En av många saker som ni som läser kanske inte vet om mig. Att jag jobbat i 3,5 år som IT-strateg för skolan här i Umeå.
Det var några år sedan men jag blir alldeles varm i digitalisering-i-skolans-hjärtat i dessa dagar. Allt det som vi kämpade för då, men som var så trögt, så trögt som sirap att faktiskt få att hända i realiteten där ute i klassrummen, det händer ju nu! Över dagen när Sveriges gymnasieskolor stängde. Bara så där. Plopp. Med corona-pandemin som katalysator, så var det digitaliserade arbetssättet här. För att stanna antar vi, för inte kan man väl gå tillbaka sen?
Skolan historiskt och idag
1842 infördes lagen om allmän skola i Sverige. Det var sjukt framsynt och proaktivt, med tanke på att de allra, allra flesta i Sverige vid den tidpunkten hade sin inkomst helt oberoende av att kunna läsa, skriva och räkna. Edge då alltså, men skolan ser idag väldigt mycket ut på samma sätt, även om precis allt annat i samhället har ändrats.
Då utbildande man de stora massorna för att jobba i jordbruket, på bruken, och sedermera industrierna. Gå på led, lyda och göra som man blev tillsagd var viktiga ingredienser i skolan så väl som i arbetslivet. Dessa två institutioner matchade alltså varandra ganska väl.
Dagens (och framtidens!) jobbannonser nämner sällan lydnad, att ta order och utantill-kunskaper som viktiga skills på jobbet. Flexibilitet, förändringsbenägenhet, att gilla utmaningar, att kunna hålla många bollar i luften och en långtgående social och kommunikativ förmåga, känns som mer efterfrågade egenskaper.
Kunskapen fanns inuti lärarens huvud. Och så småningom också i ett begränsat antal läroböcker. En mycket begränsad mängd kunskap alltså. Man lärde genom att lyssna uppmärksamt på sin lärare, samt genom att läsa samma text om och om igen.
Informationsmängden är idag massiv. Liksom mängden av desinforamtion. Förmågan att leta relevant information, att värdera information och att kritiskt källgranska blir därför avgörande för kunskapsinhämtning idag. Snarare än att lära in saker utantill. Förmodligen är det varken ämnesläraren eller läroboken som kan mest och mest korrekt om ett visst ämne. Kanske är det i stället en elev som kan allra mest om planeten Saturnus, zen-buddhism, Serbien eller Tyrannosaurus Rex?
Hur borde skolan se ut idag och vilka möjligheter ger digitaliseringen?
Forskarna är idag eniga om att allra minst effektivt för att lära sig nya saker är katederundervisningen. Allra mest effektivt är i stället att lära andra, praktisera och diskutera. Ändå dominerar katederundervisningen än idag.
Man vet också att olika barn lär sig bäst och effektivast på olika sätt. Auditivt, att läsa och skriva själv, visuellt, genom att experimentera och prova, ta på med händerna och känna. Vissa barn lär sig bäst om de får röra på sig samtidigt som inlärning sker. Jag behöver väl inte ens nämna att det är de grupper av barn som jag nämner först som får det lättast i skolan?
Olika lärare är om vi ska vara ärliga olika duktiga, och framför allt är de kanske olika duktiga på olika saker och för barn med olika lärstilar.
I och med digitaliseringen är det i teorin möjligt för varje enskild elev att via video eller live-kamera ta del av alla Sveriges lärares undervisning. Varje elev skulle alltså kunna välja att se på lektioner genomförda av Sveriges skickligaste pedagoger, få förklarat för sig vad exponentiellt innebär av den i Sverige som kan förklara just detta allra bäst och ta del av undervisning anpassat för visuell-inlärningsstil allra bäst. Om vi tog tillvara digitaliserings möjligheter alltså.
Elever skulle själva kunna redovisa sina kunskaper på fler och mer varierade sätt. Göra en skapande film, använda sin kreativitet. spela in sin presentation hemma framför mamma och hunden i stället för att hålla den inför en hel klass. Få hela kursen auditivt i stället för att tvingas läsa, om dyslexi och läsning är ett problem.
Flipped classroom där eleverna kan titta på den den inspelade genomgången hur många gånger som helst hemma tills de lär sig räkna bråk med liggande stolen och sedan kan använda lektionen till att fråga upp på det som fortfarande känns svårt. Det borde verkligen, verkligen vara en självklarhet idag. Ändå funkar det i praktiken bara så idag hos enstaka eldsjälar till lärare.
Med Google Apps kan elever jobba i grupparbeten, tillsammans och samtidigt även om de befinner sig på olika fysiska platser. En elev är hemma och är lite krasslig, en är i Thailand på semester med familjen och en annan hälsar på farmor. Eller sitter bara isolerade var och en för sig i sina hem på grund av Corona. Läraren kan, även hen från annan ort, följa arbetets gång i realtid och komma med inspel och kommentarer.
Och jag behöver inte ens nämna vad det här skulle betyda för alla de 1000-tals elever som idag är hemmasittare på grund av social fobi eller annat?
I mitt skolbibliotek i mellanstadiet fanns det 3 hyllor böcker. Jag läste dem alla tror jag. I Alvas digitala bibliotek på iPad i samma ålder fanns det 1000-tals. Fler än hon hann läsa.
Och då har jag inte ens nämnt alla appar och program som kan hjälpa och underlätta för elever i deras skolarbete. Gapminder, för samband och grafer, Seterra för geografi, Glosor.eu för språk.
Och nu?
Allt denna teknik har funnits ett bra tag. Skolorna har investerat sjuka pengar i datorer och smartboards. Men ändå har det liksom inte hänt på riktigt. Bara fläckvis och ibland. Beroende av enskilda eldsjälar. Att få en tidsenlig undervisning har berott på tur och rätt lärare.
Tills i torsdags. Då Corona-pandemin gjorde att regeringen stängde alla gymnasieskolor och eleverna skickades hem för undervisning på distans. Nu live-streamar varenda gymnasielärare där ute i landet. Och spelar in. Och eleverna producerar allt material digitalt. Det gick på en dag att förändra den svenska skolan i grunden. Grundskolorna förbereder sig nu för samma transformation.
Och inte kan vi väl gå tillbaka någonsin nu?
Och hur kommer den svenska arbetsmarknaden att förändras i grunden sedan 100.000-tals tjänstemän suttit hemma och Corona-jobbat i månader i sträck?
