På varje roadtrippande Färö-besökares lista står byn Gjogv. Och vägen dit. På vår också förstås. På vårt första stopp vår första dag på Färöarna, byn Saksun träffar vi svenskar. De avkodar vår nationalitet på vår svensk-reggade bil som vi ju har med oss på den här resan.
– Gjogv, är klart bäst hittills, säger de med övertygelse. Efter fem dagar i öriket. Så plötsligt finner vi oss själva sladda över bron till nästa ö, Eysturoy, fastän det egentligen inte var dess tur förrän tidigast nästa dag. Vi kan ju inte vänta. Man ska åka från Eidi-hållet och det gör vi ju nu när vi kommer över bron.
Vägen över är verkligen galet vacker, man får stanna ofta, ofta och fota. Vi passerar över ett pass på 400 meters höjd. Här står massor av bilar parkerade och vi ser ett lämmeltåg av vandrare. Vad är detta för ett ställe, måste vi ju ta reda på sen. Färöarnas högsta berg, visar det sig.
Gjogv är en dödligt charmig by. 35 innevånare. Och flerfaldigt fler turister. Man kan bo över här, som våra svenska vänner gjorde, men de flesta kommer förstås bara på en dagsvisit. Ett café finns, som det luktar ljuvligt ifrån. Men vi har ärligt talat inte tid, för vi har ett bokat bord för födelsedagsmiddag klockan 19 nere i Torshavn. Vi kastar oss direkt på Gjogvs höjdpunkt, vandringen upp längs stupet och fågelklippan.
En dramatisk stiger leder uppåt till klippans högsta punkt. Lunnefåglarna sitter på kanten och kikar tillbaka på oss. Vi går ner igen genom fårens hagar. Sedan får vi hoppa i bilen direkt och spurta tillbaka till Torshavn.
Två dagar senare gör vi Nordoy. Blir klara med dagens sevärdhetslista på eftermiddagen. Eysturoy strålar i solen, inte vill vi hem till Torshavn redan? Så vi åker tillbaka igen, en andra gång. Till Gjogv. Kör från andra hållet. Tar oss tid med den lilla byn Funning också, före Gjogv.
Tar oss också tid till att fika våfflor på det där fiket i Gjogv. Där det doftade så ljuvligt, minns ni? Vandringen upp på klippan skippar vi denna gång. Christofer tyckte att den var lite svår för balansen. Sitter bara i solen ute på en lägre klippa och kikar på lunnefåglarna. De söta, söta.
Men Färöarnas högsta berg då? När vi nu ändå är här. Vi kör upp till passet igen och går en bit uppåt. Redan efter 50 höjdmeter stannar Christofer. Jag går till 575 av 880 m.ö.h. men sen blir det brantare och vi har som vanligt en middagstid att passa i Torshavn.
Jag vänder neråt och så kör vi den vackra vägen till Eidi igen. En sista gång. Det är den värd.
Läs också: Vandring till Trälklippan – Färöarnas egen ättestupa
Missa nu för sjutton inga inlägg från Färöarna! Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och Instagram.
Vi bara läser era inlägg och njuter av de fina bilderna!
Vilka häftiga vyer, rena drömmen för ett par natur – och fotointresserade!
Ja detta är verkligen drömmen för alla som gillar vacker natur! 😊
Så fina bilder! Fantastisk vacker natur. Vet ni om man kan ta med hund på färjan? Med tanke på att det är lång resa med färja.
Tack!
Vi såg hundar på färjan, så det går att ta med. Men vet inte hur man löser rastningen, men det måste ju vara något uttänkt angående det. 🙂
Nu hittade jag detta:
https://www.smyrilline.se/kundeservice/vart-att-veta?tab=msnorr%C3%B6na
Tack för svar!
Så underbara bilder! Mina bilder är 20 år gamla och grådassiga, men minnet är färgstarkt! 🙂
Det är det tråkiga med alla bilder man tog före digitalkamerans tid. Eller i dess början när kamerorna var så dåliga. Att nu känner man ju att de bilderna är usla. 🙂
Men skönt att minnena är kvar. 🙂
Ser ju ut som fina vägar, går det bra med tvåhjulsdriven bil eller bör man ha en fyrhjulsdriven? Om man åker under sommaren that is. 😊
Vägarna på Färöarna är riktigt bra och man klarar sig utmärkt med en 2-hjulsdriven bil.
Verkligen underbara bilder! Jag fullkomligt älskar Lunnefåglar. Såg dem en gång på en i övrigt hemsk valsafari på Island. 🙂
På Island lyckades vi missa dem. Men det tog vi igen nu på Färöarna! 😊
Såg ni den fantastiska rosenroten i olika färger som fyller klippväggen i ”hamnen”?
Åh jag vet inte, är så dålig på blommor. 🙂