På Guadeloupe, på ön Basse-Terre finns ett helt gäng vandringsleder uppe i bergen i Guadeloupe Nationalpark. Den vandring som vi hört talas om innan och bestämmer oss för att göra är den upp på Guadeloupes högsta berg och tillika vulkan, Soufrière. Med sina 1467m är hon inte bara högst på Guadeluope utan i hela de mindre Antillerna.
Det är längre än vi tror att åka. Vi bor på rätt ö men längre norrut och på denna bergiga ö är vägarna smala, krokiga och långsamma. Att snirkla sig ner från Langely Resort till startpunkten för vandringen tar nästan 2 timmar. Och så ska vi ha oss en lunch också i Saint-Claude innan vi kör igång.
Vi har läst innan att leden upp på toppen är avstängd sedan i höstas och på obestämd tid på grund att jordskredsrisk. Så vi har varit osäkra på om det går att ta sig ända upp eller ej. Men åtminstone leder runt om vulkanen ska det finnas, ha vi läst oss till.
Väl på plats, på parkeringen på 950 meters höjd, visar det sig dock att det finns en ny led upp, fast från andra hållet. Man får alltså börja med att runda vulkanen och sedan gå upp från baksidan. Gott så. Vi kör igång. Till en början går leden längs en stenlagd gång och trappor. Omgivningarna är frodig regnskog. Typ.
Sedan är vi uppe över trädgränsen. En asfalterad väg leder framåt över vulkanens sida. Först kommer den gamla leden. Ordentligt överkryssad och försluten. Sedan den nya.
Men nej, Christofer känner direkt att detta är inget för honom. Brant och med stora stenblock som ska forseras. En mardrömsterräng för honom numera. Men han vill absolut att jag ska gå upp.
– Nej men det är för långt säger jag, 2 timmar enkel väg enligt skylten. Så länge kan du ju inte vänta.
Men Christofer kan gå en alternativ led som fortsätter här nere, säger han. Och vi kommer överens om att jag ska gå en bit och sedan vända. Vi kan ringas, resonerar vi.
Det är bara det att täckningen är noll här uppe. När jag kommit en bit provar jag att ringa, men kommer inte fram. Det känns lite olustigt.
Jag möter många vandrare. De flesta verkar ha börjar betydligt tidigare än oss. Men jag älgar på rätt bra uppför stenblocken. Plötsligt är jag vid första hållpunkten, Col de l Echelle på 1264 m.ö.h. Dit det enligt skyltarna skulle ta en timme. Men jag har bara gått 30 minuter. Betyder det att jag bara har 30 minuter kvar till toppen? Men vi kom överens om att jag inte skulle gå hela. Samtidigt ropar toppen på mig.
Då kommer regnet. Inget milt litet karibiskt droppregn, utan ett tropiskt ösregn! Det avgör saken. Det är dags för mig att vända neråt.
Regnet fortsätter och nere vid träffpunkten syns Christofer inte till. Fortfarande ingen täckning. Jag börjar gå lite planlöst i den riktning han försvann. För att inte bara bli stående i regnet.
Och där kommer han ju. Har haft en bra tur han också, med utsikt över en liten vulkansjö. Vi hittar flera ställen där marken ryker och sjuder. Sulfatdoften ligger tung. Detta är en vulkan som lever!
Vi vandrar ner igen. Jag gillar inte när vi delar på oss på resa. Egentligen. Det framkallar alltid någon form av katastrofkänsla i mig.
Nere vid parkeringen igen upphör regnet. Och här finns bassängen för bad i varma källor. Ett bra sätt av avsluta vilken vandring som helst på.
Fakta om vandringen
Vandringen upp på Soufrière tar någonstans mellan 4 och 6 timmar. Den gamla leden är alltså avsträngd, men det går fortfarande att ta sig upp på toppen.
Under våra dagar på öarna är Soufrière ständigt täckt av moln, så en av de mer avancerade sakerna med denna vandring är nog att hitta en molnfri dag så att man får utsikten från toppen.
Vandringen startar vid Parking des Bains-Jaunes. Bara att rutta med Google Maps. Vid parkeringen finns också en bassäng med varmt vatten uppvärmt av vulkanen,.
Utrustningen här är bra vandringsskor och vind/regn-jacka. Det blåser rejält på toppen och regn kommer ofta. Jag hade vandringsstavar och det tror jag var huvudanledningen till att jag kunde gå så snabbt uppåt.
Läs också: 11 saker du behöver veta innan du reser till Guadeloupe
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Kan trösta er med att ni förmodligen såg lika mycket som om ni nått toppen :). Vi gick ju den gamla leden jag tror 2 timmar upp och 2 timmar ner men minns att när man var däruppe var det mest dimma och att man kunde kolla ner i hål som det kom rök ur och som luktade ruttet ägg (vi lyckades timea vulkanutbrottet i Grindavik Island för några år sedan och himlen var klarblå och lavan sprutade helt annan upplevelse). Så jag tror ni fick det bästa ändå 🙂 (och en pool för den var inte byggd när vi var 😉
Nä det var det jag tänkte också, att jag kommer ändå inte att se något. 👍
Bra jobbat uppför, trist med vädret förstås. Kul att se att du är på benen igen.
Hehe, detta var innan magsjukan. Efter hade jag aldrig orkat. 😅