Varför reser jag? blev jag tvungen att fundera ett varv på idag, när bloggen ResaMedvetet publicerade ett inlägg på detta tema.

Förstås finns många svar, men essensen för mig ligger någonstans här:
För att då och då i livet få befinna mig någonstans i en annan del av världen, ute på resa, mitt i en fantastiskt naturupplevelse, eller möjligen annan typ av mycket visuell upplevelse och få överväldigas av det som är omkring mig. Vara helt och fullt i nuet, njuta och känna att jag lever till 100%. Det är den “kicken” som gör att jag bara måste resa igen och igen.

När jag så tänker på vilka dessa tillfällen har varit genom resorna hamnar jag påfallande ofta i en solnedgång eller soluppgång.

Då är naturen och världen som störst!

5 fantastiska platser för en soluppgång, skrev vi om för två år sedan. Fler fantastiska solnedgångar har tillkommit sedan dess, Här, här och här.

Men soluppgången då? Solnedgångens lite märkvärdiga och pretto storasyster?

Solnedgången är leasure och avslappnad. Tar livet med en klackspark. Gott om tid att släntra på plats. En drink i ena näven och kameran i den andra.

Soluppgången är mer stiff ändå. Det ska ställas klockor, åkas iväg någonstans i beckmörkret. Visst fryser man lite också? Sen ska det kuras på någon klippa eller pagod. Väntas på fastande mage. Och inga drinkar i sikte här minsann. Utan lidande och elände så långt ögat når.

Men sen när den kommer. Oh my good! Då är allt glömt och förlåtet.

Här kommer våra bästa soluppgångar någonsin.

Bagan, Burma

Till Bagan i Burma kommer man för att se solen gå upp och ner. Resterande tid på dygnet pillar man rofyllt naveln på hotellet.

Man ska vara uppflugen på en av de (fåtaliga) pagodor där det är tillåtet att klättra. Och så ska man njuta. För hur ofta ser man något sånt här?

Adams Peak, Sri Lanka

Inte den mest lättillgängliga av våra solnedgångar. 5500 steg uppför berget Adams Peak tog drygt 3 timmar. Vi hade tur som fick plats i första raden mot soluppgången. Många andra stod bakom oss och höll upp sina kameror på måfå.

Och vilken soluppgång sedan!

Simons Town, Sydafrika

Undantaget som bekräftar regeln. För den här soluppgången var nästan inte alls jobbig. Den ägde rum utanför vårt sovrumsfönster. Bara att svepa om sig morgonrocken och plocka upp kameran.

Om det inte vore för det där obligatoriska morgondoppet vill säga.

Nemrut Dagi, Turkiet

Ett berg 8 mil från Syriska gränsen. Totalt okänt för de allra flesta i Sverige. Inklusive min turkiskt taxichaufför i Stockholm senast. Ändå är vi här en majdag när kriget i grannlandet härjar som värst. För att vi nu en  gång har sett bilderna och helt enkelt måste hit. Så där som det brukar vara för oss.
Lugn, harmoni och vänlighet i ett brutalt krigs skugga. Vi möter flyktingarna, men märket annars inget.

Vi beger oss upp på toppen för både solnedgång och soluppgång. Sova får man göra i nästa liv.

Där är Syrien.

Koh Rong, Kambodja

Klassisk paradisö-inramning, en morgonpigg tupp och så är man väl i hamn? Eller?

Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler resetips och reselistor i ditt flöde!

 

 

Etiketter

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *