Man kan vara den återvändande typen eller den upptäckande typen. Jag kände en gång en familj som åkte 30 år i rad till samma ort på Kreta.
Jag förstår absolut charmen. Det blir ju ett enkelt liv. Man vet var det är bäst att bo, vilken strand som är bäst vilken årstid, vilken restaurang som har godast souvlaki, vad man max bör betala för en flygtaxi. Man känner sig som ett proffs dag 1 när man landar, kan världsvant kryssa förbi alla andra som står med kartor utbredda och kliar sig i huvudet. Man slipper gå på nitarna, äta sönderkokt pasta till överpris, köpa snorklingutflykt fastän det är fel säsong osv.
Själv vill jag alltid vidare, se något nytt och ännu häftigare. Det finns ju så många spännande platser i världen. Ibland kanske alltför blasé och lättuttråkad. Angkor Wat. Gäsp. Jag jagar kickarna, helt klart.
Dessutom blir jag ju alltid novis var jag än kommer i världen. Så fort man börjar fatta på vilken sida i hemma-tunnelbanestationen man ska kliva på om man ska in mot stan, så är det dags att dra vidare om man säger så. Precis när man hittat en favoritrestaurang måste man överge den och leta en ny på nästa ort.
Att stå där med näsan i vädret i Singapore, Kotor, Rio de Janeiro och dra in doften, tatuera bilderna på näthinnan, för man vet att just hit kommer man förmodligen aldrig tillbaka.
Så underbart och så sorgligt på samma gång.
Sen blir man ju kräsnare och kräsnare också, ju mer man reser. ”Det var ok, men inte extra extra, liksom. Been there, done that. Next!”
Desto mer värdefullt och dyrbart då, de gånger man känner i hela kroppen att hit vill jag verkligen tillbaka. Dessa platser vårdar man ömt i sitt inre, kanske en dag att det kan bli läge…
Hit längtar jag tillbaka
Dessa platser har fångat mig hjärta, jag kan liksom bara inte glömma dem. Jag måste tillbaka.
Gozo, Malta
Det går inte att förklara, det är bara en känsla. Här kan jag tänka mig att köpa en lägenhet med takterrass och utsikt över halva ön. Pensionera mig en dag, köpa fårost i den lokala butiken, samspråka ett slag med frukt- och grönsakshandlaren. Följa det långsamma livet och årstiderna.
Läs om min resa till Gozo här.
Key West
En speciell känsla och stämning av lugn, frid och ro. ”I´ll do it tomorrow.”
La Digue, Seychellerna
Den som sett La Digues stränder, tycker i fortsättningen alltid lite synd om alla stränder man möter i världen. Man skakar bekymrat på huvudet, klappar stranden lite lugnande över sanden och säger tröstande.
– Var inte ledsen lilla vän, du är också fin. Men det finns bara en La Digue.
Läs om vår resa till Seychellerna här.
Fish River Lodge, Namibia
Den vackraste platsen på jorden? Vi kommer tillbaka.
Läs vårt inlägg om Fish River Lodge här.
Tealicious
Det plågar mig ständigt. Den där sista kvällen på restaurang Tealicious i Bangkok. Jag beställde in fläskfilé på en thai-sallad. Blev lite övermodig och uppmanade Dave att höja hettan på maten lite denna gång. Jag började ju vänja mig.
Och så blev det för mycket. Det godaste jag någonsin ätit och ändå klarade jag inte att få i mig allt. Lämnade en bit av portionen, tog min resväska, åkte ut till flyget och hem.
Skulle göra vad som helst för att få min tallrik tillbaka.
Hit har jag återvänt
New York
Tre vändor har det blivit till världens häftigaste stad. Egentligen inte med mening, utan för att man på nytt hamnar i sällskap som ännu inte varit där. Men jag kan absolut åka igen, kanske med mina barn som har kvar N.Y.
San Francisco
Ytterligare en favoritstad, fast hiskeligt långt bort. 18 år hann det gå mellan gångerna, ändå var allt sig likt. En stad åldras långsamt.
London
Första gången var jag 14 och på språkresa. Då var London ett skrämmande vidunder. Numera känns London tämligen lätt-tämjt och återvändandet är inte så mycket eget val, jobbet för mig hit med jämna mellanrum.
Paris
Ja men här hamnar man ju då och då?
Peking
Jag svalde upptäckarlustan och tog med Christofer hit som 40-års present, eftersom jag visste att det var hans stora dröm. För mig blev det en upprepning, men ändå inte. På 11 år var Peking en förändrad stad. Cyklarna var borta, hutongerna rivna (inte all, men många).
Läs mer: Bästa sakerna att se och göra i Peking
Yangshuo
Som ovan, även här hade staden genomgått en total förändring. Inte till det bättre, skulle väl jag säga, men det omgivande sockertoppslandskapet var sig likt som tur var.
Rom
Förstås, Europas klassiska weekend-städer kommer man tillbaka till då och då. Och vad gäller Rom, gör bara maten resan värd.
Korfu
En vacker ö, men nästa gång vill jag se något annat av Grekland.
Hit vill jag inte tillbaka och varför jag inte vill det
Burma
Vackert land, vänliga människor. Jag är så glad att vi åkte hit. Men tyvärr tror jag att landet redan sett sin bäst tid som turistmål. Med turistmassorna kommer allt att förändras. Jag vill ha kvar min bild av landet när det var som bäst.
Läs om vår resa till Burma här.
Las Vegas
Vi kom en eftermiddag, gjorde Las Vegas under en kväll och natt, lämnade när dagen grydde. Jag vill aldrig se Las Vegas i dagsljus.
Phuket-Teneriffa-Hurgada-Ayia Napa
Charterorter är helt enkelt inte min grej. Fyra resor tog det innan jag definitivt lärde mig detta. Jag gör inte om misstaget.
Haha, det där med charter har vi ju redan diskuterat. Ayia Napa och Phuket lockar mig inte ett dugg men Teneriffa är ju mer än bara Playa de las Americas. Allt beror på ort för mig. Jag är lite mitt emellan.
Jodå, jag återkommer till platser men inte för att jag vill känna det bekanta och veta var bästa restaurangerna är utan istället av precis samma anledning som du till Malta. Jag känner mig så otroligt hemma i St Ives att jag storgråter när jag går mot stationen för hemfärd. Varje gång. År efter år. Skulle flytta om jag hade råd men husen är oerhört dyra. Barcelona är en annan återvändarplats. Min typ av storstad med surrealism i varje hörn som alltid ger något nytt. Dessutom gillar jag att lära känna en fin plats och dess invånare ordentligt och inte bara skrapa på ytan.
Samtidigt är jag nyfiken och lite rastlös och ser gärna massor av nytt. Älskar tågresor när man får allt: landets utveckling, kontakt med människor, landskap…
I hemlighet smider jag planer att åka charter med Solresor till Tropea. Du skulle bara veta… 🙂
Men bara en gång förstås.
Jag känner igen mig i att bli lite ”kräsen” och vilja se något nytt. De flesta platser jag besökt känner jag inget större behov av att se flera gånger. Skulle dock gärna besöka t.ex. Regensburg i Tyskland igen där jag studerade några månader 2011, samt Teneriffa som jag ju faktiskt inte blev klar med, finns fortfarande mycket där som jag skulle vilja se och uppleva!
Ja, men det vill ju jag också, kom jag på. Åka tillbaka till Karlsruhe där jag pluggade -93/94!
Visst blir man mer och mer kräsen! Ställen vi gärna återvänder till: Nya Zeeland, Kina (för matens skull!)… Ställen vi inte vill återvända till: de flesta (eftersom vi vill se nytt)… Vi besöker sällan samma ställe mer än en gång, men några länder har det blivit flera repriser i: Kina, Marocko, Kenya, Ukraina, Polen, Italien, Island…
Kina vill vi också återvända till, fast till nya platser i Kina. Hongkong har vi ogjort och sen finns det massor av spännande nationalparker i västra Kina. Filar lite på en sån resa faktiskt…
Jag vill gärna se något nytt. Det finns så många underbara platser jag vill besöka och livet är så kort. Men… tillbaka till Nya Zeeland vill jag alltid (bodde där ett år för typ jättelängesen) och Island och Japan är jag inte på långa vägar färdig med. Vilken natur och kultur! Dottern planerar att studera i Japan efter gymnasiet och då kan hon räkna med många besök 🙂
Ja, Japan i höstfärger kan jag känna att jag skulle vilja uppleva!
Efter att ha läst flera blogginlägg…. Så undrar jag en sak…
Varför provar ni inte att flytta utomlands ett tag? Då blir det en nya dagliga utmaningar… Kanske ett nytt språk, ett nytt land, ett nytt jobb?? Why not?
Ja du Kajsa, det är ju en relevant undran. ?
Vi har 4 st barn i tonåren som bor varannan vecka hos oss och varannan vecka hos annan respektive förälder. Då blir man väldigt låst. Kan inte flytta med barnen och inte utan. Sedan har inga av barnen den önskan heller. De har kompisar, flickvänner, hästar mm här i Umeå och trivs.
När och om barnen, så småningom klarar sig själva i en framtid, kommer vi nog att hitta på nåt roligt som att tex flytta utomlands. ?
Det finns SÅ många ställen jag gärna återkommer till. Älskar att känna mig lite van, och lite närmare själen varje gång på något sätt.
Fast, allra mest gillar jag nytt.
Jag jagar inte nya länder (även om jag håller räkningen hyfsat) och min resebudget ligger säkert till 75% på om inte ställen så iallafall länder jag varit i tidigare.
Tänker att det nog handlar lite om syftet med resan också. Och i mitt liv – mitt i småbarnsår och allt – så sätter jag inte det själv varje gång så att säga (för att komma med en underdrift). Men jag ska nog hinna med mycket nytt, det finns mycket resetid kvar. Vilken tur. 🙂
Ja nytt är spännande, men allra viktigast är att det blir en bra resa och att alla blir nöjda! 🙂
Jag älskar att upptäcka nya platser, men det finns också väldigt många platser som jag gärna återvänder till. En av de platserna är faktiskt en plats som du nämner att du inte vill tillbaka till, nämligen Las Vegas. Innan jag kom dit första gången så trodde jag att jag inte skulle gilla staden, men så blev det tvärtom istället. Så roligt att man kan känna så olika, men tur är väl det också 🙂
Vi tyckte Las Vegas var skithäftigt, men om vi hade stannat längre hade vi hatat stan, typ. Det är därför jag inte vill tillbaka, det ska liksom bara vara ett tillslag på den stan. 🙂
Haha, rolig jämförelse med tunnelbanan. Jag lär mig ALDRIG det där. Inte ens i Stockholm även om jag hade det lite på känn nu häromveckan vart jag skulle gå i Sundbyberg och på T-Centralen. Snart dags att överge den staden annars… 😉
Ställen jag gärna återvänder till är ju så klart Manchester. Fotboll och sånt. Annars är Lugano en fin stad som jag gillar läget på, med sin kuperade miljö och fina kvarter längs strandpromenaden. San Francisco var ju helt fantastiskt så jatack, gärna igen fast kanske allra helst Yosemite. New york, ja dit ska jag igen i april så.
…men allra helst upptäcker jag något nytt. Det bästa av allt? Jag har HELA Asien kvar! Hela!
Haha, när jag bodde i Stockholm visste jag precis på vilken klinkerplatta i golvet jag skulle stå på för att komma på och av rätt vagn optimalt. Men för varje år glömmer jag bort Stockholm mer och mer märker jag när jag kommer ner.
Det är ju ett sjysst tänk att det är lyxigt att ha en hel världsdel kvar. Annars är det ju lätt hänt att man blir rese-stressad också.
Det är dubbelt det där. Att åka tillbaka eller att bara åka till nya platser. Jag har absolut några resmål som jag återkommer till om och om igen. Det är Koh Lanta, där jag arbetat i skolan och där jag verkligen känner mig hemma. Sedan är det Zanzibar, där jag som lärare har haft förmånen att delta i skolutbyten med gymnasieelever och som också är en härlig plats att återkomma till och sist men inte minst är det faktiskt Burma/Myanmar där jag också arbetar ideellt genom en organisation som heter Teachers Across Borders. Jag älskar Myanmar och åker tillbaka i vinter för att fortsätta arbetet.
Ja både nytt och gamla favoriter kan vara trevligt. 🙂