Nordirlands norra kust är verkligen spektakulär. Här finns hur många vackra vandringsleder som helst utmed havet med de branta klipporna nedanför.
Den lilla ön Carrickarede är kanske inte märkvärdigare än något annat i sig. En fågelklippa och en härlig utsikt över havet. Som överallt annars. Men ändå är det hit vi beger oss allra först.
Till Carrickarede finns det nämligen en repbro. Byggd från början av laxfiskare för mer än 350 år sedan. Bron har sedan dess ersatts med nyare upplagor ett flertal gånger. Numera är den en turistattraktion som ägs och underhålls av National Trust, en brittisk organisation för bevarande av naturområden.
Vårt besök
Precis som med Giant´s Causeway underskattar vi väl turistmängden och pådraget runt om så att säga. För även här är det inträde, parkeringsvakter, och slot-tider som gäller.
Vi har missat att boka innan, men det funkar ändå så här på seneftermiddagen. Vi blir insläppta av vakten.
Börjar faktiskt besöket åt andra hållet. Vandrar bort från Carrick-a-Rede. Här är lugnt med folk och slående vackert. Ett gäng paddlar SUP nedanför oss. Man kan ju fundera över temperaturen i havet och lämpligheten för denna aktivitet redan nu i maj?
Vi ger oss på hängbron först vid 16 på eftermiddagen. Hjälper föga förstås. Vid bron är det ändå 20 minuters kö.
Man har vakter i reflexvästar som övervakar övergången. Det är bara tillåtet att gå över bron från ett håll i taget. Övriga får vänta på grönt ljus. 20 åt gången är vi som går över. Som vanligt i såna här sammanhang är det kanske häftigare att titta på bron från sidan än att faktiskt gå över den.
På andra sidan får vi en fin nära vy av fågelklippan. Detta är häckningstider och det ruvas för fullt på allahanda ägg. Solen tittar fram och vi tar en mikropaus på rygg i gräset. Längt ut på klippan mot det stora, stora havet.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
En dröm för oss, en långresa till ”den stora ön” inte så långt bort. Måste planeras in så småningom…
Ja ”plocka med” Nordirland då också. Jag gjorde drömresan till Irland redan på 90-talet med glömde Nordirland då och det dröjde så här länge innan jag kom tillbaka. 🙂