Idag följer vi solen. Mörka moln ligger över de centrala delarna av La Gomera. Men längs södra kusten ska det vara soligt och fint.
Vi har hela tre stycken vandringsböcker med oss på resan hit. En på svenska och två på engelska. I La Gomera – The finest costal and mountain walks av Klaus och Annette Wolfsperger hittar vi den perfekta vandringen för dagen.
Så nära grön pist det går att komma på La Gomera, 3 timmar, ”bara” 500 höjdmeter att stiga och falla, samt totalt endast 6,2 kilometers vandring.
Samt, inte minst, en förhoppning om ett havsbad i halvlek. ”The beach is only suitable for bathing when the sea is calm”, säger vår bok, men inte går det väl någon sjö att tala om idag?
Vandringen kan startas i Alajero av den bussburna, men har man bil, kör man bilvägen ner mot Quise. Strax innan man är framme i byn och vägen slutar finns en (tom) informationstavla. Här startar dagens led.
Vi har framför oss den typen av vandring där varje steg fram till vändpunkten är nedför och varje steg tillbaka sedan är uppför. Det går därför väldigt lätt och enkelt till en början. Stigen är bred och stenlagt till och med i början. Kantad av sten hela vägen.
– Så arbetad! Och så går ingen här! Säger vi till varandra. Inte en människa så långt ögat når. ”The walk is still fairly unknown” säger vår bok.
Men vi ska få vår förklaring till den arbetade stigen. I sinom tid.
Bekväm nedförslutning alltså. Till höger om oss en spektakulärt djup och lockande ravin som lovar vandringen dramatik. En strålande sol på himlen och havet inbjudande och lockande framför oss. Inte undra på att vi svävar fram.
En bit ner blir underlaget mer vulkaniskt. Jorden skiftar i rött och lila och grottor i den porösa vulkaniska bergarten kommer i dagern.
Sedan är det dags att börja nedstigningen i ravinen. Som alltid i såna här sammanhang tänker man ju innan man ser stigen, att det borde rimligen vara omöjligt. Här kommer vi aldrig ner.
Och sedan trollas plötsligt en stig fram. Plöjer sin väg ner i serpentiner längs orimligt branta bergväggar. Det är bara att hänga med ner i djupet.
En bit ner i ravinen ser vi hur en klippkant gett vika och stora stenblock fallit rakt över ett hus. Hoppas bara ingen befann sig i huset när det hände! Kan man bara önska med visst obehag.
Fast vi tänker att en sådan sak rimligen bör hända när det rinner stora mängder vatten i flodfåran. Så här års är den torr.
Så når vi botten på ravinen och även havet. Här ligger ju ett hus. En hel liten industribyggnad faktiskt. En fiskförädlingsanläggning, nu i ruiner. Inte undra på att man gjort sig omaket att anlägga en så rejäl stig hit ner.
Stranden består av stora runda stenar. Vi sätter oss ner och plockar fram fika. Vågorna slår med kraft mot stenarna. Ljudet av otaliga stenar som rasslande dras med varje gång en våg drar sig tillbaka.
– Det går inte att bada, säger Christofer.
– Jodå, säger jag. Man måste bara välja rätt ställe.
Målstyrd. Klär av mig, sveper in mig i handduken. Tassar på ömma fotsulor längs strandkanten.
Det är en sån kraft i vågorna. Både när de slår in och i underströmmarna tillbaka.
Till slut får jag ändå ge mig. Det finns ingenstans där jag kan gå i utan att riskera att slås omkull på stenarna. Eller få tårna klämda under rullande stenar som dras med ut i havet.
Precis när jag får på mig kläderna igen, kommer en båt. Svänger in i vår vik, stannar. Folk hoppar i från båten. En badbåt alltså. Det var så man skulle ha gjort. Själva får vi sitta kvar, svettiga och varma och avundsjukt titta på när andra badar.
Nåväl, dags att gå tillbaka. Samma väg uppåt, samma gassande sol, varje steg uppåt. Inte en levande själ möter vi nu heller. Ensamma på en vandring till en öde strand i Atlanten. Sämre kan man ha det. Även om det nu inte gick att bada.
Om vår vandring Alajero till Playa La Cantera
Knappa in Quise på GPS:en och kör nästan ända fram till byn och stanna när du ser informationstavlan på fotot i början av inlägget. Stigen börjar precis bredvid tavlan och är extremt välmarkerad hela vägen. Det är inte möjligt att gå fel någonstans.
Vandringen är 6,2 kilometer och 500 höjdmeter, samt tar 3 timmar att gå effektiv tid. Sen tillkommer förstås en längre rast nere vid havet.
Ta gärna med badkläder, men det är inte säkert att det går att bada. Det beror på vågorna.
Vandringen startar här:
Här finns vandringen på Garmin.
Läs också: Vandring Vallehermoso till Santa Clara – en utsiktstur på hög höjd på norra La Gomera
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Har av en händelse hittat er sida, vilka fina beskrivningar av vandringar! Har bara läst om La Gomera hittills men ska leta mig vidare,tack!
Vad kul att du gillar bloggen, välkommen! 🙂