Det livets hårda skola framför allt lärt mig så här långt i livet, är att hur många makalösa bergbanor, linbanor och järnvägssträckor man än åker i Schweiz, så kommer man vid hemkomst alltid att upptäcka ytterligare en som man borde ha åkt. Gärna precis i närheten av där man precis var.

Så blir det också med Brienz Rothorn Bahn. Vi åkte ju för sjutton förbi precis här 2019. Typ metrar ifrån startstationen för denna lilla järnvägssträcka. Men visste vi att den fanns? Nej. Åkte vi den? Förstås inte.

Brienz Rothorn Bahn

Så nu måste det åkas tillbaka och grejas på.

Efter Österrike och före Alsace på tågluffen bokar vi in 2 nätter i Brienz vid Brienzersee. Dagen där emellan ska ägnas åt att komplettera denna lucka i vår reseuppfostran.

Breinz Rothorn Bahn

Brienz Rothorn Bahn är en turistjärnväg som invigdes 17 juni 1892. Den är 7,6 kilometer lång och går upp till toppen Rothorn på 2244 m.ö.h. Detta är därmed den 4:e högsta järnvägen i Schweiz. Tågen här drivs av ånglok. Biljett bokas här.

Brienz Rothorn Bahn Brienz Rothorn Bahn Brienz Rothorn Bahn

Brienz

Brienz ligger underbart till. Förstås. Vi är ju ändå i Schweiz. Brienzersee är klarturkos och inbjudande. Men själva orten och dess hotell känns konstigt nog lite bedagade.

Maten är dyr och ovärd förstås. Igen, vi är ju i Schweiz. Vår andra kväll har vi bestämt oss för att återuppta vår gamla vana från 2019 att handla middag på Coop i stället. Men nu är det ju söndag och då helgar man vilodagen i de mer traditionella delarna av Europa. Stängt.

Vårt eget hotell, som ju visserligen är det allra billigaste i hela Brienz men ändå ligger på 2000 kr/natt, är som innesluten i en hermetiskt tillsluten 70-tals bubbla. Inget, inte ens elkontakterna är utbytta. Souvenirbutikerna längs huvudgatan tycks inte ha fått några nya leveranser sedan samma tidspok.

Men det där med 70-talet gör inget, för vi har fått fönster bort från sjön, bakåt, rakt mot Brienz Rothorn Bahns avgångsstation. Vi kan vinka av vartenda tåg som avgår under vår vistelse om vi vill och dessutom följa tågrangeringen som pågår under kvällen. Lycka!

Brienz Rothorn Bahn

Vår åktur upp

Första tåget på morgonen är billigare än övriga. Följaktligen äntrar vi stationen redan klockan 8 på morgonen. Christofer med en tur-och-retur biljett. Jag med en enkel.

Brienz Rothorn Bahn

Vår stins placerar själv ut alla passagerarna en och en enligt något eget klurigt system. Det måste vara rätt lastfördelningen nämligen. Vi hamnar näst längst bak. Mot loket till.  Om man kommer tidigt kan man själv positionera sig inom sin anvisade kupé. Så att man inte hamnar i mitten.

Brienz Rothorn Bahn

Så avgår vi uppåt. Jag med utsikt uppåt och Christofer med utsikt nedåt. Vi sitter på väster sidan i färdriktningen och det känns som vinstlotten.

Brienz Rothorn Bahn Brienz Rothorn Bahn

Vi segar oss uppför. Många tunnlar blir det och däremellan en fantastisk utsikt över Brienzersee. En hel timme tar turen upp. En högljudd timme med mycket lokdunk i tunnlarna.

Brienz Rothorn Bahn Brienz Rothorn Bahn
Brienz Rothorn Bahn Brienz Rothorn Bahn

Vi reser lätt i finvädret. Bara shorts och t-shirt. Men där uppe är det isande kallt! Hur ska jag klara min tilltänkta vandring längs kammen? Det blir som vanligt, det man inte har i huvudet får man ha i plånboken. Jag köper en redig hoodie med B.R.B. på magen. Den blir nåt att stila med i vandrings- och tågnördssammahang i många år framöver?

Brienz Rothorn BahnBrienz Rothorn Bahn Brienz Rothorn Bahn

Vandringen till Turren

Men redan efter några hundra foton tillbaka ner över utsikten är det dags att skiljas åt. Christofer ska ta en kopp kaffe här uppe i lugn och ro. Och sedan kliva på tåget ner igen i sinom tid.

Själv ska jag vandra. En kam-, stup-, och svindelvandring av bästa sort.

Brienz Rothorn Bahn
Brienz Rothorn Bahn

Christofer följer mig till skylten. Till en början går det neråt. Bara 100 meter, sen är jag i lä och jättevarm ju. R.B.R.-tröjan måste åka av innan jag svettas bort!

Sedan är jag nere i en dal och kan börja jobba mig upp till själva kamvandringen.  Högst där uppe utsikt åt två håll. Brienzersee åt höger och en okänd mindre sjö åt andra hållet.


Plötsligt dyker ett murmeldjur upp. Verkar ha något viktigt ärende på andra sidan stigen där vi vandrare går. Bäst att släppa fram henne.


Kamvandringen övergår så småningom till en klassisk stupvandring. Fortfarande med utsikt åt Brienzersee. Fast svårare att mötas. Många tacksamma tankar hinner skänkas längs vägen till beslutet att skicka ner Christofer med tåget. Det här hade inte varit något för honom. Själv är man hård som sten förstås. Älskar kamvandring. Älskar stup och älskar Schweiz för sjutton!

Så når jag slutet på stupvandringen. Ser att det är över nu. En grusväg leder vidare. ”Turren 45 min” står det på en skylt. Easy peasy resterande alltså. Jag festar loss på dagens medhavda lunch, en Snickers.

Men nästa skylt lurar mig. Senare ser jag att här finns två ”Turren”-skyltar. Åt varsitt håll, båda utan tidsangivelser.

Jag hinner gå 20 minuter uppför innan nästa skylt talar om att det nu är 1,5 timme till Turren. Saken får redas ut på tyska med två medvandrare innan jag inser att jag måste vända.
Men denna nya stig är det inga andra som går? Hur går alla andra vandrare vidare efter kam och stup? Men jag har bara läst om Turren, så bäst jag håller mig till den planen.

Rätt väg är fram till denna hütte och förbi.

Nedåt, nedåt. Passerar en Alm. Kör om en man på kryckor. ”Varför inte Alperna?”, måste han ha tänkt när han bokade. ”Det kan väl inte vara några problem?”
Fast lite väl mycket nedåt nu va? Det här känns inte rätt. Jag är nog på väg ner i dalen till fots istället för till Turrens linbana.

Jag får bryta mig in i en kohage och plocka lite höjd för överblicken. Och där är ju stigen igen. Bara att knata på. Fast helt ensam. Man börjar ju ana ugglor i den här mossen. Tänk om Turrens linbana är stängd? Borde man ha tagit dagens vandring mer på allvar och googlar det innan tro? Roaming har man ju ingen, utanför EU som man är.

Turren, sweet Turren!

Går lite stressat nu. Ser linbanan på håll. Fast inga kabiner som rör sig? Så äntligen, äntligen, kommer en orange sak farande. Hurra, jag är räddad, linbanan går!

Linbanan kostar 25 Franc, men sedan ingår en shuttle gratis nere i dalen om man säger till. Till järnvägsstationen i Lungern, där man sedan hoppar på tåget och tar sig hem till Brienz igen.

Ett sant äventyr blir det totalt, med tåg, ensamvandring, felvandring, linbana, shuttle och tåg igen. Jag är hemma någon timme senare än både jag och Christofer räknat med. Han har väl snart börjat överväga om han ska efterlysa mig när jag dråsar in.

Hungrig, genomsvettig, trött, lite smutsig. Men full av livet, av Schweiz och av bergen och de klarturkosa sjöarna. Precis som det ska vara om man disponerar sig vandringsdag någorlunda rätt.

Det gäller att hitta en medvandrare som vill fota en om man vandrar ensam.

Fakta om vandringen

Vandringen Rothorn-Turren är en heldagsrundtur med först Brienz Rothorn Bahn från Brienz upp till toppen Rothorn, sedan vandring 8,7 kilometer till Turrens linbanestation. Linbana ner, shuttle till järnvägsstationen och tåg 3 stationer tillbaka till Brienz. Hela turen tar en dag, 7-8 timmar.

Brienz Rothorn bör bokas i förväg. Linbanan betalar man med kort på plats. Det går tyvärr inte att lösa någon kombobiljett för hela dagens färdmedel.

Enbart vandringen gör man på 3-4 timmar, raster borträknade. Det mesta är nedåt på relativt lättgångna stigar. Det enda som är avancerat med vandringen är att det stupar rätt brant nedför från stigen ibland, så man bör inte ha några anlag för höjdskräck eller svindel.

Här hittar du turen med karta och beskrivning.

Läs också: Jungfraujoch – top of Europe: tåg och vandring i en förödande vacker kombo

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *