Bestigning av Tjeldbergtind – vårt eget husberg i Kabelvåg

Hur toppar man Mannen från igår liksom? Nej, vi förstår ju själva att det kan bli svårt. Likväl måste man ju försöka. Ny dag, ny topp!

Läs också: Bestigning av Mannen – Lofotens kanske vackraste topp

Först är vi inne på Festvågtind ovanför Henningsvær. Men så läser vi omdömen som ”Väldigt brant och halt”, ”Lösa stenar” och ”Den svåraste vandringen vi gjort i Lofoten”. Nej, Christofer stegrar sig och vägrar hindret. Inte brantare och svårare än Mannen vill han ha. Det räckte till och utgör gränsen.

Valet faller i stället på Tjeldbergtind mellan Kabelvåg och Svolvær. Nära och praktiskt från vårt boende Statsbuene i Kabelvåg, dessutom. Beskrivs som en vandring man kan ta med barn på.

Här börjar vi i fjällbjörkskogen och med noll eller begränsad utsikt den första halvan av vandringen. Sedan kommer man upp på kalfjället och får valuta för insatt kapital så att säga. Magnifik blir utsikten först på slutet när man kommer längst ut mot havet och klippan störtar sig ner 400 meter lodrätt. Så där som klippor gärna gör just i Lofoten.

Denna topp är inte lika välbesökt som Mannen, vi är några få sällskap, men inte mer än så. Som vanligt dröjer vi oss kvar på toppen, ser sällskap komma och gå. Det norska tjejgänget, där en av tjejerna är höjdrädd och mer eller mindre får dras ut till yttersta punkten av väninnorna. För bilden måste ju tas. Christofer assisterar med fotografering.
Det svenska paret med bäbis i bärstol, där paniken bubblar i hennes röst varje gång han närmar sig bergskanten och avgrunden med bärstolen på ryggen.

Idag har vi lärt av misstaget och har lite fika med oss att avnjuta på toppen. Jag har kostat på mig en ny matchande vattenflaska också igår på Vikingamuseet.

Från toppen ser vi ner på vårt Kabelvåg. Där är vår pir och vår fyr. Vårt boende!

Åt andra hållet Svolvær och det som vi redan nu vet ska bli morgondagens utmaning. Djevelporten med sina Sherpatrappor.

Två kråkor gör oss sällskap. Helt klart mor och barn. Den lilla kråkan är synbart upprörd av tanken på att nu behöva försörja sig själv.
– Var är maten mamma, skriker den i stora kråkans öra. Stora kråkan spelar oberörd.

Fikat är slut och det har blivit dags att bege sig ner. Till dagens fortsatta äventyr med lunch i Henningsvær och bad på Rørvikstranda.

Fakta om vandringen

Tjeldbergtind gäller för att vara en enkel och till och med barnvänlig toppbestigning. Vi tycker dock att ansträngningen och brantheten var likvärdig med Mannen. Enda skillnaden är att Mannen är ”exposed” medan Tjeldbergtind inte innehåller några svindelpartier förrän alldeles på slutet. Den är alltså bara enklare för den som har svindel eller höjdrädsla, inte ansträngningsmässigt.

Utsikten på toppen är magnifik och väl värt ansträngningen. I klass med Mannen är det dock inte.

Vandringen tar 2 timmar effektiv vandring. Vi tog 3 timmar på oss med lång rast på toppen.

Google Maps visar fel startpunkt. Om man följer Google Maps anvisningar ska man stanna vid parkeringen där asfalterad väg slutar och inte köra fram sista biten på grus.

Var vi bodde

Under vår resa till Lofoten bodde vi på Statsbuene i Kabelvåg, ett självserviceboende i sjöbodar, så kallade Rorbuer, direkt vid vattnet. Stugorna var lite utdaterade inredningsmässigt, men vi tyckte att sjöläget och utsikten kompenserade för detta med råge.

Läs också: 15 saker att göra i Lofoten – våra bästa tips

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.