Om du har sett en enda bild från Färöarna så är det förmodligen den här. En synvilla där en sjö till synes svävar på toppen av en lodrät klippa. Att ta bilden innebär en vandring till Traelanipa.
Instagram älskar såna bilder. Turistindustrin likaså. Men vi kan väl tycka att det inte är för just den Instagrambilden man vandrar till Traelanipa. För detta är en härligt tur till en vacker och högst dramatisk plats vid havet.
Vi kör till ön Vågar idag. Den västligaste av de 5 öar som idag är sammanbundna av tunnlar och broar.
I orten Midvagur svänger man av. Följer turistskyltningen. En parkering och en liten grindstuga. För som de flesta av vandringarna här på Färöarna kostar även denna vandringen en slant. 200 DKK per person, kort accepteras.
Stigen följer sjön. Den som snart ska genomföra sitt trix och sväva. Några stugor nere vid vattnet. Ett gäng får. Vi är 5 vandrare som av en slump lyckats starta samtidigt. Två drar ifrån, men vi och den 5:e killen börjar prata. Han är armenier. Har varit en oönskad minoritet i Iran och tvingas fly. Har bott i 5 länder, däribland Sverige. Men nu är han amerikan.
Det är någon timmes vandring fram, men när vi kommer upp på klipporna börjar äventyret. Böljande grässlänter inåt land. Lodräta stup ut mot havet. Fåglarna som dyker från klipporna. Det djupblå självlysande havet där nedanför. Lunnefåglar som flyger med sin energiskt flaxande stil. Varje gång en fågel man har i kamerasiktet dyker känns det som att man själv handlöst kastas ut över klippan. Följer med i fallet. Det suger i magen.
Trälklippan heter den. Traelanipa på färöiska. För berättelsen säger att härifrån knuffade man ut lata trälar på vikingatiden. Och gamla och odugliga också förstås när man ändå var igång. Den klassiska ättestupan alltså. En seglivad myt i vår del av världen.
Vi ska ända upp förstås. Få det där fotot. Som man hittar, inte på toppen men strax nedanför. Gräset som är bortnött på platsen. Av alla som stått på exakt rätt plats och tagit sitt foto. Vi också! Om man nu är här så.
Det blåser upp. Låga moln som sveper uppför klipporna och inåt över sjön. Vi tar ett par kex. Har lyckats få tag på sockerfria Digestive på hyllan i Bonus. Vet ni exakt hur lite de smakar? Som papper ungefär.
Det finns ett vattenfall också, säger armeniern. Vi går ner till området där sjön blir en fors som kastar sig ut över klippkanten och ner i havet. Men man mer anar vattenfallet än faktiskt ser det.
Någon skickar upp en drönare. För att riktigt, riktigt föreviga den flytande sjön. Fler vandrare anländer nu. Dags för oss att gå tillbaka.
Nej det var inte fenomenet och bilden som gjorde vandringen värd. Den här gången heller. Det var naturen, klipporna, fåglarna och utsikten som gjorde vår dag. Så där som det brukar vara.
Läs också: Att åka färja till Färöarna – och svar på frågan varför man gör det
Missa nu för sjutton inga inlägg från Färöarna! Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och Instagram.
Läser med glädje alla inlägg från den fina resan. Så fina bilder. Man vill till Färöarna direkt !
Tack vad roligt att du gillar inläggen. Det är verkligen spektakulärt vackert på Färöarna.
Gillar personligen ättestupan betydligt bättre än synvillan. Men flera av bilderna är väldigt fina. Inte minst lunnefåglarna – så klart. 🙂
Håller med, tycker samma. 👍
Tack för fina bilder och berättandet om resan på Färöarna, det ser ljuvligt ut! Vi planerar att besöka i sommar. En kanske konstig fråga men hur är det med internettäckning på öarna? Vi har en dotter med diabetes, och pump och sensor kräver internet för att funka som bäst. Det är bra att veta om vi behöver planera för mycket manuell hantering. Tack på förhand!
Eftersom Färöarna inte är med i EU har man inte fri roaming där. Man måste skaffa ett lokalt sim-kort om man vill vara uppkopplad.
Vi hade inget sånt utan var offline på dagarna, så vi hade tyvärr inte alls koll på var det fanns täckning och inte.