Vilka dagar vi hade ute i stugan i Järnäsklubb innan vår lappländska roadtrip! Hur ofta ligger havet helt stilla i flera dagar i sträck? Nej just det, och vi såg verkligen till att utnyttja tillfället till att paddla havskajak så mycket vi bara orkade.
Våra nya kajaker var ute och paddlades mest helt tiden. Dagar som kvällar. Vi paddlade ut till sjöfåglarnas stenar mitt där ute i havet. Vi paddlade till ön Grisselklubben, gick i land och badade från klipporna. Både med och utan badkläder. Vi paddlade bort till Järnäsklubbs skärgårds-café, Café Lotsen. Drog upp kajakerna bredvid alla snofsiga segelbåtar och köpte varsin glass med flytvästar på och allt.
Två av oss har kantrat och vält. Båda dock på grunt vatten. Vi har pumpat vatten ut kajaker (tur att Christofer är Mr Gadget och köpt alla tillbehören), vi har lärt oss hantera stora vågor och vågor som kommer in rakt från sidan.
Någon av oss har lyckats gå på grund. Och kommit loss igen. Någon av oss har sprejat sin kajak randig.
Vi har blött ner oss, bränt upp oss i solen, byggt överkroppsmuskler och skinnflått våra händer.
Upplevelserna där ute i det stilla vattnet, i solen, värmen och mitt bland sjöfåglarna har varit helt överjordiska. De här kajakerna är helt enkelt vårt bästa köp på länge.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Jag har verkligen blivit nyfiken på kajakande den här sommaren! Har bara gjort det en gång, på Nya Zeeland. Men det verkar som ett så fint sätt att få komma ut i naturen och upptäcka via vattnet.
Fint att läsa om er upplevelse! Och det lät minst sagt lite jobbigt det där med att välta och behöva pumpa ut vatten…
Det är ju nackdelen med kajakandet. Att man förr eller senare slår runt. Ungefär som med långfärdsskridsko, att man förr eller senare går igenom isen. 🙂
Vi köpte också kajaker i våras. I och ur är svårast, vi tränar för fullt på att klara bryggor, sandstränder och olika klippor. Det går så där men kul har vi. Vid senaste turen valde vi att sitta kvar och fika i kajakerna för det var så svåra klippor att kliva ur på, mysigt det också.
Ja det kan verkligen vara en utmaning att komma i och ur. Vi hoppade iland utan problem vid ”vår” ön under högvatten och sen åkte vi ut vid lägre vätten och hade jätteproblem. 🙂
Bilderna ser helt magiska ut. Och ändå kryper det lite i kroppen på mig. Eller inte lite. Utan mycket. Jag kan ha helt fel men jag får lite av en panikkänsla. Jag gillar att titta på vattnet men har skräck för vad som finns där under och något i mig får mig då att känna att jag liksom sitter fast i kajaken och inte skulle ta mig loss.
Eftersom jag aldrig testat har jag säkert helt fel.
Tills vidare är jag tacksam för att jag får njuta av era underbara bilder och berättelser.
Mja om man är rädd för vattnet är kanske inte kajaken rätt plats. Man är ju ganska oskyddad. Och inte läge att få panik.