Om oss

Gunilla och Christofer heter vi, ett (numera) resefrälst par. Alltid med minst en resa (eller två, eller tre) bokad och i regel några till i planerings- och/eller drömstadiet.

Vi träffades 2007. Mitt i livet och med varsin uppsättning barn i bagaget. Gunilla var redan såld på konceptet resa, med ett antal “drömresor” i historiken. Flygluff USA runt, tågluff i Europa förstås, Kilimanjaro-bestigning, Safari i Masai Mara, Kina mm.
Även om resorna de senaste åren fått stå tillbaka ganska rejält till förmån för småbarnsår mm.

Christofer däremot var mer skeptisk. Livet hade lärt honom att “resa” var synonymt med charter, resorter, paraplydrinkar, skrikande barn och svärföräldrar. Han deklarerade tidigt att resa var inget för honom. Åtminstone inte om det inte var barnfritt och någon annan betalade och planerade.

Bekymrade detta Gunilla?
Inte nämnvärt skulle det visa sig, hon såg i stället för ett hopplös fall, en man som gått vilse och behövde ledning, och hon smidde en plan…

2008 började hon lugnt och försiktigt. Eftersom hon visste att hon hade med en gammal militär att göra, föreslog hon helt enkelt en “fjällmarsch” i de västerbottniska Vindelfjällen. Hur skulle Christofer kunna motstå detta? Iförd sin, numera något skrynkliga, gamla uniform gick han villig som ett offerlamm i den första fällan. Läs mer om fjällresan här.

Det gäller som bekant att smida medan järnet är varmt och redan oktober 2008 bar det sig inte bättre än att man genom Christofers jobb blev bjudna på en weekend till New York. Som av en händelse bokades returbiljetten om och istället för att föra paret tillbaka till Sverige, bar det av till Kalifornien.
Två nätter var bokade i San Francisco och därtill en hyrbil. Resten av veckan tillbringade de båda på en klassisk kalifornisk road-trip. Ena dagen vandrades det i Yosemite National Park och berättades rövarhistorier runt lägerelden i Curry village, för att nästa dag besökas spökstaden Boodie och checkas in på sleazy motels med neonskyltar vid vägen, separat ingång till varje rum och drickaautomat utanför receptionen.

Det kan ha varit när paret så en sen eftermiddag rullade in i Death valley samtidigt som solen gick ner och färgade landskapet eldrött. Eller så var det lite senare när mörkret redan fallit och de, osäkra på vägen, rullade fram, mil efter mil i beckmörkret, mot det enda hotellet i hela nationalparken. (Vad skulle hände om det var fullt?)
Eller var det först senare när de checkat in i det näst sista rummet (superior, men vad gör man?) och satt i saloonen och tryckte selleri med dipp och öl i väntan på ett bord inne i restaurangen, som Christofer sa de magiska orden:
– Om det är så här, alltså om man kan resa så här, då är det ju en helt annan sak. Det här är ju inte som de resor jag gjort tidigare, det här är ju kul!

Hur vi reser
Sedan dess reser vi, så ofta vi kan och alltid till intressanta platser där vi kan se och uppleva, lära oss något nytt om den här fantastiska planeten och de varelser som har den som sitt hem.
Det är inget fel på charter och resorter (har vi hört). Men den typen av resor passar inte oss. Det är bortanför anläggningarna och stränderna vi hittar det som intresserar oss och och som framkallar den där åtråvärda känslan av att leva till 100% och verkligen ta tillvara på livet.

Vi har en varannan gång princip, dvs vi får välja resmål varannan gång och vi försöker sprida resorna över kontinenterna. Åkte vi till Afrika i fjol, så blir det kanske Asien i år…

Ibland bokar vi allt själv på internet, ibland anlitar vi en nischad resebyrå, typ Japanspecialisten. Ibland anlitar vi guide, ibland reser vi helt själva. Oftast bokar vi boendet i förväg, men då och då ger vi oss iväg utan alltför fasta planer och tar dagen som den kommer. Det händer att vi bor på lyxhotell, det händer att vi bor med delat badrum hos en änka i Zabljak.
Om tillfälle finns försöker vi alltid få in en dagsvandring någonstans på resan. Eller en cykeltur. Vi tycker att upplevelserna blir större om man får svettas lite för dem.
Vi försöker alltid resa med respekt för natur och människor och lägger helst våra pengar så att de kommer lokalbefolkningen och goda syften till godo. Ju mer vi ser av vår planet, desto angelägnare känns det att bevara den för eftervärlden.

Vill du komma i kontakt med oss?
Skicka ett mejl till: gunilla.yourstone@gmail.com

Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler resetips och reseberättelser.