Vandring i Transsylvanien känns som en självklarnet, men hur och var? Hela 4 olika bergsmassiv finns att tillgå, Busegi Mountains, Fagaras Mountains, Ciucas och Piatra Craiului National Park. Vi googlar och googlar (vi brukar ju vara bra på sånt här!?), men inte ens minsta lilla ruttförslag i begriplig form uppenbarar sig i resultatlistan.
Till slut ger vi liksom upp och bokar en dagsvandring med Brasov Day Tours.På söndagar har de en gruppvandring som kan variera lite beroende på deltagare, väder och vind osv. Eftersom vi varit med förut, anar vi att så här en bit in i september kan vi mycket väl vara de enda vandrarna för dagen.
Mycket riktigt, vår guide mailar kvällen innan och i stället för att infinna oss vid turistbyrån i Brasov 9:00 hämtar han upp oss direkt på hotellet. Det är bara vi som ska med. Förstås. Vi får alltså en hel dags privat tur med guide för 70 Euro.
Lite tufft är det ju för Gunillas kontrollbehov att bara bli ivägkörda så här. Vi ska till Piatra Craiului National Park har guiden bestämt. Tänk om det inte är bra nog, om det är för lätt? Guiden kanske tror att vi faktiskt är så gamla som våra pass indikerar och kör en leasure vandring för trötta 45-åringar? Eller tänk om det blir för mycket skogsvandring, borde man varna redan nu för att skog det har vi liksom hemma också? Eller för lite utsikt, för skräpig natur? Det finns förstås miljoner saker att noja över för den som bara vill.
Vi kör till byn Zarnesti och parkerar en bit in längs en skogsväg. Vi är långt ifrån ensamma, halva Rumänien tycks vilja vandra just här (för lätt, för skräpigt, vad var det jag sa??)
Där det i exempelvis Durmitor National Park i Montenegro finns en informationsstuga bemannad med skogvaktare, gratis kartor med alla leder utmärkta och tydliga skyltar, finns här bara en bil på tomgång med en sliten skogvaktare med skäggstubb, som rökande och på rumänska tar upp en parkavgift genom sidorutan.
Där hade vi i alla fall rätt, vi hade inte klarat oss så bra här på egen hand utan vår guide…
Vandringen inleds genom en canyon. Sedan stiger vi brant ett tag genom en mörk och trolsk skog. Vi passerar ett förvirrat asiatiskt par som inte verkar veta riktigt vart de ska gå. (amatörer, privat-guide is the way to go…).
Så öppnar sig skogen och blir till sluttande alpängar . En herde och alla hans hundar (plural måste det vara eftersom vargen äter upp dem i en rasande takt, får vi veta av vår guide) vaktar en stor fårhjord. Idylliskt som i en Disneyfilm!
Så dyker Cabana Curmatura upp, porten till all vandring i Piatra Craiului National Park. Här sitter man med solen i ansiktet på en glassig altan. Med cabanans hela hund-park strategiskt utplacerad under borden. Fläsk och bönsoppa serveras i bröd (det är här hundarna kommer in, för ingen orkar ju dra i sig allt det där brödet som soppan genererar).
Riktiga hard-core-vandrare och mountinbike-cyklister omger oss på alla sidor. Det är tyrolerhattar, vandringsstavar, och ryggsäckar med veckopackning vart vi än vänder blicken (eller kameralinsen om ni så vill).
Nu börjar det bli roligt på allvar!
Vår entré till cabanan skedde 30 minuter innan utsatt tid och vi har uppenbarligen bestått någon form av test, för när vår guide i morse uttryckte sig lite vagt om vandringens exakta sträckning, får vi nu veta att en toppbestigning av Piatra Mica Peak på 1816 meter väntar härnäst.
-Vi har 400 meters stigning kvar och bara en kort bit av dem måste vi klättra längs bergskanten men hjälp av stålvajers, säger han i betryggande ton.
Vi är på förstås, som vanligt. Gunilla har släppt både skepsis och kontrollbehov, för den här killen verkar man ju helt klart kunna lita på.
Vi sliter oss från altanen och solgasset. Hundarna får sina rättmätiga bröd och toppbestigningen börjar.
Granskog först och sen kommer utsikten. Och så småningom klättrandet och stålvajrarna. Sjukt cool vandring och mäktig utsikt blir det nu. Vi når toppen på Piatra Mica Peak en timme efter avslutad lunch. Formidabelt!
Sedan ner igen och det är nu det börjar bli riktigt jobbigt. 1000 meter ner längs ett underlag som rullar och glider under fötterna. I framtiden ska vi svälja stoltheten och använda stavar, lovar vi oss själva.
Vi är nere vid 4-tiden, tillbaka på hotellrummet vid 5 och framåt 6-snåret sitter vi så på en av Brasovs toppnoterade uteserveringar med belöningen uppdukad framför oss!
Vandringsfakta
Startpunkt Zarnesti: 757 m.ö.h.
Cabana Curmatura: 1470 m.ö.h.
Piatra Mica Peak: 1816 m.ö.h.
Stigning: 1059 meter
Vandringstid: 6 timmar inklusive lunchrast
Vandringslängd 11,2 km
Välkommen att gilla 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och vandringar.
Jag blir grön av avund! 🙂 Det låter som en vandring i vår smak så Transylvanien hamnar på vår vandrings-bucketlist 🙂
Ja riktigt trevlig vandring var detta! Tyvärr är rumänerna dels väldigt förtjusta i friluftsliv och dels har de en väldigt dålig vana att slänga skräp i naturen, så det gäller att ta sig så långt bort från ”allfartsvägarna” som möjligt. Ytterligare en anledning att vandra med guide alltså…
Naturmässigt var det i det närmaste identiskt med Montenegro, som vi vandrat i för några år sedan.
Men vad ni traskar. 11 km lång sträcka. 🙂 soppa i bröd ser ju inte dumt ut, inte vyerna heller!
Jo det var en ”stärkande” heldag! 🙂 Lite träningsvärk dagen efter blev det allt. Men riktigt mäktig vandring.
Wow! Vilken vandring, vilken miljö. 🙂
Ja, superhäftigt var det! 🙂
I vanlig ordning så underhållande läsning :). Och vilken fantastisk natur.
Tack! Ja en sån här vandring kan man leva på länge.
Ser ut som ett fint alternativ till Alperna 🙂
Ja, vi tyckte att det var väldigt likt Durmitor i Montenegro också, där vi vandrade för ett par år sedan.
Trevligt inlägg. Känner igen flera miljöerna från min vandring där i somras.
Ja det är fina vandringar där. 🙂
Wow, beautiful photos of Piatra Craiului mountains! We climbed to Piatra Mica on the other side, from Zanoaga meadow and descended to Curmatura hut on the steep part, going down the chains and cables. It wasn’t the most relaxing hike but I will surely remember it!
Yes it is a beautiful area. We would love to come back some day.