Någonstans 2008 gick jag på en föreläsning av och med Mia Törnblom. Vilken otroligt fascinerade kvinna. Så rolig, så stark, så öppen med allt som varit i hennes liv och så bjussig och positiv! Jag köpte hennes bok sen också. Självkänsla nu! En av de bärande idéerna både i föreläsningen och i boken handlar om att varje kväll skriva i en ”Jag är bra bok”.

En anteckningsbok där man varje kväll innan man somnade skrev ner saker under 3 rubriker:

Bra: Det här har jag gjort bra idag

Tack: Detta är jag tacksam för idag

Hjälp: Dessa saker känner jag min orolig för och skulle vilja ha hjälp att lösa

Jag skaffade en anteckningsbok och gav mig hän. Hjälp-rubriken vet jag inte om jag riktigt fattade storheten med, visste inte alltid vad jag skulle skriva där, eller om jag hade något att skriva, så upplevde jag inte att jag blev hjälpt av att skriva upp det i min bok. Det gjorde liksom inget med eller för mig.

Bra-rubriken är ju lysande. Det är som en affirmation, där man ganska snabbt blir mer och mer nöjd med sig själv och bygger självkänsla för varje gång man uppmärksammar sig själv på ett positivt sätt och skriver ner det. Som ung hade jag en utomordentligt dåligt självkänsla och nu har jag ett ganska bra sådan. Ärligt talat kan jag inte redogöra för exakt när det vände. Det var väl förmodligen något successivt. Men Mia Törnblom och hennes ”Jag är bra bok” kan mycket väl ha bidragit till utvecklingen.

Men det var ändå Tack som blev den stora uppenbarelsen för mig. Som vände upp och ner på hela min tillvaro. För jag insåg att intill dess att jag börja skriva ner mina tack i min anteckningsbok, hade jag på allvar sällan eller aldrig varit tacksam över något. Jag vill väl kanske inte se mig själv som en rent otacksam människa. Men det vara bara det att jag liksom bara tog allt som jag faktiskt hade och hade uppnått väldigt mycket för givet och hade hela min uppmärksamhet riktad framåt, mot det jag ville, borde och skulle uppnå.

Min ”Jag är bra bok” och mina tacksamhetslistor ändrade något i min person i grunden. Även om jag inte skrivit dessa listor på många år nu, stannar jag fortfarande upp ofta i vardagen och livet och unnar mig tacksamhet.

Och det jag fort märkte var att det ofta var ganska vardagliga saker jag var tacksam över. Jag var då ganska nyseparerad och ekonomiskt ensamstående, eftersom jag och Christofer visserligen hade träffats, men inte bodde ihop. Så en del tacksamhets-saker handlade ju om det också.

Såna här saker kunde det stå (ja jag har kvar anteckningsböckerna):

Tack för min bil
Tack för att orkidéerna blommar
Tack för att pengarna räcker
Tack för all snö
Tack för snösläden (redskap för snöskottning i Norrland)
Tack för att jag kan läsa
Tack för Kerstin Ekman
Tack för mitt hem
Tack för att jag har sovit
Tack för att jag har en tvättmaskin
Tack för att solen sken idag
Tack för att jag inte är gammal
Tack för att Alexanders rum är städat
Tack för att jag har ett jobb att gå till i morgon
Tack för att jag slipper frysa
Tack för att axlarna håller
Tack för att jag kan gå (och för stegräknaren)
Tack för att Sverige är en demokrati
Tack för spikmattan
Tack för höstfärgerna
Tack för mina barn
Tack för Christofer
Tack för HAB:ens simbassäng

Ganska enkla saker alltså. Aldrig Tack för min 2000 kr´s tröja från Malene Birger. Typ. Eller Tack för att jag har senaste Iphone-modellen. Nu fanns ju inte iPhone då, men ni fattar.

Och jag tänker att alla de här sakerna finns ju kvar att vara tacksam för nu också. Trots Corona, Trots reseförbud. Och trots ovissheten. Så prova att skriv en tack-lista du också.

4 Comments

  1. En sådan god idé! Jag har själv inte lyssnat till Mia Törnblom eller läst hennes böcker men har hört så mycket gott om henne.

    Ja, nu är det extra viktigt att påminna sig om vad man har att vara tacksam över. Det här med att skriva ner sakerna har jag inte kommit till skott med. Bra inlägg som jag genast tar till mig!

    • Gunilla Yourstone

      Ja prova, det ger oanad effekt. 🙂
      Och läs/lyssna på Mia också vid tillfälle. Hon är en sån positiv kraft.

  2. Marianne

    Tack för fint inlägg igen!
    För några år sedan började jag vid sovdags att tänka på vilken dagens höjdpunkt varit efter tips av en kollega
    Det var ofta enkla saker, cykelturen till jobbet, en promenad med en vän eller middag med nära och kära, en fika ute i solen, träningspasset….
    Ofta kopplat till utevistelse, motion eller måltid… kan jag se
    Nästan aldrig något som hade med jobbet att göra ( även om jag älskade mitt jobb ) eller något materiellt
    Jag lärde mig av min mamma att uppskatta det enkla och lilla i livet och det har varit ett så gott arv att ha med sig från henne– särskilt i dessa tider

    • Gunilla Yourstone

      Ja det är ju lite samma grej. Ja ofta kan det vara en sån sak som att kan suttit en stund med ansiktet i solen, tycker jag. Som är bäst på dagen. 🙂

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *