Vi har haft två helt sjukt perfekta vandringsdagar i Dolomiterna. Vi har gått långt och mycket. Våra ben, knän och leder är klädsamt möra. Nu är det tredje och sista vandringsdagen. Sista chansen att uppleva. Och samtidigt en viss nöjdhet ändå. I och med att vi redan fått uppleva så mycket.

Vi överger inte ett vinnande koncept i första taget. Även denna morgon avslutar vi frukosten på Hotel Fanes genom att låta ägaren, Simon avgöra vart dagens vandring bör gå.

Ny karta fram, nya tuschpennor och skisser.

Dagens vandring startar i Monte Pana. Här parkerar vi bilen. Med facit i hand hade det varit bättre att parkera nere i St Christina. Då hade vi bara kunnat ta buss tillbaka till bilen i slutet av dagen. Som det nu var blev vi tvungna att vandra tillbaka samma väg hem. Inte 100% optimalt.

Första timmen av vandringen går genom granskog. Ungefär en timme tar det till Saltria. Här tar vi stolsliften upp till. Williamshytte. Nu börjar vi komma upp på komforthöjd för lite sjyssta vyer. Sasslungo-massivet från andra hållet nu.

Här uppifrån är det enkelt att se hur vandringarna går. Om vi svängt väster i stället för tillbaka höger efter Langkopfelhytte vår första dag, så hade vi så småningom hamnat här där vi är nu.

Där borta gick vi ju igår!

Några alpängar och betande ko-hjordar senare når vi den helt nybyggda Zallingerhytte. Den söta kyrkan, utsikten och den trevliga tyrolertallriken får oss att känna ett akut behov av lunch.


Vi vandrar uppåt mot Sasso Piatto Rifugio. Det fantastiska sommarvädret har lite grann övergett oss idag. Sol fortfarande visserligen, men förvånade låga temperaturer och en isande vind som tvingar på oss långbyxor, jackor och vindtät huva.



Det blir samma väg tillbaka. En närgången åsna genomför kroppsvisitation på både Christofer och hans kamera.

Tillbaka i Saltria skulle vi nu ha velat fortsätta bort över Seiser Alm och högplatån här uppe. Om det inte varit för bilen som står uppe vid Monte Pana. Dit tar vi oss inte till fots om vi anländer till St Christina efter 17, då liften slutat gå. Det blir en promenad genom skogen igen tillbaka. Vi är ändå ganska nöjda. Som sagt.

Förmodligen skulle man modifiera lite i rutten och gå delvis andra vägar än de vi valde idag, men vyerna var vackra och after all vad kan man mer begära?

Man får aldrig ge upp, just den här fotbilden kan bli perfektion.


Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook och Instagram om du vill läsa om mer vandring.


Italienska turistbyrån och Val Gardena bidrog till denna resa med en hotellvistelse.

Etiketter

2 kommentarer

  1. Era inlägg från Dolomiterna är så lockande att det resmålet har åkt upp flera platser på vår “att – göra – lista”.
    Samtidigt har vi snart planerat in hela nästa års resor…. Är det klokt, eller inte????
    (Att det sen brukar slinka in diverse spontana infall är ju inte fel…)

    • Gunilla Yourstone

      Jag tycker att det är ganska smart ändå att planera långt i förväg. Fast om det dyker upp något nytt så får man ju vänta länge på det.
      Dolomiterna är verkligen något extra! 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *