Att ta sig runt på Färöarna är rätt enkelt. Man har under de senaste årtiondena investerat rätt hårt i tunnlar. Mellan öarna under havet och genom bergen på öarna. Man kör från yttersta öster till yttersta väster i ögruppen på mindre än 3 timmar.

Men det finns några öar som inte förbundits med övriga via tunnlar eller broar. Varav Kalsoy är den mest intressanta. Spaltmeter har skrivits på internet om att ta sig dit. Och för all del därifrån.

Klaksvik

För till Kalsoy går en färja. Färjan går några gånger per dygn och tar som max 13 bilar. Om man har tur. Ibland bara 10. Beroende på hur stor varje bil är. Lokalbefolkningen har företräde. Turister medföljer i andra hand. Det ryktas om att man måste vara på plats minst en timme innan avfärd.

För oss känns det lite stökigt. Att inte veta om man kommer med färjan dit. Att inte kunna boka innan. Att inte veta om man kommer tillbaka igen med önskad färja.

Vi frågar i receptionen på vårt hotell. Nej det räcker att vara där en kvart innan säger tjejen glatt. Och att köra till Klaksvik där färjan går tar ju bara en halvtimme.

Kalsoy sett från Kunoy

Okej. vi gillar liksom inte att späka oss i onödan. Det gör vi inte. Startar ändå i god tid. Tycker vi. Men det tar inte en halvtimme att köra, snarare en timme. När vi kommer fram till Klaksvik är både väntefilerna redan fulla med bilar. Vi räknar. 16 bilar före oss. Skit också. Men vi har ju resten av de norra öarna gjort, så vi kör därifrån. Åker till till Vidoy och sedan Kunoy. Får en bra dag ändå på det hela taget.

Färjan som vi inte kom med.

Men att missa Kalsoy? Är det vår stil? Skulle inte tro det. Vi har en chans till. Dagen efter, söndag är vår sista dag på Färöarna. På kvällen klockan 23:30 går färjan hemåt mot Danmark. Men söndagar går det ännu färre färjor än övriga dagar till och från Kalsoy. Bara 3 stycken. 14:20-färjan tillbaka blir tight om vi ska hinna det vi vill på Kalsoy, 17:35 blir perfekt. Men tänk om den blir full och vi inte kommer med tillbaka? För då går den sista 22:35. Och då ska vi stå incheckade och klara på kajen i Torshavn. Inte vara på Kalsoy 1 timme och 20 minuter bort.

Stressigt och nervöst? Ja utan tvekan. Men klart vi kör. På söndagen satsar vi allt. Beställer frukostpåse att ta med. Bränner upp till Klarksvik rekordtidigt. Hamnar först i den där bilkön. Hurra. Malligt sprätter vi runt på kajen när de andra bilarna anländer. Tuggandes på vår take-away-frukost. En timme innan blir det fullt. Igen.

Först i kö!

Vi och 11 bilar till rullar på. Jubel och kalas! Ballonger till alla barnen, höll vi på att säga, för vädret är perfekt. Strålande sol. Vi kunde inte ha valt en bättre dag för Kalsoy. Vi turister för dagen ler mot varandra i samförstånd.

Hurra vilken härlig dag!

Fast. Vad är det där? En litet, litet dimstråk som slingrar sig runt Kalsoy där borta?

Färjan är framme på 20 min. Vi rullar av först. I kompakt dimma. Kalsoy har hela 4 tunnlar. På den lilla smala ön. Och vi ska längt upp i norr. Kör igenom den första tunneln. Och här har dimman lättat! Det var väl det vi förstod.

Men efter tunnel 2 ligger dimman tät igen. Samma efter tunnel 3. Vi håller andan. Hur ska det se ut på andra sidan 4:an? Men ve och fasa, dimman är som en gröt. Vi ser knappt handen framför oss här i Trøllanes. Jag har skärmdumpat en beskrivning av hur man hittat starten på dagens vandring. Det är tur. För i denna dimma tappar man orienteringen och har ingen aning.

Här bakom den röda grinden ska det vara

Vi är förstås fast besluta att gå upp hur som haver. Livet har lärt oss att man aldrig vet. Särskilt inte med dimma. Den kan ligga bergfast hela dagen. Envis som en marockansk bergsget. Som den gjorde i Morskie Oko i Polen. Den kan också bölja fram och tillbaka och till och med försvinna som det gjorde på Madeira. Det är bara att göra jobbet, gå upp och hoppas på det bästa.

Vi knatar på. Uppför. Grässlänter. Får. Hur ser det ut? Var är havet? Finns det ett stup? Alldeles intill oss? Vi har ingen aning. Så efter 40 minuter skymtar något i dimman. Det är fyren. Vi är framme. Vi ser en glimt av havet nedanför oss. Lite land på andra sidan. Det var där vi stod på fågelklippan i Gjogv häromdagen ju!

Jaha. Vi är här i all fall. Och ser havet. Jag mixtrar lite med packningen. Tittar upp med en hastig blick. Och wow, där det nyss var en dimvägg reser sig nu en klippa! Och så borta igen. Vilken pulshöjning.


Klippan kommer och går några gånger. Ackompanjerad av oh´s and ah´s från den församlade gruppen vandrare. En klippa bortanför fyren träder fram. Och försvinner. Ett gäng ungdomar går ut på den smala, smala stigen, omgiven av stup på båda sidor. Definitivt inget för Christofer. Men jag vågar inte heller. För sveper dimman in blir man kanske fast där ute? Om man inte ser vägen tillbaka.

Ytterligare en klippa bakom oss kommer fram. Och försvinner. Dimman böljer ständigt fram och tillbaka här ute på Kalsoys nordligaste spets. Oförutsägbar. Gäckande. Omtumlande.

Så småningom vandrar vi tillbaka igen. Mer än så här kommer dimman inte att avslöja för oss idag. Känner vi.

Jag tittar på klockan.

– Om dimman fortfarande ligger över reste av ön, säger jag till Christofer. Ska vi åka ner till färjeläget då? Och kanske ta 14:20 färjan ändå? Vi hinner. Om det inte är för många bilar i kö? Så slipper vi oroa oss för att komma med 17:35.

Så får det bli. Vi rullar in i väntefilen som bil nummer 9. Bakom oss fylls det snabbt på med bil 10, 11, 12 och så vidare. Köper sagolik fish and chips i kiosken i hamnen. Och en kaffe till Christofer. Rullar på färjan när den kommer. Som näst sista bil, för nu blir vi bara 10 som ryms denna gång.

Vi tog oss till Kalsoy. Och tillbaka. Och dimman var inte kompakt. Den var generös och givmild mot oss idag och lät oss få en glimt av det som kan vara den här jorden allra, allra vackraste plats. Längst ut på Kalsoy.

Även om det skär i hjärtat när jag tänker på hur det också hade kunnat se ut här ute. Om vi kommit en dag utan dimma.

Att ta sig till Trøllanes

Som sagt, Färjan över till Kalsoy är en riktig flaskhals. Men jag tror att man vill ha det så. För att inte den känsliga miljön här ute ska översköljas av turister.

Färjan över tar alltså bara som max 13 bilar, oftast färre. Den går inte att förboka och lokalbor har alltid företräde hur länge du än köat.

Färjetider till Kalsoy hittar du här.

Som gående kan du docka alltid åka med färjan. Då väntar en anslutningsbuss i hamnen på Kalsoy. Funkis om man bara ska göra vandringen. Vill man göra fler stopp, som vi tänkt från början, så blir det nog mer komplicerat med bussen.

Vandringen till fyren börjar längst norrut i den pyttelilla byn Trøllanes. När du ser den röda grinden från bilden ovan vet du att du är rätt.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och Instagram.

 

6 kommentarer

  1. Vilket sagolikt vackert ställe! För mig som bara ser bilderna gör dimman ingenting, tvärtom bidrar den ju till ännu häftigare vyer när de ligger som ett lock nedanför! Härlig story!

    • Gunilla Yourstone

      Ja men för mig var det vackrare än vad bilderna lyckad förmedla. Och att bild-googla gör smärtsamt ont. 😅

  2. Jag måste definitivt tillbaka till Färöarna, det visste jag redan innan. Vi missade ju en dag pga att planet inte skulle kunna landa i dimman och då rök Kalsoy för vår del. Minns det fanns någon staty vid största byn också. Nästa gång!

    • Gunilla Yourstone

      Ja det finns en staty också men på grund av sommar var det ingen idé med den. Klart du måste tillbaka! 😊

  3. Vilket äventyr! Och vilka underbara bilder det blev. 🙂

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *