– Varför reser du?
– Varför reser du så mycket?
– Varför reser du alltid till så konstiga ställen?
Frågor som jag ofta fått. Och gett olika svar på vid olika tillfällen. Ett svar som jag ibland använt ibland är:
För att jag kan. För att jag lever i en tid just precis när hela världen står öppen för vem som helst att besöka. Kanske är det en tidficka. Förmodligen. Mest troligt kanske? Plötsligt stängs världen igen och inget av detta är längre möjligt. Precis som det aldrig varit möjligt förut.
När mina barnbarn sen en gång frågar mig; Mormor vad gjorde du, vart reste du, vad passade du på att se? Du som var med på den där tiden, när man kunde resa var man ville? Då vill jag inte, kan jag ju för guds skull inte svara; Jag reste till samma all-inclusive-anläggning i Turkiet. 25 gånger i rad.
Så kom dagen när jag fick se världen stängas. Och ingenting blir någonsin igen som det var.
Vad är det egentligen som säger att den kommer att öppnas igen? Och öppnas till den grad som den var öppen förut? Att vi kommer att lita på varandra igen, länder emellan? Kanske är de öppna gränsernas tid över nu? Sedan gränsen till Norge och Finland stängdes för första gången på 1000 år eller mer.
Fler och fler av jorden befolkning behöver ett intyg för att få gå utanför dörren nu. Vem kan vara helt säker på att den tiden kommer när de alla igen kan komma och gå som de vill? Hur kan vi veta säkert att undantagstillstånden kommer att hävas? Finns det makthavare som kommer att ta chansen nu? Att stänga och begränsa. Öppenhet och frihet är aldrig något vi kan ta för givet. Även om vi gjort det alltför länge nu.
Misstänksamheten. Vi och dom. Kommer det att ta över nu? Kom inte hit, gå inte nära. Vi är rena, men vem vet vilken skit som ni där borta går och bär på.
Hur kommer vi att bete oss mot varandra när ekonomierna sviktar och pengarna sinar? Hur många sitter kvar nöjda framför Netflix när ladorna är tömda?
Historien skrivs om nu. Hela världen ritas om. Och det enda vi kan vara säkra på är att som det var förut, så blir det inte. Aldrig mer.
Jag var en av dem som tog chansen. Under den där tidfickan när världen stod öppen för vem som helst att se. Jag såg de vackraste av landskap, mötte de mest fantastiska folk. Jag lärde mig världen, som den bara kan förstås av den som själv varit där. Fört de där samtalen, känt den där vinden i håret. Luktat de tusen dofterna och sett solen gå ner över en miljon byar.
Nu är världen stängd. Senast det hände var det våra mormödrar som stod där vi står idag. Med familjer att sörja för, barn att ligga vakna för om natten och att uppfostra mitt i en krackelerande värld. Att stå stark och steka plättar utan synbar oro när världen rämnar. Då var det världskrig och ingen kunde veta säkert. När nationalsången spelats på radio och ljusets släckts. Om man någonsin skulle vakna till nästa dag.
Den här gången är det bara en pandemi ändå. Vi kommer att vakna i morgon. Nästan säkert. Men det kommer att bli till en annan värld.
Underbart fint skrivet.
Tack! <3
Fin text fast alltså… kalla mig naiv, för jag vägrar att se det så.
Tänker du att allt snart blir som förr eller tänker du att krisen kommer att föra positiva effekter med sig?
Själv tror jag att denna typ av gigantiska och världsomspännande kriser oundvikligen ritar om kartan och skriver om historien. Först förmodligen till det sämre. Sen är det upp till oss människor om det i slutändan ska bli något bättre.
Så här skrev framtidsforskaren Troed Troedsson som jag följer på FB idag:
”Den ekonomiska krisen som Coronaviruset skapar är förmodligen större än den medicinska.
Men det resonemanget förutsätter att vi, efter pandemin, återgår till det vanliga.
Om vi i stället kommer ut ur eländet med en helt annan föreställning om hur saker kan göras, i utbildningssektorn, arbetslivet, föreningslivet och demokratin, kan det mycket väl visa sig att pandemin faktiskt var långsiktigt lönsam. Och klimatsmart. Och ledde till sociala och humanistiska landvinningar.”
Och det är kloka ord.
Fantastiskt bra skrivet! Jag är nog en av dem, precis som du, som tror att världen kommer att bli annorlunda efter denna världskris. På vilket sätt eller exakt hur är kanske svårt att föreställa sig för flertalet idag. Det viktigaste att göra nu är att ställa om sig rent mentalt på en förändring. Att ta varje dag som m den kommer och göra det bästa av den. Då tror jag att vi kommer att vara bättre rustade för att möta den nya framtid som väntar.
Tack för alltid lika fina och intressanta reportage !
Kramar om 🤗🌹
Jag tänker, går det att gå igenom en sån här stor världsomspännande jättekris utan att det förändrar historien radikalt? Vi ser ju redan hur krisen skriver om historien på individnivå för massor av människor. Alltifrån att Den Stora Resan inte blir av till arbetslöshet.
Att förbereda sig mentalt är nog viktigt, tänker jag också.
Hoppas av hela mitt hjärta att det du skriver är jättefel. Men tror iallafall att det sen är upp till oss alla att hjälpas åt för att bygga upp den värld vi vill ha. Möjligheter.
Jag tänker också det. Att det är mänsklighetens val.
Djupt tragiskt att detta har skett. Hur framtiden kommer att bli är extremt oviss, men förändrad kommer den att bli. Ekonomisk katastrof är ett av de värre scenarier jag ser framför mig. Hoppas jag har fel. Hoppas landets myndigheter har grymt fel, vilket jag tror och hoppas(angående COCID 19).
Och ekonomisk katastrof kan i sin tur bli till krig, terrorism, osv. Jag vi får se och hoppas på och verka för det bästa.
Jag hoppas att världen inte ändras alltför brutalt, och på ett negativt sätt. Inte för alltid iallafall. Men jag hoppas att vi får lärdomar och tänker om vad gäller vissa saker, och att det kommer positiva saker därifrån. Jag hoppas vi snart kan resa igen, men att man efter detta snarast möjligt bygger upp resebranschen på nytt på ett så hållbart sätt som nu är möjligt. Att människor världen runt ska kunna fortsätta mötas. Vi tänker att vi ska bli klokare av detta, men tänk om allt stabiliseras hyfsat snabbt och inom några år har vi glömt och återgått till vårt gamla ohållbara, osunda, hektiska levnadsätt.. Tyvärr finns ju den risken också.
Det beror väl på vad som kommer härnäst. Hur länga Coronakrisen stannar, om fler virus kommer, hur djup den ekonomiska krisen blir. Den som lever får se. 🙂
Mycket bra skrivet och du sätter ord på mina tankar! Just precis det tänker jag på och jag förundras samtidigt över ”alla” som pratar om när det är över och när det återgår till det normala.
Det kommer aldrig att bli detsamma igen, inte för oss resenärer och inte för alla unga entusiastiska entreprenörer som just nu står som levande frågetecken, med svikna drömmar och tomma fickor. Det slår så hårt och det känns så fruktansvärt panikartat.
Det kommer aldrig att bli som förut, precis som du skriver, kanske det blir bättre, men troligtvis blir det sämre, i alla fall vad gäller öppenhet och förståelse länder och regeringar emellan. Men, trots allt är hoppet det sista som överger oss och även om det just nu känns som att vi sitter fast i en klibbig och olöslig sirap, så visst, vi måste blicka framåt!
Tack för dina tankar…jag kan bara hålla med!
Ja det krossas många drömmar nu. I stort och smått. Förmodligen blir det till det sämre först och sedan har vi människor möjlighet att göra något bra av det på längre sikt. Av 2:a världskriget skapades ju FN och EU tex.
Läser din text med tårar i ögonen
Så bra och ödesmättat skrivet
Vi får se hur världen ändrat sig när vi är i igenom detta…
Ja man är orolig nu. Och vi får se hur det blir.
Bra text. Känner en stor tacksamhet för alla reseminnen jag bär med mig. Det fyller mig med glädje. Resor har varit så viktigt för mig och så påfyllande. Tycker att jag just nu befinner mig i en reflektionsfas med en mängd olika tanker. Skulle ju möta våren i Toscana men får nu möta den hemmavid. Funderar även på om reslusten per automatik kommer komma tillbaka när coronaviruset inte längre är överhängande. Passar på att tacka för många trevliga texter på 4000mil.se. Det har inspirerat mig för många av mina resor. Tack, tack.
Tack. Jag tänker ändå att vi som rest mycket kan förstå världen lite bättre. Och i dessa tider behöver vi förstå världen.
Om reslusten kommer tillbaka vet inte jag heller. Kanske lär man sig att att uppleva i det lilla istället?
Vad bra skrivet och från hjärtat kommet! Varm Kram till Dig och Christofer ! ♥️💕Elisabeth
<3
Haha, fy fan så det blev. Och är.
Ja jag hade gärna haft fel den här gången. 🙂