Gunilla frågade mig härom dagen Vilka grejer kan du liksom inte fatta nu att människor som inte har haft stroke, gör eller tycker är viktigt?”

Samma dag dök det upp en fråga på något av alla stroke-forum jag följer på Facebook: “Vad skulle du säga till någon som inte fått en stroke?”. Två snarlika frågor alltså som fick mig att fundera.

1. Skaffa bra försäkringar

Som svar på Facebook-frågan skrev jag spontant: “Skaffa en bra försäkring!”. Den som är frisk tror att det händer inte mig. Men ohälsa i någon form drabbar många förr eller senare och om det händer dig i någon form så gör en bra försäkring SÅ stor skillnad. Att få hela lönen i stället för bara sjukpenning, att få bra vård direkt i vissa fall med en sjukvårdsförsäkring. Invaliditetsersättning m.m.

Men mer då? Vad kan jag liksom inte fatta?

2. Att man år efter år jobbar kvar på ett jobb där man inte trivs

Jobbar du för att leva eller lever du för att jobba?

När jag läste Organisation och Ledarskap på Umeå Universitet för över 20 år sedan, så fick jag för första gång stifta bekantskap med Hertzberg och hans teorier om motivation på arbetsplatsen. Det slog mig då att många går till jobbet främst för att de måste. Ung och naiv som jag var så hade tanken faktiskt aldrig slagit mig.

Man kanske inte kan brinna för sitt jobb varje dag under ett helt yrkesliv, MEN lev inte hela ditt liv som en zombie på en arbetsplats där du inte trivs. Jobbet är ju nästan halva ens vakna tid.

3. Att folk inte tar tillvara på varje dag

Tänk att det finns de som slösar bort dagar av sitt liv. Till exempel genom att ligga bakis på soffan!

Ta vara på den tid du har i den mån du orkar. Den tid du har kommer faktiskt aldrig tillbaka. Har du tur har du c:a 31400 dagar att leva. Passa på att leva! Gör det som ger energi. Åk ut i naturen, lukta, lyssna och njut. Lär dig något nytt. Om man inte gör något man mår bra av så har man ju kastat den dagen i soptunnan.

4. Njut av god, bra mat

I nästan en månad hade jag sondmatning. Mitt sväljsystem var satt ur spel. Jag visste inte om jag någonsin skulle kunna äta igen. Gissa om jag saknade mat. Jag kollade på matbloggare på Youtube i sängen där jag låg på Strokecenter.

Vi har alla föreställt oss hur det skulle vara att vara blind eller förlamad men inte hur det är att inte kunna äta eller dricka. Slangen ner till magen gick bakom örat via näsan. Jag minns hur jag njöt när slangen skulle spolas ren efter mina måltider. Jag kunde känna det kalla vattnet bakom örat när det passerade igenom slangen. “Det här är som att dricka kallt vatten en sommardag”, tänkte jag.

Efter det kan jag bara inte fatta att det finns folk stoppar i sig äcklig skitmat bara för att bli mätta. Typ Statoilkorv. Eller Dafgårds färdigmat. När man kan njuta av god mat av bra kvalité vid varje måltid.

5. Att man vågar missköta sin kropp

Jag var smal, vältränad, sockerfri och halvt om halvt vegetarian. Ändå fick jag en stroke. Nu tittar jag helt oförstående på människor som äter mängder av socker och fettdrypande mat, röker och vilar sig på soffan medan kilona ramlar in ett efter ett och tänker “Hur sjutton vågar de?” Det är döden de drar på sig och inget annat.

6. Att människor tycker illa om en kropp som funkar

När man upplevt att ens kropp knappt funkar och knappt lyder en alls. Då blir man full av ödmjukhet inför den fantastiska kroppen. Tänk att ha en kropp som kan springa, hoppa, svälja och tala. Fantastiska och strålande förmågor. Och så tillbringar folk sin tid med att tycka illa om den, behandla den illa och straffa den. Som en liten slav. När man ödmjukt borde tacka den varje dag. För att den finns, bär en framåt och funkar.

7. Hur man orkar fokusera på det negativa

Jag har alltid haft en positiv livssyn. Men extra mycket nu efter stroken. Jag kan bara inte fatta att så många människor går runt och fokuserar på det negativa. På konflikter, på att snacka skit om varandra. På andra människors eventuella brister. Att det finns människor som orkar starta ett bråk runt att det inte är perfektion i ett hem. Att fokusera på det man inte har.

Jag kan känna att mitt eget tålamod tryter i umgänge med andra ibland. Jag har helt enkelt inte tid med sånna här saker som inte leder någon vart längre!

En dag finns man inte mer och då har man lagt det liv man fick på negativa känslor!

8. Hur prestige och prylar kan vara viktigt

Hur kan det vara viktigt vilken bil man har, om man har den dyraste grillen och den snabbaste båten? Hur kan det vara viktigare vad andra tror och tycker om en, än vad man själv vill och mår bra av och hur ens närmaste mår? Det är så många som är så vilse och satsar på helt fel saker här i livet.

9. Att man skjuter upp saker till efter pensioneringen

Det går ju inte att tänka att det det där ska jag göra sen. Man har ju ingen aning om man lever eller ej. Eller i vilket skick man är i. Det är som att folk tar för givet att just de ska vara friska och leva till 90 år. Både jag och Gunilla har varit nära att dö under de senaste åren. Vi kan faktiskt inte förstå hur så många kan ta livet för givet.

Det man vill göra måste man göra nu och på en gång. Så enkelt är det.

Läs om Gunillas olycka här.

10. Att folk ger upp så lätt

Jag har som sagt en optimistisk livssyn. Jag tror att det är viktigare än någonsin i ett rehab-skede. Det som är jobbigt är utvecklande. Det är i det svåra framstegen finns. Det är utmaningarna som leder framåt. Stefan Sebö har sagt “Det finns säljare som tror att deras jobb är att sälja till de som vill köpa. Då kan man ju lika gärna ha apor som gör jobbet!” Jag gillar den typen av ögonöppnare. Det får mig att inse att det inte är i det lätta som utmaningarna finns.

Man måste också kunna skratta åt sina misstag och tillkortakommanden. Min dåliga balans har gjort att jag trillat i bäckar i fjällen och rakt ut i spenaten på andra vandringar. Att hoppa från sten till sten har alltid varit en av mina starka sidor. Intränad sedan barnsben i Tjuvahålan, men nu är det slut med det. Kroppen lyder inte längre på den nivån.

Men det gör inget. Och jag går ju framåt!

Min stroke-resa kan du följa här.

Missa inga inlägg,glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.

 

Etiketter

15 kommentarer

  1. Viktiga punkter allihop. Måste tänka på minst en av dem varje dag innan jag startar dagen, åtminstone ta att ta vara på den enskilda dagen känner jag. Fint skrivet. Viktigt.

  2. Tack.
    Din text gav mig en del att fundera på.
    Och att ändra på.

  3. Klockrent skrivit! Hur ofta stannar man verkligen upp och njuter av stunden. Finns alltid något nytt runt hörnet..

  4. ann beutler

    Instämmer på alla punkter! Men, ändå viktigt att vi påminner varandra om det Bra skrivet

  5. Marianne

    Instämmer i tidigare kommentarer
    Ditt inlägg fick mig att fundera på en hel del i vardagslivet—och i livet överhuvudtaget…
    Tack !

  6. Bra skrivet! Så viktigt allt det du nämner! Men tyvärr så tror jag att det krävs en kris av något slag för att många ska öppna ögonen och känna efter vad som är viktigt i livet. ( som tex en allvarlig sjukdom, dödsfall eller som nu covid19 ) Först i och efter en kris ser man verkligen på livet med andra ögon, vilket jag, du och många med oss har upplevt! ❤️

  7. Informativt, välskrivet och väcker många tankar! Tack för att du delar med dig av erfarenheterna!

  8. Väldigt bra skrivet och många bra saker att tänka på.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *