Sommaren har väl lite lyst med sin frånvaro, kan man säga. Inte bara här uppe i Norrland, utan mest i hela Sverige, om jag har förstått det rätt. Gör inte oss så jättemycket om vi ska vara ärliga, vi har fullt upp med resor och jobb ändå.
Men till helgen kom pappa upp från Gävle. Pappa, 83 som på heltid sköter om mamma, 84. Dag som natt. I helgen var hon för första gången på avlastningshem. Och pappa på semester i Järnäsklubb. Kändes rättvist att sommaren valde att komma till oss just då.
Vi fick en fantastisk helg ute i vår stuga vid havet.
Provkörde nya drönaren, tittade på solnedgången från udden, visade pappa broarna i Tallberg. Invigde nya skärgårdscafét, Café Lotsen med varsin glass.
Och så säger pappa det bara så där. Mitt i alla utvikningar om den egna lumpartiden, inköpet av radhuset 1970 och den nya iraniern från hemtjänsten.
– Alfons, han var ju en riktigt upptäckare han. Ville alltid se nya platser, tog bilen och åkte i väg. Man visste aldrig var han höll hus.
Jag har ju undrat en del, hur jag kunde bli till i en släkt av trygghetsknarkade stugsittare. Föräldrar som gjort samma semesterresa till Norrbotten 45 år i rad, en farmor som besökte Stockholm första gången vid 65 års ålder. ”Hemma är bäst och man vet vad man har men inte vad man får.”
Det var alltså morfar, hela tiden. Jag är morfars barn. Borde ha förstått det. Även om vi aldrig hann lära känna varandra, så där på djupet.
Så fint! Det påminner mig lite om min pappa. De sista åren han levde lämnade han knappt gården men innan dess tog han alltid bilen och åkte iväg och skulle alltid prova alla olika vägar han fick syn på fast han inte visste vart de ledde. Man visste aldrig hur många timmar han skulle vara ute och åka eller när han kom hem igen. Utomlands kom han aldrig och höll sig mest inom egna kommunen, men där hade han nog i gengäld kört omkring på nästan varenda liten grusväg och skogsväg.
Precis så! Och jag har gått alla stigar på flera kilometers avstånd från stugan vi köpte 2014. Jag kan helt enkelt inte ge mig förrän jag vet var alla leder. 🙂