Jag har haft lite dåligt samvete för att jag lämnade er i den dystraste av sinnesstämningar förra lördagen. Mitt inlägg då  “För att just nu, i just denna tid står hela världen öppen” var verkligen dystopiskt. Jag känner liksom att jag är skyldig er en fortsättning.

Att historien skrivs om nu känns ganska självklart. Precis som den skrevs om efter pesten år 1710, efter 1:a och 2:a världskriget, efter 11:e september och så vidare. I stort och i smått. För den enskilde och för hela världen. Jag tänker till exempel att väldigt få av världens sittande regeringar kommer att sitta kvar om deras nationer lyckas sämre med virusbekämpningen än genomsnittet i världen. De som lyckas bättre kommer å andra sidan att kunna se fram emot ökat stöd och längre regeringstid. Och vilka länder som befinner sig på den ena eller den andra sidan av skala är för tidigt att uttala sig om än.

Just nu skrivs även historien om för miljoner småföretagare världen över. Alla de som satsat allt och just precis nu realiserat sin stora dröm att öppna ett hotell eller en restaurang. Eller de som drivit samma B&B i generationer.

Alla resenärer som sparat och förberett i åratal och just precis nu, alldeles innan corona-krisen var ett faktum, bara gjorde det. Sålde allt och gav sig ut på sitt livs äventyr i världen.

Och så alla de som livet slutar för här. I och med Covid-19. De som inte klarade, inte kommer att klara Corona-viruset. Alla de bortvalda i världens alla vårdprioriteringar.

Jag läser en intervju i DN med Jonatan, själv läkare som tyckte att det inte spelade så stor innan roll om han smittades, ung och frisk som han var. Men som ändrade uppfattning då han väl blev sjuk:

Då bryr man sig inte så mycket om ifall börsen rasar. Man vill bara bli frisk, och hoppas att det kommer att finnas en sjukhussäng om man kommer att behöva den.

Men för världen i stort då? Vad kommer att hända? Ingen vet förstås med dessa olika scenarion är de som jag fångat upp som möjliga alternativ.

Främlingsfientlighet – anti-globalisering

Pesten kom utifrån. Så är det i alla historier om pesten.

Skriver Magnus Västerbro i sin bok Pestens år: döden i Stockholm 1710 som jag just nu läser. Och det hör ju till pandemiernas natur. Det finns bara en patient 0 och sedan sprids den därifrån. Det är alltså alltid någon annans fel.

Spanska sjukan blev initialt spanjorernas fel. Eftersom de rapporterade mest om viruset i inledningsskedet, helt enkelt för att Spanien inte varit involverat i 1:a världskriget och därför på ett annat sätt än resten av Europa hade tid att fundera över den nya mystiska sjukdomen. I Afrika var Spanska sjukan de vitas fel. Det var de som kom med sjukdomen.

I inledningsskedet av Corona-epidemin bytte människor i Sverige säte på bussen, så att de skulle slippa sitta bredvid någon med asiatiskt utseende. I Indien nu rapporteras att lokalbefolkning spottar efter turister som är kvar och inte kan ta sig ut. Det var de som kom med Corona-viruset. Det är deras fel. Det är alltid någon annans fel.

Helt klart får sig globaliseringen en rejäl törn just nu. Nationer ser om sitt eget hus först. Vi har sett hur EU-samarbetet delvist föll samman i början av utbrottet.

De högerextrema strömningarna jobbar febrilt på, i Sverige så väl som andra länder, med att försöka vinkla Corona-pandemin till en främlingsfientlighets-fråga. Nyheter om att svenska regeringen bara hjälper “nysvenskar” hem från utlandet och lämnar “gammelsvenskar” åt sitt öde i främmande land sprids, men galnaste nyheten jag hittar på de högerextrema sajterna är kanske dem om att “Corona samlas i pungen – svenska män kan bli sterila” med en fascinerande insinuation om att detta är folkhälsomyndighetens och regeringens dolda agenda för att en gång för alla utplåna den svenska rasen.

Sannolikt kommer också världshandeln att minska. Dels för att länder i de raserade ekonomiernas kölvatten kommer att införa tullar. Dels för att varje nation kommer att börja funderar över hur självförsörjande man är vid en kris som denna.

Om Corona-viruset stannar länge kommer världens nationer sannolikt bli mer betänksamma mot att välkomna turister till sitt land.


Den totalitära staten

Kina lanserar nu sig själva som föredömen i att hantera Corona. De vill visa att de metoder som står en totalitär regim till hands varit de bästa och mest effektiva. Putin ändrar lagarna så att han kan väljas till president igen och igen.  Ungern passar nu “as we speak” som bäst på att göra om sig själva från demokrati till diktatur. I skuggan av Corona-pandemin. I USA börjar oroliga röster höjas för att Trump ska göra det samma.

Lågkonjunktur och ekonomisk kris

Historiskt efter epidemier har levnadsstandarden faktiskt ökat. Höga dödstal har skapat brist på arbetskraft och gett högre löner. Många döda har också lämnat efter sig tillgångar som de överlevande har kunnat ärva och ta över.

Denna epidemi kommer knappast att ge liknade effekter. Nu känns massarbetslöshet och djup lågkonjunktur som mer sannolika scenarion.

Krig, terror och våldsamheter

Alla de tidigare nämnda faktorer skulle i sin tur naturligtvis kunna leda till olika former av kaos. Om de blir tillräckligt dominerande. Krig, terrorhandlingar, kriminalitet, plundring och våldshandlingar kan uppstå när mängder av människor blir rädda och desperata eller få se sina liv slagna i spillror.

Det digitaliserade samhället

Skola ställer om på en 5-krona. Arbetslivet likaså. Hur ska vi sen kunna rättfärdiga att ställa tillbaka? När vi inser hur många onödiga flighter till Stockholm vi gjort, för möten som precis lika bra kunnat avklaras digitalt. Ska vi tala om för alla de tjänstemän som fått minst lika mycket gjort i hemmet under pandemin, att från september är det återigen förbjudet att sitta hemma och jobba? Nej det känns ju omöjligt och orimligt. Corona-pandemin kommer kanske efteråt att se som den förlösande utlösande faktorn som tvingade oss att ställa om. In i den digitala transformationen på riktigt. Att göra saker på ett helt nytt sätt med de nya digitala verktygen i stället för att behålla de analoga strukturerna och ta med dem in i den digitala världen. Världen 2.0.

Hållbarhet, miljö och respekt för naturens krafter

Vi har tänkt så ganska länge nu. Att naturen är tämjd. Den är vår trogne slav, som vi kan göra vad vi vill med. Ändå alltid, alltid kommer den att tjäna oss. Troget.

Blev corona-pandemin den omvälvande naturkatastrof som fick oss att inse att så inte är fallet. Att vi i stället är naturens och jordens gäster. Som bara kommer att få stanna så länge naturen och jorden så vill. Eller kommer vi behöva fler omskakande katastrofer innan vår sturskhet ger med sig? Översvämningar, vansinnesbränder, stormar. Ännu fler virus. En antibiotika-resistent pest-bakterie?

För till slut måste vi väl ändå fatta?

Individualismens dödsryckningar

I hela västvärlden har ju de individualistiska tankegångarna varit rådande länge.

Individen är inget, samhället är allt. Så levde de flesta folkslag en gång i tiden. Vi svenskar idag är extrema individualister. Vi sticker ut mer i världen än vi själva kanske förstår. En vän från Berlin, som bott i Sverige ganska många år, sa en gång till mig helt chockad:

Alltså i Sverige skiljer ni er bara för er egen skull. För att ni inte är kära längre, för att ni som vuxna hoppas bli lyckligare, för att förverkliga er själva. Att det är viktigare än och kommer före att hålla ihop familjen! Hur kan man tänka så. Är inte barnen och familjen det viktigaste?

Jag som är en utpräglad individualist fick tänka till där lite. Betraktas vi verkligen som så udda (och egoistiska) om omvärlden? Och Berlin liksom, det tänker man ju inte att våra värderingar ska skilja så mycket från norra Tyskland.

Nu i Coroana-tider ställs individualism mot kollektivism. Min skidsemester mot kollektivets liv och hälsa. Aldrig har det varit tydligare. Och aldrig har det varit tydligare att vi fixar bara detta tillsammans. Som ett samhälle och ett kollektiv.

En farsot ställer oss inför den yttersta prövningen. Hjälps man åt, flyr man, tänker man bara på sig själv eller är man villiga att riskera sitt eget liv för sina medmänniskors skull? Något avslöjas om den enskilda människan. Något viktigt. Något som inte visar sig utom i de mest extrema situationer.

Skriver Magnus Västerbro i sin bok Pestens år: döden i Stockholm 1710.

Starkare unioner mellan världens länder

Efter 2:a världskriget bildades både FN och EU. Båda syftade till att undvika eller till och med omöjliggöra framtida krig. Även ur denna kris skulle liknande initiativ kunna uppstå. Djupare samarbeten för att bekämpa framtida pandemier orsakade av antingen nya virus eller antibiotika-resistenta bakterier. Ännu mer samarbete runt forskning och vaccin. Stärkta unioner för att bistå varandra med krishantering etc.

Vetenskap och förnuft

Enligt vissa källor minskade tilltron till religion och kyrka efter Digerdöden. Den hade ju bevisligen inte hjälpt så himla värst mycket. Precis som t.ex. vaccinnationsmotståndare har tuffa dagar just nu får man förmoda?

Å andra sidan frodas ju “fake news”, dumheter och annat dravel mer än någonsin när folk blir rädda. “Corona ska botas med kolloidalt silver”, “Corona är 5G´s fel” osv. Så kanske blir vi bara tossigare och än mer religiösa innan det här är över?

Konsumtionssamhället i graven – less is more – enkla nöjen

Den är rik vars nöjen kostar lite är faktiskt ett av mina favorituttryck. För just där ligger ju faktiskt mycket av hemligheten med att vara lycklig och nöjd i livet.
Kan Corona-pandemin få oss att en gång för alla inse att vi blev ju aldrig lyckligare av all den där konsumtionen. Att skala ner ganska rejält?

Enkla nöjen

Totalförsvar

I spåren av Corona-pandemin känns det troligt att många av världens länder kommer att satsa mer på sitt totalförsvar. I Europa har vi levt i lugn, välstånd och harmoni så länge nu att vi kanske hunnit bli lite naiva. Det händer inte oss, det händer inte här.

Nu har det hänt oss och det har hänt här. Totalförsvarets budget kommer att öka. Det kommer att anses viktigt att vi har kontroll över vår naturtillgångar igen. Kanske blir statligt ägande lite inne igen i vissa sektorer? Den inhemska livsmedelsproduktionen kommer att värderas högre igen, tänker jag.

Vart tror du världen kommer att ta vägen nu?

 

Etiketter

8 kommentarer

  1. Jag hoppas på en del förändringar när krisen är över: Fortsatta sändningar av nyheter med text på alla invandrarspråk ( VARFÖR har man inte haft det tidigare??). Omgående prioritering av krisförråden inkl alla de livsnödvändiga medicinerna som man nu märker att ingen tagit ansvar för. Uppgradering av vårdanställdas status, löner och arbetsförhållanden!! Vi måste styra mot ett vi-samhälle och bort från ett jag-samhälle!
    Jag läste nyss ett inlägg på DN där skribenten poängterar skillnaden på de fysiskt “robusta” och de “fysiskt försvagade” ( de som försäkringskassan bedrivit jakt på de senaste decenniet). Föraktet mot svaghet ligger och lurar runt hörnet, och vart det leder har vi ju många förskräckande exempel på i historien. Ta bort inlägget om det är för pessimistiskt eller politiskt.
    Njut av solen denna dag, den skiner än! 🙂

    • Gunilla Yourstone

      Jag tycker absolut inte att kommentaren är för politisk eller för negativ. Snarare allmängiltig och verklighetsnära.
      Intressant att få ta del av andra tankar. Nu sitter man ju mycket själv och funderar känns det som.
      Nu ska vi ut och promenera i solen. Vårvintern pågår som om ingenting hade hänt. 🙂

  2. Ann Beutler

    Har fortfarande förhoppning om att det ska vända snabbt..iaf i Europa. USA kommer pga av dess struktur/ system att få en mkt djupare kris!.
    Själv inväntar jag ev provtagning..då jag i söndags stod nära en kollega som hostade och är nu testad positiv. Vi får se vad Vårdhygien har för åsikter…

    • Gunilla Yourstone

      Det hoppas jag också. Ju längre tillståndet varar, desto djupare konsekvenser.
      Aj då, hoppas att det går bra för sig. Om du får det att du får en lindrig form.

  3. Tack för fortsättningen, för ditt första inlägg lämnade sannerligen tankar kvar som snurrade – jag kunde inte släppa det och har återkommit till det i tanken många gånger. Så tack för fortsättningen, förklaringarna och utvecklingen.

    Jag tänker särskilt på att naturen alltid hittar sina egna vägar. “Pachamama (moder jord) gives you what you deserve” sa en guide flera gånger under vår vandring i Inkariket, där han menade på att jorden och berget har makten att ta bort oss från jorden när som helst vi anar. Jag har återkommit till citatet flera gånger tidigare. I slutändan är det naturen som styr, vi kan inte tämja den.

    • Gunilla Yourstone

      Hm oj, det var inte meningen att oroa, mest bara att “skriva av mig” liksom.
      Ja det är sant och tänkvärt. Det är naturen som bestämmer.

  4. Det här är den största prövningen av Sveriges individualistiska samhälle där individen litar till staten och staten litar till individen. Blir det vårt fall, klarar inte staten att sörja för individerna och individerna är inte lojala mot staten? Eller, blir det vår framgång där staten på ett klokt sätt leder samhället till baka till ett fullt fungerande och utvecklat samhälle och där individerna plikttroget jobbar hårt enligt den statligt utpekade vägen? Det blir spännande att se och Sveriges möjligheter och hot ser mycket annorlunda ut än de flesta andra länder.

    • Gunilla Yourstone

      Ja det är spännande och skrämmande att följa Sverige och världen nu. Kommer vi att lyckas bevara de samhälleliga strukturerna eller blir det kaos?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *