Vi hamnade på samma dagsutflykt som ett amerikanskt par. Det visade sig snart att de inte förstod ett ord av guidens engelska, med turkisk brytning. Det slutade med att vi fick sitta hela utflykten och agera tolk åt amerikanerna. Översätta engelska med turkisk brytning till engelska med svensk brytning.
Läs också: 20 saker att se och göra i Kappadokien – våra bästa tips
På restaurang i Kina
I Beijing i början av 90-talet hamnade vi på restaurang utanför turiststråken. Menyn gick inte att förstå, vi hade absolut inget gemensamt språk med personalen. Inga bilder fanns i menyerna. Jag minns hur vi fick panik över tanken på att råka beställa in något helt oätligt. Komage! Eller orm eller något sött litet djur som satt i någon av burarna längs restaurangens ena kortsida. Hur göra?
Till sist fann personalen på råd och sprang helt enkelt ut på gatan och fick tag på en förbipasserande man som kunde engelska och kom in och hjälpte oss att översätta och beställa. Efter avslutat uppdrag fortsatte han helt enkelt till jobbet, eller vart han nu var på väg.
Skandinaviska på Färöarna
På Färöarna pratar man danska. Förstås, Färöarna tillhör ju Danmark. Försökte man kommunicera på svenska, så gick färingarna över till engelska. Det var ju rätt beslut förstås, vi förstod inte deras danska och de förstod inte vår svenska. Och engelska funkar ju alltid bara bra.
Men efter några dagar upptäckte vi det. Om man letade rätt på den allra äldsta gubben eller tanten i byn. Då kunde de i allmänhet en typ av gammalskandinaviska som vi förstod bara bra. De förstod också oss. Ett språk som verkar ha använts förr för att kommunicera, men fallit bort i den moderna världen.
Läs också: Vattenfallet Mulafossur och byn Gasadalur – vi besöker vägs ände och pratar med en söt farbror
I köket i Durmitor
Eller som i Durmitor nationalpark i Montenegro. När vi inkvarterade oss hos en gammal änka precis utanför nationalparken. På kvällen samlades vi som bodde i huset för natten nere i köket hos änkan. Elden sprakade i vedspisen, hon bjöd på bröd, kaffe och rakia. Inget gemensamt språk fanns, men med hjälp av den utbredda nationalparkskartan på bordet framför oss (och okej då, kanske också lite på grund av den frikostigt bjudna rakian) flöt på något sätt ändå ett samtal på. Om nationalparken, om möjliga vandringar. Gemyt och många skratt blev det.
Läs också: Vandring i Durmitor National park
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
