Jag och Alexander sitter i ett väntrum på NUS, Norrlands Universitetssjukhus. Stolarna i väntrummet är väggfasta. Varannan har ett svart-gult plastband fastknutet från armstöd till armstöd längst fram. Jag tittar på stolarna, på avståndet de skruvats fast i väggen med och på platsbanden.
Och det är då det liksom faller på plats.
”Det kan ha varit sista gången världen firade nyår så här”, säger Anders Tegnell i sitt sommarprat i början av sommaren. Om sitt senaste nyårsfirande i ett folktätt och festande Spanien.
”Vi får se till vilken grad det vaccin som kommer är verksamt”, säger Johan Carlsson på en presskonferens mitt i sommaren.
Det kommer inte att gå över. Aldrig någonsin. Exakt vad Anders Tegnell menar vet jag inte. Att Covid-19 kommer att fortsätta trakassera oss inom överskådlig framtid? Att nya virus kommer att komma? Har vi människor nått en kritisk massa, blivit så många att nya virus oundvikligen kommer att skölja över oss med jämna intervall från och med nu? Som att fjällrävarna ökar i antal vid lämmelår?
Smittkopporna är det enda viruset som människan någonsin lyckad utrota. Men först sedan det dödat flest människor av alla farsoter genom tiderna. Vi kan inte räkna med att Covid-19 skulle bli det andra.
Om ett år kommer sätena i det här väntrummet att sitta på dubbla avstånd.
Tänker jag. Det är det enda rimliga. De nuvarande stolarna sitter med det avstånd som fram till och med 2019 ansågs som det normala komfortavståndet mellan två okända människor. Det avståndet har ökat till det dubbla nu. Minst. Och vi kommer att bli tvungna att anpassa världen och oss själva efter det. Kanske kommer SJ´s förstaklass-seatning bli det normala på alla tåg. 1+2, där ingen någonsin behöver sitta bredvid en okänd?
”De som väntar på att saker och ting ska gå tillbaka till det normala kommer att bli förlorarna” skriver DN i en artikel idag.
Och det tror jag på. Jag är förvånad att det inte har gått snabbare. Att så stora delar av samhället ändå har suttit still och väntat på att Corona ska gå över. Att vi inte redan har kort-betallösningar där man kan bekräfta sitt köp i butik på sin egen telefon i stället för att använda samma dosa som 100-tals andra har slagit sin kod på bara idag. Att köpcentrum inte bytt ut sina luftslussar där man ska tränga ihop sig med 10 andra för att få komma in genom entrén. Eller ta i ett dörrhandtag eller tycka på en knapp med handen för att ta sig in.
Att inte fler restauranger tryckt upp menyer, så att inte alla måste trängas vid disken för att kunna läsa menyn.
Och tänk att man fortfarande måste lämna sin legitimation i händerna på en okänd person för att få hämta ut ett paket? När det finns mobilt BankID.
Mitt gym, som jag så förskräckligt gärna skulle vilja gå till på ett normalt sätt i höst, har inte mindre än 5 dörrar som jag måste öppna med mina händer för att ens komma in i träningslokalen. Väl inne har man en (ja 1!) flaska för rengöringsmedel till maskinerna. Som då alla besökare ska ta i. Om en gymbesökare är smittad en dag, ja då, fattar ni själva. Man har ställt ut en (igen ja 1!) flaska med handsprit i lokalen. Och alla maskiner står fortfarande med samma avstånd till varandra som innan pandemin. Om det kommer någon annan (ja alltid i åldersgruppen ung vuxen) och hoppar upp på maskinen bredvid mig, måste jag avbryta mitt pass. Om jag vill vara en del av lösningen.
Det är som att mitt gym och alltför många andra företag och institutioner liksom paralyserat väntar på att den där Coronan liksom ska gå över. Så att allt kan bli som förr igen. Men när det kommer ett gym som har tänkt in Corona-avstånd i hela gym-konceptet, då blir ju de, de självklara vinnarna i det här. Då är det där man vill träna.
Som min yoga studio, Prana Friskvård. Som på ett imponerande kreativt sätt har tänkt helt om. Reorienterat. Fysiska pass med max antal personer. Zoompass. Utomhuspass.
De som reorienterar är vinnarna. För den där Coronan, den kommer inte att gå över.
Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook och på Instagram.
Intressanta tankar och jag både tror och hållet med dig!!
Hur gör man då och hur kommer det att se ut i förskolor och skolor då? Jag som lärare träffar ca 500 barn och vuxna nära varje dag. När ska det komma regler för hur lärare kan skyddas?
Jag tänker att förmodligen är det ni som jobbar inom skolan som har bäst idéer om hur den verksamheten borde utformas framöver?
Jag betalar redan det mesta med samsung pay i min telefon så jag slipper ta på alla knappar. IPhone har väl något liknande, Jag använder oftast handikapptoalett om jag går på offentlig toa för den är lättare att öppna med armbågen när jag har tvättat händern – alla offentliga toalettet skulle ha sånt dörrlås. Det finns en hel del att förändra/utveckla med lärdom från pandemin. Vi har levt ganska tryggt och naivt överlag i I-länderna, tror jag.
Ah smart, det har jag inte ens tänkt på att det finns sånt. Helst skulle det finnas till Coop-kortet eftersom det är till 90% det jag handlar med, men kanske dax att överge Coop om de inte har en teknisk lösning?
PostNord har en app där det räcker med BankID för att hämta paket.
Tack perfekt. Jag är för passiv, inser jag nu, tänker att jag ska få lösningarna presenterade av butiken, Posten eller postombudet. 🙂
Vilken DN-artikel är det du citerar?
Den här:
https://www.dn.se/ekonomi/vad-kommer-att-handa-med-arbetsmarknaden-efter-coronapandemin/
Ja, jag håller med. Förvånande många som bara står stilla och väntar medan andra sett möjligheterna. Åt på restaurang på Arlanda där vi kunde betala med en app istället för att knappa pin på maskin. Dock lite sådär faktiskt att behöva dela sina kortuppgifter med ytterligare en app, eftersom det inte var restaurangens egen app utan en tredjeparts. Kändes väl sådär.
Incheckningen på ett hotell på Arlanda häromdagen gjordes på en gemensam iPad. Där borde man väl kunna checka in i mobilen tänker jag (går säkert, kollade inte), för det går ju att få mobilnyckel i hotellets app istället för plastkort (och det är ingen ny lösning, den har kedjan haft i alla fall ett par år).
På jobbet, av alla ställen, har det införts nya kortläsare för att ta sig in och ut i lokalerna. Nu krävs det pin-kod på ytterligare en dörr istället för bara blipp, som tidigare. Infördes i mars, så det var säkert ett jobb som var beställt sen ett par år tillbaka. Men ändå?
Däremot måste jag credda STC (gymmet) här i stan som varit snabba på pucken. De har glesat ut maskinerna, på passen torkar deltagarna av maskinerna efter genomförd intervall och det står nästan en handspritspray per station.
Bra med gymmet. Hittar jag ett sånt så byter jag som en liten oljad blixt. 🙂
Att ta sig in på jobbet är ett litet riskmoment, många som ska ta i samma dörrar och pinkodstationer. Fördelen där väl att man sen kan tvätta händerna direkt när man kommit in.
…och det har mitt jobb gjort bra. Det står handsprit både före och efter dörrarna.
Intressanta reflektioner. Jag tänker på det du och Daniel skriver om jobbet. Mitt jobb delar byggnad med Folkhälsomyndigheten. De har sin entré på en annan sida men kan gå in samma väg som till min arbetsplats. Och där är det koder som gäller. Att det inte finns någon handsprit, antar jag, beror på att det är så många olika arbetsplatser inom samma byggnad, så det handlar väl om vem som skulle stå för kostnaden. Sedan känns det som att Anders Tegnell och kompani inte tycks tänka på sådant med handtag och dylikt eller så har de bra hygienrutiner. Jag går ju på samma lunchställen som dem.
Spännande att befinns sig ”i stormens öga”, dvs granne med Tegnell och hans kollegor! 🙂 De kanske tvättar händerna direkt före och direkt efter lunch?
Ja, de har säkert bra rutiner kring att tvätta händerna. Och ja, det är lite spännande att vara granne med FHM. Förutom att vi ser alla journalister/fotografer, så får vi också se alla ”tokstollar”. Ett tag var det en galen äldre kvinna som stod utanför entrén som skrek och var arg. Det har också varit några stycken personer som går på journalisterna och tycker de ska fråga om munskydd. Och så finns det en äldre man med ett plakat som det står: ”syrgas till äldreboenden”. Så visst får vi se en del på lite avstånd.
Hehe, läste faktiskt en lite rolig krönika nyligt om hela den cirkusen i kulisserna runt presskonferenserna:
https://www.expressen.se/kultur/ide/vi-journalister-blir-utskallda-av-munskyddsaktivisterna/
Artikeln var ”kul” och intressant att läsa. Hon har fångat det bra. Det har kommit och gått olika människor som protesterat utanför dörrarna. Just munskyddsaktivisterna och den äldre herren har varit de senaste att visa sina uttryck.