Så blev det till slut äntligen april. Månaden när vi hoppas att vi ändå trots allt ska kunna få njuta lite, lite. Få oss lite vårsol och kunna komma oss utomhus i naturen.

Jobba hemifrån

Dagarna fylls av jobb hemifrån och jobb som vanligt på kontoret. Av en oändlig räcka matlådor, samtidigt som man går långa omvägar runt lunchrestaurangerna. Vågar man sig in på en känns det som att folk ska kasta sig över en och spotta en i ansiktet. Typ så folkskygg har man visst blivit på några veckor.

Jag är en stor fan av möjligheten att jobba hemifrån. Något mindre fan av att vara tvungen att jobba hemifrån under en längre period. Min arbetsgivare har pre-corona varit en av de statliga dinosaurierna där hemarbete varit strängt förbjudet. Långsamt har det under se senaste veckorna av nöd och tvång luckrats upp och nu rekommenderas vi till och med att sitta hemma. Bra och rätt ur smittskyddssynpunkt.

Men jag tänker fortfarande att jag ska promenera i på kontoret med viss regelbundenhet. Om inte annat för att få lugn och ro ibland. Det kan bli ganska livat hemma när alla är på gång med något samtidigt. Alva spelar in ett tal i köket, Christofer har styrelsemöte i vardagsrummet, Alexander rasslar upp och ner i trappan i jakt på kanelgifflar och jag ligger instängd i sovrummet och skypar upp på något möte.

Å andra sidan, ljuvliga skypemöten ute på balkongen också ibland. Med solen i ansiktet och Christofer som kommer tassande med en kopp te. När ett tåg åker förbi säger någon på mötet att “oj, vilket konstigt ljud det blev nu”. Då får man hålla med; “Ja det blir så där konstigt ibland. Jag tror inte riktigt linan håller nu när alla jobbar hemma.”

Vardagsstressen som försvann

Jag tänker att jag ska ta tillvara på de positiva saker som trots allt kommer av situationen just nu. En av dem är att vardagsstressen nästan helt försvann. Jag sover betydligt mer nu än till vardags. När jag jobbar hemma stiger jag upp en hel timme senare än om jag ska på jobbet. Och är ändå på plats med datorn påslagen vid köksbordet tidigare än jag normalt är på jobbet. Alla måsten och stress-triggare i vardagen är plötsligt borta. Träningen måste inte längre hinnas med efter jobbet och före middagen, eftersom träningen nu består av långpromenader och inte gym. Ingen i familjen ska längre iväg på något efter maten heller. Man behöver inte komma hem och stressa igång med middagen, för den kan man smygbörja lite med pö om pö under arbetsdagen om man vill och behöver. Alla tjänsteresor är inställda, inga tidiga morgonflyg till Arlanda längre med tillhörande taxi klockan 06:20.

Inga nöjesresor att planera minskar antalet arbetstimmar på kvällen betydligt och inga intäkter på bloggen minimerar bokföringsarbete.
Allt detta är jag fast besluten att se som positivt och njuta av så länge det varar.

Jag som “skrutit” om hur jag förskriver blogginlägg veckor i förväg och autopublicerar, skriver nu nästan allt just-in-time. Inget annat är lönt. Det man skriver idag, kan kännas helt omöjligt eller irrelevant att publicera i morgon. Alltför många inlägg ligger redan på “inläggs-kyrkogården” (eller i all fall inläggsfrysen).

Kommer jag inte på något att skriva för dagen, eller hinner jag inte klart, så blir det inget inlägg. Varje blogginlägg känns ändå som överkurs. För egentligen borde man ju lägga ner en reseblogg nu. Som sagt. Om man vore vid sina sinnens fulla.

 

Trygghetsknarkande

Är jag en trygghetsknarkare? Ja och nej. Eller jag tror att jag blivit en mer och mer över åren. Medelålders bekväm och van vid en god inkomst har jag det senaste året insett att det kanske eventuellt inte alls skulle passa mig att kasta mig ut som entreprenör och digital nomad i resebloggar-branschen. Det är nog kanske ett ganska bra liv att ha ett jobb med hyfsad lön och 9 veckors årlig semester att resa på.

Nu i spåren av corona-pandemin ser jag 1000-tals entreprenörsdrömmar krossas på de mest brutala sätt. Så många drömmar kan väl aldrig förr ha gått i kras på så kort tid? Och jag kommer på mig själv med en tacksamhet över ett statligt tryggt jobb, ganska långt från marknadens brutala villkor.

Och ja, jag försöker stötta där jag kan. Ser till att handla av de företag i min närhet som jag allra helst vill rädda. Om jag kan.

Hemmaprojekt

Det stora hemmaprojektet hos oss pågår inte ens hemma utan i stugan, där våra snickare byter fönster och panelar om för fullt. Christofer åker ut och tittar till ibland. Jag inte. Jag vill bli överraskad när det är klart. Annars småpysslar vi lite hemma också. Köper tryck och planscher och ramar in för en ny tavelvägg i köket. Köper måttbeställda plisségardiner till köksfönstret i sydväst. Plockar ut hela bokhylleväggen, torkar ur och ställer tillbaka. Långsam terapi. Och man hittar helt klart ett gäng böcker som man glömt bort att man skulle, ville och måste läsa. För att inte tala om sånna som man känner att man kanske borde läsa om.

Jag tror bestämt att jag ska plåga er med några bokrekommendations-inlägg framöver.

Så där ja. Lite ordning.

Några “rese”-projekt

Knappt man vågar skriva ordet “resa” även om det är inom citationstecken. Folk har briserat i hjärtinfarkt för mindre på sociala medier under de gångna veckorna. Men nej, vi är Folkhälsomyndigheten´s trogna slavar och undersåtar och gör förstås inga resor och lämnar förstås över huvud taget inte vår sjukvårdsregion just nu. Men vi har span på några roliga utflykter i närområdet som vi ska unna oss nu, när tid finns och vårt fokus inte ligger utanför landets gränser.

Kanske (förhoppningsvis) kommer de även att bli till blogginlägg. Vi ska bara vänta på att snön smälter undan lite mer innan vi ger oss iväg.

Galnast på sociala medier i veckan som var

Ja det blir ju ett självmordsuppdrag att kora en segrare i den kategorin i dessa tider, men ok “något galet på sociala medier som jag stört mig extra mycket på under veckan som var” då?

Vi har redan snuddad vid det. Varför är man med i resegrupper på Facebook om man känner att man totalt briserar så fort någon drömmer om att kunna resa igen? Just nu vet vi att UD avråder från resor till och med 15:e juni. Sedan kan vi alla självupplärda epidemiologer sia om framtiden efter det. Ha åsikter om när det kommer att gå bra att resa igen osv. Men, alltså, alltså, hur orkar man gå upp i falsett varje gång någon skriver att de hoppas, hoppas kunna komma iväg på sin resa i juli, augusti eller september?

Eller varje gång någon frågar efter en vandring i en vandringsgrupp brisera i ett “Stanna hemma era jävla egoister!”. Utan att ha en aning om när frågeställaren tänkt vandra eller var personen ifråga är hemmahörande i landet?

Är det inte bättre att gå ur alla resegrupper (och vandringsgrupper) då med hänsyn till sitt eget mående och sitt blodtryck? Eller skulle man rent kunna utgå ifrån att personen i fråga bara tänkt genomföra sin resa eller vandring om det vid tidpunkten är tillrådligt? Kan vi ha det förtroendet för våra medmänniskor? Jag känner ärligt talat inte en enda människa som just nu planerar resor och aktiviteter bortanför de restriktioner och rekommendationer som gäller nu. Gör du?

Det får bli mitt mål för påsken. Att lämna Facebook så mycket som möjligt åt sitt öde och bara läsa en av de där bortglömda och nu upphittade böckerna i stället.

 

Etiketter

15 kommentarer

  1. Sluta inte med bloggen. Härligt att läsa och se dina bilder och tips om resor. Folk på FB gruppen är lite jobbiga när dom blir hysteriska när man pratar resor. Man måste väl få drömma. Någon gång är detta över och vi kan börja resa och leva normalt igen. Jag hoppas på att det går att resa i september. Jag har två resor som jag har fått boka av(Edinburgh i maj, överrasknings resa till maken som fyller 60 och Pemba/Zanzibar i sommar) Ska lägga in om semester nu för Feb/mars och tar Zanzibar då. Maken får sin resa nästa år.
    Må bäst och kämpa på.

    • Gunilla Yourstone

      Nej, det verkar ju inte som att jag kommer att sluta. Jag skriver ju trots allt vidare. 🙂
      Vi har Israel avbokat, Nordirland i sommar känns ju inte som att det kommer att funka. Det jag hoppas på är att vi ska få åka in i Norge i augusti i alla fall. Som tur är inte ännu mer bokat.
      Har ju samma med Christofer som fyller 50 och ska överraskas. Blir nog inom Sverige nu.

  2. Jag vill fortsätta läsa dina inlägg!
    Häromdagen hittade jag en research på Montenegro, Albanien och Nordmakedonien som jag gjorde för några månader sedan. Kanske blir det en resa med egen bil istället för hyrbil och flyg när viruset släpper greppet om oss!?

    • Gunilla Yourstone

      Jag kämpar på ett tag till. 🙂
      Det är ju en spännande del av Europa. Nordmakedonien har vi kvar där.

  3. Lustigt Och bra när tankar är så olika. Jag är entreprenör med eget företag, lever som digital nomad I vår husbil och tack vare det klarar vi oss fint i dessa tider. Vi har inget ekorrhjul som nu vält. Ska nog samla ihop de tankarna till ett inlägg. Tack!

    • Gunilla Yourstone

      Ja vi är ju olika och det är skönt. Roligt att ni klarar er bra trots tiderna.

  4. Fortsätt skriva det du känner för. Alltid lika trevlig läsning.
    Vi är lite som du att vi stilla hoppas att gränsen till Norge (och gärna även Finland) öppnas så vi kan ta en liten tur i juli.
    Vår resa till New York i mars flyttad till november och får se om den bokade till Portugal blir av i oktober. Vi har bara avbokningsbart boende fixat, inget flyg. Eller har alla flygbolag gått i KK tills dess?

    • Gunilla Yourstone

      Ja det får bli så. Jag har ju märkt att jag tydligen inte kommer att sluta skriva. Utan det får bli en ny mix helt enkelt.
      Ja hoppas, hoppas man kan besöka våra grannländer i sommar! 🙂

  5. Så bra skrivit inlägg om hemarbetets positiva saker och dess utmaningar också. Jag skrattar gott och igenkännande.
    För mig är det en ynnest att åtminstone få läsa om resor och hålla drömmarna vid liv. Fortsätt gärna att skriva om det. Det är så glädjande.
    Ja, en del personer går verkligen bananas om man bara andas om framtida resedrömmar. Möjligen kanske det kan vara samma som annars ställer frågor såsom: hur mycket semester har du egentligen? Eller har du en kappsäck att ösa ur eller?
    Äsch, vi får kämpa på och hålla ut och hoppas denna pandemi snart är över.

    • Gunilla Yourstone

      Ja det är verkligen både positivt och negativt att jobba hemifrån. 🙂
      Vår “grannsektion” på jobbet ska ha en morgonfrisyr-tävling över Skype i morgon-bitti. 🙂
      Tror att det är samma mekanismer som i forum för miljö-engagemang. Att någon annan måste vara “dålig” för att jag ska kunna känna mig riktigt bra?

  6. Marianne

    Tänkte precis på er i dessa tider och undrade hur ni ha det
    Läser alltid med glädje dina inlägg oavsett vad de innehåller
    Förstår att resesuget just nu är lågt precis som för min del
    För egen del hade vi två resor bokade som nu bokats av
    Vilnius i slutet av april och Portugal i början av juni
    Men just nu känns det som ett litet problem i allt
    Kramar och Glad Påsk

    PS
    Du har väckt mitt intresse för Järnäsklubb så det kanske blir en tur dit när det är möjligt att resa igen !

    • Gunilla Yourstone

      Ja tur i oturen ändå att man inte hade fler bokade resor. Vi har ju ibland haft så mycket som 6 resor bokade och klara. Nu var det bara 2. Plus Norge i och för sig, som jag fortfarande ändå hoppas ska gå att genomföra?
      Järnäsklubb är riktigt härligt. Välkommen! 🙂

  7. Detta är ju ganska konstiga tider … Vi uppmanas att jobba hemifrån och det var ju skönt typ första veckan … Fast vi har blivit bra på videomöten, tekniken går framåt! Människor som är hobbyepidemiologer …? Jag säger bara så här, om det brinner litar jag mer på brandkåren än på nån random människa på FB. Om det utbryter en virusepidemi så … ja du fattar. Det betyder inte att allt alltid görs hundra procent rätt. Men om jag ska välja vem jag ska tro på, så … Resor? Vi tror att det blir knepigt att resa utomlands länge. Just nu hoppas vi kunna rulla med husbilen i Sverige i sommar, men man får ju se.

    • Gunilla Yourstone

      Jag står ut några dagar i taget hemma. Sen går jag in på jobbet igen. Men eftersom nästa alla jobbar hemma är det ju ofarligt på jobbet?
      Ja undrar om inte det långsamt börjar sjukna in i folk ändå. Att det enda rätta är att lyssna på dem med yrkeskunskap? Eller?
      Det positiva med detta är ju att man kommer att känna sig djupt tacksam om och när man får resa till ett angränsande län. För 6 månader hade det inte dugt med så enkla nöjen.

  8. vit diskbänk

    fortsätt väldigt roliga inlägg 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *