Ja men visst var det så mycket vi fick? Från att pandemirestriktionerna hävdes den 9:e februari till att kriget i Ukraina startade den 24:e februari.

2 veckor av framtidstro, planer, glädje och optimism. Vi övade oss alla lite försiktigt på att säga ”Vad kan hända liksom?” Så där naivt som vi alltid brukat säga det förut. Det är väl bara att planera, att åka, att göra, att våga? Upp till oss.

Snabbspola tiden

Jag går hela tiden runt med känslan av att vilja snabbspola tiden. Precis samma känsla som i början av pandemin. Ett otåligt uppdaterande av DN´s förstasida om och om igen. Jag vill inte vänta, veckor, månader och år. Jag vill veta hur det kommer att gå med världen nu. Få alla fakta på bordet med en gång.
Men det är ju inte så det funkar förstås.

Nordea och andra företag

Ett internt mejl inom Nordea har läckt till pressen. Där man uppmanar sina anställda att inte använda ordet ”krig” om det som händer i Ukraina. Utan i stället ”situation” och dylikt.

Jag har letat, men inte hittat vem som skrivit mejlet men det verkar ha skett i Danmark om jag förstår det rätt.

Alltså i ett Skandinaviskt land. Är demokratin, sanningen, freden och friheten alltså till salu så billigt i ett demokratiskt land i Västvärlden? Att man utan vidare kan tänka sig att att sälja den för ekonomisk företagsvinst i Ryssland?

Sedan har Nordea förstås tagit tillbaka. Men först efter att mejlet läckte.

Läs om varför jag lämnade Nordea för några år sedan här.

Samma med andra stora företag. Man drar sig ur Ryssland, men först efter att man själv fått strålkastarljuset på sig. Riskerar att drabbas av konsumenternas missnöje och badwill.

TUI ägs till 30% av en rysk oligark. Det är inte deras fel att det är så. De är oskyldiga. Men vem kan tänka sig nu att köpa en charterresa och veta att 30% av vinsten på min köp går till Ryssland?

Mycket på jobbet

Jaha, annars då? Som man säger.

Jag har fortsatt extremt hektiskt på jobbet. Vilket på sätt och vis känts lika bra. Man håller sig sysselsatt.
Christofer är på väg bort en vecka för att hålla i en militär utbildning.

Stegtävling

På jobbet kör vi en stegtävling. Jag går mina promenader och tränar som jag brukar, men inte just mer än så. Och med detta leder jag visst stegtävlingen.

Det är intressant ändå, för jag tycker ju att jag rör på mig för lite?

London och Amsterdam

Planeringen av London- och Amsterdamresorna kom helt av sig. Förstås. Men biljetterna ligger ju kvar bokade. Och inget i världsläget blir ett dugg bättre av att man stannar hemma heller. Så det är lite ”res medan världen står kvar-känsla” som gäller.

Men i morgon ska vi se om vi inte kan få till ett vanligt lite lagom naivt reseinlägg igen.
– Jag menar, vad kan hända liksom?

 

4 kommentarer

  1. Helena Granlund

    Precis så känner jag också. Efter att i två års tid ha nyhetsknarkat i hopp om att få se ett ljus i mörkret kunna känna hoppet om att resa utan restriktioner och munskydd så kommer detta och vänder upp och ner på allt. Vi hade just börjat ställs in oss på en härlig vecka i Grekland till sensommaren. Men nu känns det avlägset. Med Pandemin kändes iaf som man själv kunde påverka utgången, jobba hemma , hålla avstånd, inte umgås med massa folk m.m. Men nu.. allt hänger på en paranoid maktgalen man som hotar hela värden om den inte anpassar sig efter hans nycker. Det är helt galet.

    • Gunilla Yourstone

      Ja visst känns det värre med detta. Pandemin kunde inge rå för. Detta är skapat av en galen och farlig man.

  2. Igenkänning på detta. Vi började också se ljust på allt innan världen plötsligt blev extremt orolig. För första gången på länge måste jag säga att jag tappade inspirationen att skriva. Själva fick vi covid också (det var väl vår tur eftersom vi inte haft det förut). Tänk att en enda person kan förstöra för så många. Helt fruktansvärt. Men man måste ju fortsätta ändå, och försöka tro på något. För vad är alternativet liksom?

    • Gunilla Yourstone

      Ja känner mig också oinspirerad som aldrig förr. Tyvärr. Ja, vad gör man? 🙁

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.