En natt under stjärnorna i Oman

Vi har lämnat Omans huvudstad Muscat bakom oss. Begett oss upp mot bergen. Bergen som finns överallt i landet, till och med insprängda mellan husen, kvarteren, stadsdelarna i Muscat.

Google Maps visar på höger. Avfart från stora, breda, trygga, asfalterade vägen. In på någon form av skapelse gjort av sprängsten. Brant uppför, vi är glada att vi har en Toyota Landcruiser, 4-hjuldrift och grejer. Ärligt talat är vi glada att vi har en chaufför också. Inte hyrt bil och gett oss ut på egen hand, för Christofers svindel gör sig dessvärre inte alls i dessa omgivningar.

Vår chaufför har heller aldrig varit här. Åkt just hit. Han som gör turer upp i bergen med gäster varje vecka. För Wajmah, som vi är på väg till, är ett helt nytt hotell. Bara 24 bäddar. Som uppstått när en gammal övergiven by här uppe i bergen som övergetts av byborna, renoverats upp på nytt och fått liv igen.

Bilens motor rusar, däcken slirar mot det svarta berget, men vi tar oss upp för den orimligt branta vägen bit för bit.

Solen står lågt, men når ännu över bergskammen. Ner på oss. Och på dalen under oss. Däruppe vid den övergivna byn tar vägen slut. Killarna från guesthouset sluter upp runt om oss. Lokala krafter från byn nere i dalen. Den som lever och frodas. Våra resväskor slängs smidigt och vant upp på starka axlar och bärs iväg.

För det tar ju inte slut här. Längs en vindlande stenlagd stig fortsätter färden längs bergssidan innan vi är framme i andra sidan av byn. Den renoverade delen.

Här har Rasa och Kristoffer, från Polen respektive Litauern, satsat för framtiden. Slagit rot, renoverat den övergivna byn, lett om regnvatten, fått liv i de gamla uttorkade odlingsterrasserna igen. Nu fyllda av bananträd, hibiskus och dadlar.

Allt är noga planerat och uttänkt. Allt vatten används flera gånger. Det vatten gästerna duschar i, blir sedan till spolvatten i toaletten och bevattning i trädgården.

Husen klättar på bergssidorna. Vårt rum har ett privat hottub och en egen takterrass. Här uppe på takterrassen blir vi kvar, för nu kommer solnedgången. Solen går ner bakom bergen bakom oss medan vi sitter på terrassen, delar på en kanna te och ser färgerna i de motstående bergen.

Sedan serveras en middag på den gemensamma uteplatsen. Sallader och en lokalt inspirerad gryta med kyckling och ris, limejuice och karak-te.
Den libanesiske kocken har egentligen inte anlänt ännu, någon form av visum-problem uppehåller honom, så Rasa får hålla ställningarna i köket själv ännu så länge.

Natten är ljum, varmare än vi befarat så här uppe i bergen. Och vi väljer att hämta upp täckena upp på vår takterrass. Kan inte slita oss. Stjärnorna blinkar mot oss genom vinrankorna i pergolan, medan vi långsamt slumrar in. Vaknar före gryningen av att bergen långsamt träder fram i rosa lager. Snart värmer solen och det är dags att stiga upp till en lyxig frukost med frukt, pannkakor med dadelsirap och omanskt bröd.

För oss fortsätter äventyret vidare, högre upp i bergen i Jebel Shams, men vi hade så gärna stannat. Vilat i skuggan av dadelpalmen, gosat med åsnan och hennes föl. Följt en av de många vandringslederna här, längs dess vindlande färd över bergen bakom oss. Känt historiens kraft i byn vi bosatt oss i.

Kolla in vår reel från detta ställe här.

Läs också: På väg till Oman – och ett möte med Nordmakedonien

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.